Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
[A Prayer of the afflicted, when he is overwhelmed and pours out his complaint before the LORD.] Hear my prayer, LORD. Let my cry come to you.
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Do not hide your face from me in the day of my distress. Turn your ear to me. Answer me quickly in the day when I call.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
For my days consume away like smoke. My bones are burned like a hearth.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
My heart is blighted like grass, and withered, for I forget to eat my bread.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
By reason of the voice of my groaning, my bones stick to my skin.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
I am like a pelican of the wilderness. I have become as an owl of the waste places.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
I watch, and have become like a sparrow that is alone on the housetop.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
My enemies reproach me all day. Those who are mad at me use my name as a curse.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
For I have eaten ashes like bread, and mixed my drink with tears,
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
Because of your indignation and your wrath, for you have taken me up, and thrown me away.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
My days are like a long shadow. I have withered like grass.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
But you, LORD, will abide forever; your renown endures to all generations.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
You will arise and have mercy on Zion; for it is time to have pity on her. Yes, the set time has come.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
For your servants take pleasure in her stones, and have pity on her dust.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
So the nations will fear the name of the LORD; all the kings of the earth your glory.
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
For the LORD has built up Zion. He has appeared in his glory.
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
He has responded to the prayer of the destitute, and has not despised their prayer.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
This will be written for the generation to come, that a people yet to be created may praise the LORD.
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
For he has looked down from the height of his sanctuary. From heaven, the LORD looked at the earth;
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
to hear the groans of the prisoner; to free those who are condemned to death;
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
that men may declare the name of the LORD in Zion, and his praise in Jerusalem;
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
when the peoples are gathered together, the kingdoms, to serve the LORD.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
He weakened my strength along the course. He shortened my days.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
I said, "My God, do not take me away in the midst of my days. Your years are throughout all generations.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
In the beginning, LORD, you established the foundation of the earth. The heavens are the works of your hands.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
They will perish, but you remain; and they will all wear out like a garment. You will change them like a cloak, and they will be changed.
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
But you are the same. Your years will have no end.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
The children of your servants will continue, and their descendants will be established before you."
