Ordspråksboken 31

1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

Ty enta’ i Lemoela Mpanjaka, ty onin-drehake ­nanaren-drene’e aze:

2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.

Anhan ry anako! Anhan ry anake tañ’ ovako ao! Anhan ry anako nafantoko!

3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.

Ko atolo’o aman’ ampela ty haozara’o, ndra amo mpandrotsake mpanjakao o sata’oo.

4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.

Tsy mañeva ty mpanjaka, ry Lemoela, tsy sazo’ i mpanjakay ty mikama divay, ndra o mpamelek’ arivoo ty hilelalela toake;

5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.

kera hinoñe naho handikoke i liliy vaho hañamengoke ty zo’ o anan-kasotriañeo.

6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.

Anjotsò toake ty heta’e, vaho divay ty voretra añ’arofo,

7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.

angao hinon-dre hañaliñoa’e ty hararaha’e, tsy ho tiahy ka o hasotria’eo.

8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.

Manokafa falie hisolo ty moañe, ho ami’ty zo’ o anam-pamàrañe iabio.

9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----

Manokafa falie vaho mizakà an-kahiti’e; ambeno ty zo’ o rarake naho mavomavoo.

10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.

Ia ty mahaonin-drakemba mañeva? Ie sarotse te amo safirao.

11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.

Atokisa’ ty trom-bali’e, ie tsy ho po-vara.

12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.

Hasoa’e fa tsy mañànto, amy ze hene andro fiveloma’e.

13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.

Paia’e ty volon-añondry naho ty vinda, vaho an-kafaleañe ty ifanehafa’e am-pitàñe.

14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.

Manahake o lakam-pañondrañeo, boak’añe ty añandesa’e mahakama.

15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

Mitroatse te mbe haleñe, hamahañe o keleia’eo, vaho handiva amo anak’ ampata’eo.

16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.

Ereñerè’e ty teteke vaho vilie’e; ambolea’e tanem-­bahe ami’ty vokam-pità’e.

17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

Midian-kafatrarañe, naho ampaozare’e o sira’eo.

18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

Oni’e te soa o balibalie’eo, tsy mikipe haleñe i failo’ey.

19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

An-dravem-pità’e ty fañareta’e, le tana’e an-delam-pità’e ty antsòli’e.

20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

Velare’e amo rarakeo ty sira’e, vaho ahiti’e amo mavomavoo o fita’eo.

21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

Tsy hembaña’e i fanalay amo keleia’eo; fa songa misiki-mañabasà o ana’eo.

22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

Anjaira’e saroñe ty vata’e, hene leny naho malòmavo o siki’eo.

23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

Fohiñe an-dalam-bey eo ty vali’e, ie mitrao-piambesatse amo androanavi’ i taneio.

24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

Mitenoñe lamba leny re vaho aleta’e, tolora’e sokotry o mpanao takinakeo.

25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

Haozarañe naho havantañañe ro fisiki’e, itohafa’e ty ho avy.

26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

Sokafe’e an-kihitse ty falie’e, le fañòham-patarihañe ty am-pivimbi’e eo.

27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

Halahalae’e soa o satan-keleia’eo, vaho tsy kamae’e ty mofon-kavotroañe.

28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

Miongake o ana’eo ­mañandriañ’ aze, naho mandrenge aze i valie’ey.

29 "Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."

Maro ty ampela manao soa, fe fonga ilikoara’o.

30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

Mpamañahy ty hasoa vintañe, kòake ty hamotramotràñe, fe rengèñe ty rakemba mañeveñe am’ Iehovà.

31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.

Atoloro aze ty havokaram-pità’e! le handrenge aze an-dalam-bey eo o sata’eo.