Psaltaren 104

1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

Min sjæl, lov Herren! Herren min Gud, du er såre stor! Du er klædt i Højhed og Herlighed,

2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

hyllet i Lys som en Kappe! Himlen spænder du ud som et Telt;

3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

du hvælver din Højsal i Vandene, gør Skyerne til din Vogn, farer frem på Vindens Vinger;

4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

Vindene gør du til Sendebud, Ildsluer til dine Tjenere!

5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

Du fæsted Jorden på dens Grundvolde, aldrig i Evighed rokkes den;

6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

Verdensdybet hylled den til som en Klædning, Vandene stod over Bjerge.

7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

For din Trusel flyede de, skræmtes bort ved din Tordenrøst,

8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

for op ad Bjerge og ned i Dale til det Sted, du havde beredt dem;

9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

du satte en Grænse, de ej kommer over, så de ikke igen skal tilhylle Jorden.

10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

Kilder lod du rinde i Dale, hen mellem Bjerge flød de;

11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

de læsker al Markens Vildt, Vildæsler slukker deres Tørst;

12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

over dem bygger Himlens Fugle, mellem Grenene lyder deres Kvidder.

13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

Fra din Højsal vander du Bjergene, Jorden mættes fra dine Skyer;

14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

du lader Græs gro frem til Kvæget og Urter til Menneskets Tjeneste, så du frembringer Brød af Jorden

15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

og Vin, der glæder Menneskets Hjerte, og lader Ansigtet glinse af Olie, og Brødet skal styrke Menneskets Hjerte.

16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

HERRENs Træer bliver mætte, Libanons Cedre, som han har plantet,

17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

hvor Fuglene bygger sig Rede; i Cypresser har Storken sin Bolig.

18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

Højfjeldet er for Stenbukken, Klipperne Grævlingens Tilflugt.

19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

Du skabte Månen for Festernes Skyld, Solen kender sin Nedgangs Tid;

20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

du sender Mørke, Natten kommer, da rører sig alle Skovens Dyr;

21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

de unge Løver brøler efter Rov, de kræver deres Føde af Gud.

22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

De sniger sig bort, når Sol står op, og lægger sig i deres Huler;

23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

Mennesket går til sit Dagværk, ud til sin Gerning, til Kvæld falder på.

24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

Hvor mange er dine Gerninger, HERRE, du gjorde dem alle med Visdom; Jorden er fuld af, hvad du har skabt!

25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

Der er Havet, stort og vidt, der vrimler det uden Tal af Dyr, både små og store;

26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

Skibene farer der, Livjatan, som du danned til Leg deri.

27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

De bier alle på dig, at du skal give dem Føde i Tide;

28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

du giver dem den, og de sanker, du åbner din Hånd, og de mættes med godt.

29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

Du skjuler dit Åsyn, og de forfærdes; du tager deres Ånd, og de dør og vender tilbage til Støvet;

30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

du sender din Ånd, og de skabes, Jordens Åsyn fornyer du.

31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

HERRENs Herlighed vare evindelig, HERREN glæde sig ved sine Værker!

32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

Et Blik fra ham, og Jorden skælver, et Stød fra ham, og Bjergene ryger

33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Jeg vil synge for HERREN, så længe jeg lever, lovsynge min Gud, den Tid jeg er til.

34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

Min Sang være ham til Behag, jeg har min Glæde i HERREN.

35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!

Måtte Syndere svinde fra Jorden og gudløse ikke mer være til! Min Sjæl, lov HERREN! Halleluja!