Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Modrost je zgradila svojo hišo, izklesala je svojih sedem stebrov,
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
pobila je svoje živali, zmešala je svoje vino, prav tako je pripravila svojo mizo.
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
Poslala je svoje dekle. Na najvišjih krajih mesta kliče:
4 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
»Kdorkoli je preprost, naj vstopi sèm.« Glede tistega, ki hoče razumevanje, mu reče:
5 "Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
»Pridi, jej od mojega kruha in pij od vina, ki sem ga namešala.«
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Zapusti nespametne in živi in pojdi po poti razumevanja.
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
Kdor graja posmehljivca, samemu sebi pridobiva sramoto in kdor ošteje zlobnega človeka, sebi pridobiva madež.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Ne grajaj posmehljivca, da te ne zasovraži. Oštej modrega človeka, in te bo ljubil.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Daj poučevanje modremu človeku in bo še modrejši, pouči pravičnega človeka in pomnožil se bo v znanju.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
Strah Gospodov je začetek modrosti, in spoznanje svetega je razumevanje.
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
Kajti po meni bodo tvoji dnevi pomnoženi in leta tvojega življenja ti bodo narasla.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena."
Če si moder, boš moder zase, toda če se posmehuješ, boš to sam trpel.
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
Nespametna ženska je kričava. Naivna je in ničesar ne ve.
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
Kajti sedi pri vratih svoje hiše, na sedežu, na visokih krajih mesta,
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
da kliče mimoidoče, ki gredo naravnost na svojih poteh:
16 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
»Kdorkoli je preprost, naj vstopi sèm.« Glede tistega, ki hoče razumevanje, mu pravi:
17 "Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt."
»Ukradene vode so sladke in kruh, pojeden na skrivnem, je prijeten.«
