Ordspråksboken 8

1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

Mon ikke Visdommen kalder, løfter Indsigten ikke sin røst?

2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.

Oppe på Høje ved Vejen, ved Korsveje træder den frem;

3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:

ved Porte, ved Byens Udgang, ved Dørenes Indgang råber den:

4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.

Jeg kalder på eder, I Mænd, løfter min Røst til Menneskens Børn.

5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.

I tankeløse, vind jer dog Klogskab, I Tåber, så få dog Forstand!

6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.

Hør, thi jeg fører ædel Tale, åbner mine Læber med retvise Ord;

7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.

ja, Sandhed taler min Gane, gudløse Læber er mig en Gru.

8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.

Rette er alle Ord af min Mund, intet er falskt eller vrangt;

9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.

de er alle ligetil for den kloge, retvise for dem der vandt Indsigt

10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.

Tag ved Lære, tag ikke mod Sølv, tag mod Kundskab fremfor udsøgt Guld;

11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.

thi Visdom er bedre end Perler, ingen Skatte opvejer den

12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.

Jeg, Visdom, er Klogskabs Nabo og råder over Kundskab og Kløgt.

13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.

HERRENs Frygt er Had til det onde. Jeg hader Hovmod og Stolthed, den onde Vej og den falske Mund.

14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.

Jeg ejer Råd og Visdom, jeg har Forstand, jeg har Styrke.

15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.

Ved mig kan Konger styre og Styresmænd give retfærdige Love;

16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.

ved mig kan Fyrster råde og Stormænd dømme Jorden.

17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.

Jeg elsker dem, der elsker mig, og de, der søger mig, finder mig.

18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.

Hos mig er der Rigdom og Ære, ældgammelt Gods og Retfærd.

19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.

Min Frugt er bedre end Guld og Malme, min Afgrøde bedre end kosteligt Sølv.

20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,

Jeg vandrer på Retfærds Vej. midt hen ad Rettens Stier

21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.

for at tildele dem, der elsker mig, Gods og fylde deres Forrådshuse.

22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.

Mig skabte HERREN først blandt sine Værker, i Urtid, førend han skabte andet;

23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.

jeg blev frembragt i Evigheden, i Begyndelsen, i Jordens tidligste Tider;

24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten

jeg fødtes, før Verdensdybet var til, før Kilderne, Vandenes Væld, var til;

25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,

førend Bjergene sænkedes, før Højene fødtes jeg,

26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.

førend han skabte Jord og Marker, det første af Jordsmonnets Støv.

27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,

Da han grundfæsted Himlen, var jeg hos ham, da han satte Hvælv over Verdensdybet.

28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,

Da han fæstede Skyerne oventil og gav Verdensdybets Kilder deres faste Sted,

29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --

da han satte Havet en Grænse, at Vandene ej skulde bryde hans Lov, da han lagde Jordens Grundvold,

30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;

da var jeg Fosterbarn hos ham, hans Glæde Dag efter Dag; for hans Åsyn leged jeg altid,

31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.

leged på hans vide Jord og havde min Glæde af Menneskens Børn.

32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.

Og nu, I Sønner, hør mig! Vel den, der vogter på mine Veje!

33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

Hør på Tugt og bliv vise, lad ikke hånt derom!

34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.

Lykkelig den, der hører på mig, så han daglig våger ved mine Døre og vogter på mine Dørstolper.

35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.

Thi den, der ftnder mig; finder Liv og opnår Yndest hos HERREN;

36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.

men den, som mister mig, skader sig selv; enhver, som hader mig, elsker Døden.