Ordspråksboken 31

1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

Jecha Lemuuʼeel mootichaa kan haati isaa isa barsiifte:

2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.

“Maali yaa ilma ko, maali yaa ilma gadameessa ko, maali yaa ilma wareega ko,

3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.

humna kee dubartoota irratti, jabina kee warra mootota balleessan irratti hin fixin.

4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.

“Yaa Lemuuʼeel, wanni kun moototaaf hin malu; daadhii wayinii dhuguun moototaaf hin malu; dhugaatii cimaatti gaggabuunis bulchitootaaf hin malu;

5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.

kunis akka isaan dhuganii waan seerri jedhu dagatanii warra hacuucaman hunda mirga isaanii hin dhowwanneef.

6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.

Warra baduuf jiraniif dhugaatii cimaa, warra jireenyi itti hadhaaʼeef daadhii wayinii kenni;

7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.

isaan dhuganii hiyyummaa isaanii haa irraanfatan; rakkina isaaniis deebiʼanii hin yaadatin.

8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.

“Warra ofii isaaniitiif dubbachuu hin dandeenyeef, mirga warra gatamaniitiifis falmi.

9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----

Afaan kee banadhu; murtii qajeelaas kenni; mirga hiyyeeyyiitii fi rakkattootaatiif falmi.”

10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.

Niitii amala gaarii qabdu eenyutu argachuu dandaʼa? Isheen lula diimaa caalaa gati qabeettii dha.

11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.

Dhirsi ishee guddisee ishee amanata; inni waan faayidaa qabu tokko illee hin dhabu.

12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.

Isheen bara jireenya ishee guutuu waan gaarii isaaf fiddi malee isa hin miitu.

13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.

Isheen suufii fi quncee talbaa barbaaddee harka ishee kan hojii jaallatuun footi.

14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.

Isheen akkuma doonii daldalaatti lafa fagoodhaa nyaata ishee fidatti.

15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

Isheen utuu lafti hin bariʼin hirribaa kaatee maatii isheetiif nyaata kenniti; xomboreewwan isheefis hojii qooddi.

16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.

Isheen lafa qotiisaa hubattee ilaaltee bitti; waan hojjettee argattu keessaa wayinii dhaabdi.

17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

Isheen jabinaan mudhii ishee hidhattee hojiidhaaf irree ishee jabeeffatti.

18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

Isheen akka daldalli ishee buʼaa qabu hubatti; ibsaan ishees halkaniin hin dhaamu.

19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

Mukni itti jirbii maran harka ishee keessa jira; quba isheetiin immoo calii qabatti.

20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

Isheen hiyyeessaaf harka hiixatti; dhabaadhaaf illee harka balʼifti.

21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

Yoo cabbiin buʼe illee isheen maatii isheetiif hin yaaddoftu; isaan hundinuu uffata bildiimaa uffataniiruutii.

22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

Isheen wayyaa siree dhaʼatti; uffata dhiilgee quncee talbaa haphii irraa hojjetames uffatti.

23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

Dhirsi ishee yommuu karra magaalaa dura, jaarsolii biyyaa gidduu taaʼu ni kabajama.

24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

Isheen wayyaa quncee talbaa dhooftee gurgurti; daldaltootaafis sabbata dhiʼeessiti.

25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

Isheen jabinaa fi ulfina uffatti; bara dhufaa jiruttis kolfuu dandeessi.

26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

Afaan ishee ogummaadhaan banatti; gorsi gara laafinaas arraba ishee irra jira.

27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

Isheen mana ishee toʼatti; isheen buddeena dhibaaʼummaas hin nyaattu.

28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

Ijoolleen ishee kaʼanii, eebbifamtuu jedhuun; dhirsi ishees akkasuma jedhaan; akkana jedhees ishee jaja:

29 "Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."

“Dubartoonni hedduun waan gaarii hojjetu; ati garuu isaan hunda caalta.”

30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

Simboon nama gowwoomsa; miidhaginnis ni darba; dubartiin Waaqayyoon sodaattu garuu galateeffamtuu dha.

31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.

Buʼaa harka ishee kennaafii; hojiin ishee karra magaalaa duratti ishee haa jaju.