Psaltaren 109

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

To the chief music-maker. Of David. A Psalm. God of my praise, let my prayer be answered;

2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

For the mouth of the sinner is open against me in deceit: his tongue has said false things against me.

3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

Words of hate are round about me; they have made war against me without cause.

4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

For my love they give me back hate; but I have given myself to prayer.

5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

They have put on me evil for good; hate in exchange for my love.

6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

Put an evil man over him; and let one be placed at his right hand to say evil of him.

7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

When he is judged, let the decision go against him; and may his prayer become sin.

8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

Let his life be short; let another take his position of authority.

9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

Let his children have no father, and his wife be made a widow.

10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

Let his children be wanderers, looking to others for their food; let them be sent away from the company of their friends.

11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

Let his creditor take all his goods; and let others have the profit of his work.

12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

Let no man have pity on him, or give help to his children when he is dead.

13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

Let his seed be cut off; in the coming generation let their name go out of memory.

14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

Let the Lord keep in mind the wrongdoing of his fathers; and may the sin of his mother have no forgiveness.

15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

Let them be ever before the eyes of the Lord, so that the memory of them may be cut off from the earth.

16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

Because he had no mercy, but was cruel to the low and the poor, designing the death of the broken-hearted.

17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

As he took pleasure in cursing, so let it come on him; and as he had no delight in blessing, let it be far from him.

18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

He put on cursing like a robe, and it has come into his body like water, and into his bones like oil.

19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

Let it be to him as a robe which he puts on, let it be like a band which is round him at all times.

20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

Let this be the reward given to my haters from the Lord, and to those who say evil of my soul.

21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

But, O Lord God, give me your help, because of your name; take me out of danger, because your mercy is good.

22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

For I am poor and in need, and my heart is wounded in me.

23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

I am gone like the shade when it is stretched out: I am forced out of my place like a locust.

24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

My knees are feeble for need of food; there is no fat on my bones.

25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

As for me, they make sport of me; shaking their heads when they see me.

26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

Give me help, O Lord my God; in your mercy be my saviour;

27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

So that they may see that it is the work of your hand; that you, Lord, have done it.

28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

They may give curses but you give blessing; when they come up against me, put them to shame; but let your servant be glad.

29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

Let my haters be clothed with shame, covering themselves with shame as with a robe.

30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

I will give the Lord great praise with my mouth; yes, I will give praise to him among all the people.

31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

For he is ever at the right hand of the poor, to take him out of the hands of those who go after his soul.