Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Nkosi, zwana umkhuleko wami, lokukhala kwami kakuze kuwe.
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Ungangifihleli ubuso bakho osukwini lohlupho lwami; beka indlebe yakho kimi; mhla ngibiza ungiphendule masinyane.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Ngoba insuku zami ziyanyamalala njengentuthu, lamathambo ami ayatsha njengeziko.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Inhliziyo yami itshayiwe, yabuna njengotshani, ngaze ngakhohlwa ukudla isinkwa sami.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
Ngenxa yelizwi lokububula kwami amathambo ami anamathela esikhumbeni sami.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Ngifanana lewunkwe yenkangala, senginjengesikhova sezindawo ezidilikileyo.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Ngiyalinda, senginjengenyoni ehlezi yodwa ephahleni.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Izitha zami ziyangithuka usuku lonke; abangihlanyelayo bafunga ngami.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Ngoba ngidle umlotha njengesinkwa, ngixubanise okunathwayo kwami lezinyembezi,
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
ngenxa yentukuthelo yakho lolaka lwakho; ngoba ungiphakamisile, wasungilahla phansi.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Insuku zami zinjengesithunzi eselulekayo, njalo mina ngiyabuna njengotshani.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Kodwa wena, Nkosi, uzahlala kuze kube nininini, lesikhumbuzo sakho kusizukulwana lesizukulwana.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Wena uzavuka uhawukele iZiyoni; ngoba isikhathi sokuyitshengisa umusa, yebo, isikhathi esimisiweyo sesifikile.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Ngoba inceku zakho ziyawathanda amatshe ayo, zilesihawu ethulini lwayo.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Khona izizwe zizalesaba ibizo leNkosi, lamakhosi wonke omhlaba udumo lwayo.
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
Lapho iNkosi izayakha iZiyoni, izabonakala enkazimulweni yayo.
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Izaphendukela emkhulekweni wongelalutho, kayiyikudelela umthandazo wabo.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Lokhu kuzabhalelwa isizukulwana esilandelayo, labantu abazadalwa bazadumisa iNkosi.
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
Ngoba yakhangela phansi isekuphakameni kwendawo yayo engcwele; iNkosi isemazulwini yakhangela emhlabeni,
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
ukuzwa ukububula kwesibotshwa, ukukhulula abamiselwa ukufa;
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
ukulandisa ibizo leNkosi eZiyoni, lendumiso yayo eJerusalema,
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
lapho izizwe zibuthana ndawonye, lemibuso, ukuyikhonza iNkosi.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Yathoba amandla ami endleleni, yafinyeza insuku zami.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Ngathi: Nkulunkulu wami, ungangisusi phakathi kwensuku zami, iminyaka yakho isesizukulwaneni lezizukulwana.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Endulo wawusekela umhlaba, lamazulu angumsebenzi wezandla zakho.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
Lokho kuzabhubha, kodwa wena uzakuma. Kuzaguga-ke konke njengesembatho, njengesigqoko uzakuguqula, njalo kuzaguqulwa.
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
Kodwa wena unguwe njalo, leminyaka yakho kayipheli.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Abantwana benceku zakho bazahlala, lenzalo yazo izaqiniswa phambi kwakho.
