Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
Mon fils, sois attentif à la sagesse que je prêche, incline l’oreille aux conseils de ma raison,
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
afin d’observer une sage circonspection et de soumettre tes lèvres aux lois de la prudence.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
C’Est que les lèvres de l’étrangère distillent du miel, et son palais est plus onctueux que l’huile.
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Mais à la fin ce miel devient amer comme l’absinthe, et ce palais, acéré comme un glaive à double tranchant.
Ses pieds descendent à la mort, ses pas aboutissent au Cheol. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
Elle n’a garde de fouler le chemin de la vie; ses sentiers sont mouvants, tu ne t’en douterais pas.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Et maintenant, mes fils, écoutez-moi: ne vous écartez point des paroles de ma bouche.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Eloigne tes pas de cette étrangère; ne t’approche pas de l’entrée de sa maison.
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
Sans cela tu livrerais à d’autres ton honneur, et les années de ta vie à un cruel ennemi.
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
Des étrangers se gorgeraient du fruit de tes efforts, ton labeur enrichirait la maison d’un inconnu.
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
Tu te lamenterais sur ta destinée, en voyant se consumer ta chair et ta vigueur corporelle.
12 och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
Tu dirais alors: "Ah! pourquoi ai-je pris en haine la morale, et mon cœur a-t-il repoussé toute remontrance?
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
Que n’ai-je écouté la voix de mes guides et prêté l’oreille à mes maîtres?
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
Peu s’en est fallu que je ne devinsse la proie de tous les maux, au milieu de l’assemblée, au sein de la société!"
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Bois donc l’eau de ta citerne et l’onde qui coule de ta fontaine.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Tes sources doivent-elles se répandre au dehors, tes cours d’eau arroser les places publiques?
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Réserve-les à toi seul; que les étrangers ne les partagent pas avec toi!
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Qu’ainsi soit bénie ta source, et puisses-tu trouver la joie dans la femme de ta jeunesse!
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
Biche d’amour, gazelle pleine de grâce, que ses charmes t’enivrent en tout temps, et que son amour t’enthousiasme sans cesse!
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
Pourquoi, mon fils, t’éprendre d’une étrangère et prodiguer tes caresses à une autre compagne?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
Car l’Eternel a les yeux fixés sur les voies de l’homme, il observe la trace de tous ses pas.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
L’Impie est pris dans ses péchés comme dans un lacet, il s’embarrasse dans les entraves de son crime.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
II meurt faute de loi morale, égaré par l’excès de sa folie.
