Psaltaren 109

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

“To the chief musician, by David, a psalm.” O God of my praise, do not keep silence.

2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

For the mouth of the wicked and the mouth of deceit are opened against me: they have spoken with me with the tongue of falsehood.

3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

Also with words of hatred have they encompassed me, and they fight against me without a cause.

4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

In recompense for my love are they my accusers, while I have nothing but prayer.

5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

And they impose evil on me in recompense for good, and hatred in lieu of my love.

6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

Appoint thou a wicked man over him: and let an accuser stand at his right hand.

7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

When he is to be judged, let him go forth guilty, and let his prayer become sin.

8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

Let his days be few, and let another take his office.

9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

Let his children be fatherless, and his wife a widow.

10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

Let his children be continually moving about, and beg, and let them seek [their bread] out of their ruined places.

11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

Let the creditor lay snares after all that he hath, and let strangers plunder his labor.

12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

Let him have none that extendeth kindness, and let there be none that is gracious to his fatherless children.

13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

Let his posterity be cut off: in another generation let their name be blotted out.

14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

Let the iniquity of his fathers be remembered by the Lord, and let the sin of his mother not be blotted out.

15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

Let them be before the Lord continually, that he may cut off from the earth their memory.

16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

For the reason that he remembered not to show kindness; but persecuted the poor and needy man, and the grieved in heart to put him to death.

17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

As he loved cursing, so let it come over him: and as he delighted not in blessing, so let it be far from him.

18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

And he clothed himself with cursing as with his garment, and it cometh like water within him, and like oil into his bones.

19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

Let it be unto him as a garment in which he wrappeth himself, and for a girdle let him be continually girded with it.

20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

Let this be the reward of my accusers from the Lord, and of those that speak evil against my soul.

21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

But thou, O Eternal Lord, deal with me for the sake of thy name: because thy kindness is good, deliver thou me.

22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

For poor and needy am I, and my heart is deeply wounded within me.

23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

Like the shadow when it declineth do I hasten away: I am driven suddenly off like the locusts.

24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

My knees stumble through fasting, and my flesh faileth of fatness.

25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

And I am become a reproach unto them: when they see me, they shake their head.

26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

Help me, O Lord my God: O save me according to thy kindness:

27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

That they may know that this is thy hand: that thou, Lord, hast truly done it.

28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

Let them then curse, but do thou bless: when they arise, let them be made ashamed; but let thy servant rejoice.

29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

Let my accusers be clothed with confusion, and let them wrap themselves, as with a mantle, in their own shame.

30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

I will thank the Lord greatly with my mouth, and in the midst of many will I praise him.

31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

For he ever standeth at the right hand of the needy, to save him from those that judge his soul.