Psaltaren 102

1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

A Prayer of the afflicted, when he is overwhelmed, and poureth out his complaint before Jehovah. Hear my prayer, O Jehovah, And let my cry come unto thee.

2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

Hide not thy face from me in the day of my distress: Incline thine ear unto me; In the day when I call answer me speedily.

3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

For my days consume away like smoke, And my bones are burned as a firebrand.

4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

My heart is smitten like grass, and withered; For I forget to eat my bread.

5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

By reason of the voice of my groaning My bones cleave to my flesh.

6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

I am like a pelican of the wilderness; I am become as an owl of the waste places.

7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

I watch, and am become like a sparrow That is alone upon the house-top.

8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

Mine enemies reproach me all the day; They that are mad against me do curse by me.

9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

For I have eaten ashes like bread, And mingled my drink with weeping,

10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

Because of thine indignation and thy wrath: For thou hast taken me up, and cast me away.

11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

My days are like a shadow that declineth; And I am withered like grass.

12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

But thou, O Jehovah, wilt abide for ever; And thy memorial [name] unto all generations.

13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

Thou wilt arise, and have mercy upon Zion; For it is time to have pity upon her, Yea, the set time is come.

14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

For thy servants take pleasure in her stones, And have pity upon her dust.

15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

So the nations shall fear the name of Jehovah, And all the kings of the earth thy glory.

16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

For Jehovah hath built up Zion; He hath appeared in his glory.

17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

He hath regarded the prayer of the destitute, And hath not despised their prayer.

18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

This shall be written for the generation to come; And a people which shall be created shall praise Jehovah.

19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

For he hath looked down from the height of his sanctuary; From heaven did Jehovah behold the earth;

20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

To hear the sighing of the prisoner; To loose those that are appointed to death;

21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

That men may declare the name of Jehovah in Zion, And his praise in Jerusalem;

22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

When the peoples are gathered together, And the kingdoms, to serve Jehovah.

23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

He weakened my strength in the way; He shortened my days.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

I said, O my God, take me not away in the midst of my days: Thy years are throughout all generations.

25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

Of old didst thou lay the foundation of the earth; And the heavens are the work of thy hands.

26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

They shall perish, but thou shalt endure; Yea, all of them shall wax old like a garment; As a vesture shalt thou change them, and they shall be changed:

27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

But thou art the same, And thy years shall have no end.

28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

The children of thy servants shall continue, And their seed shall be established before thee.