Ordspråksboken 31

1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

Ɔhene Lemuel nsɛm a ɛyɛ nkuranhyɛ a ne na kyerɛɛ no:

2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.

Tie, me babarima! Tie, me yafunu ba, Tie, me bɔhyɛ ba, me mpaebɔ ho mmuae!

3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.

Nsɛe wʼahoɔden wɔ mmea ho, wɔn a wogu ahemfo asu no.

4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.

Enye mma ahemfo, Lemuel, asanom nye mma ahemfo, ɛnsɛ sɛ sodifo pere bobesa ho;

5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.

sɛ wɔnom nsa a wɔn werɛ befi nea mmara no ka, na wɔn a wɔhyɛ wɔn so no rennya nea ɛyɛ wɔn kyɛfa.

6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.

Fa bobesa ma wɔn a wɔresɛe, na fa nsa ma wɔn a wɔwɔ amanehunu mu;

7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.

Momma wɔnnom, na wɔn werɛ mfi wɔn hia, na wɔnnkae wɔn awerɛhow bio.

8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.

Kasa ma wɔn a wontumi nkasa mma wɔn ho, kasa ma mmɔborɔfo yiyedi.

9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----

Kasa na bu atɛntrenee; kasa ma ahiafo ne onnibi yiyedi.

10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.

Ɔyere pa, hena na obenya? Ɔsom bo pa ara sen nhene pa.

11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.

Ne kunu wɔ ne mu ahotoso pa ara, na biribiara a ɛwɔ bo nhia no.

12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.

Ɔde nea eye brɛ no, na ɛnyɛ ɔhaw, ne nkwanna nyinaa mu.

13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.

Ɔhwehwɛ oguannwi ne asaawa na ɔde ne nsa nwen wɔ fɛw so.

14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.

Ɔte sɛ aguadifo ahyɛn, ɔde ne nnuan fi akyirikyiri ba.

15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

Ade nnya nkyee no na wasɔre; osiesie aduan ma nʼabusuafo na ɔkyekyɛ nnwuma ma ne mmaawa.

16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.

Osusuw afuw ho na ɔtɔ; ofi nea onya mu yɛ bobeturo.

17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

Ɔde nsi yɛ nʼadwuma; nʼabasa mu wɔ ahoɔden ma nʼadwuma.

18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

Ɔhwɛ sɛ nʼaguadi so wɔ mfaso, na ne kanea anum anadwo.

19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

Daa, na ne nsa kura tadua mu a ne nsateaa nso retoatoa asaawa.

20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

Ogow ne nsam ma ahiafo na ne nsa so ohiani so.

21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

Sɛ sukyerɛmma tɔ a ne yam nhyehye no wɔ ne fifo ho; efisɛ wɔn nyinaa wɔ adurade a wɔde ko awɔw.

22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

Ɔyɛ ne mpasotam; na ofura nwera ne sirikyi ntama.

23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

Ne kunu wɔ anuonyam wɔ kuropɔn pon ano, faako a ɔne asase no so mpanyimfo tena.

24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

Ɔpempam nwera ntade tontɔn, na otu nkyekyeremu ma aguadifo.

25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

Ɔwɔ ahoɔden ne anuonyam; na onsuro nna a ɛwɔ nʼanim.

26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

Ɔkasa nyansa mu, na nokware nkyerɛkyerɛ wɔ ne tɛkrɛma so.

27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

Ɔhwɛ ne fi mu nnwuma so na onnyigye anihaw so.

28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

Ne mma sɔre a wɔfrɛ no nhyira; ne kunu nso saa ara, na ɔkamfo no se,

29 "Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."

“Mmea pii yɛ nneɛma a ɛwɔ din na wo de, wosen wɔn nyinaa.”

30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

Ɔbea kɔnnɔfo yɛ nnaadaa, na ahoɔfɛ twa mu ntɛm so; nanso ɔbea a osuro Awurade no fata nkamfo.

31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.

Fa abasobɔde a wanya no ma no, na wɔnkamfo ne nnwuma wɔ kuropɔn pon ano.