Ordspråksboken 31

1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

Words of Lemuel a king, a declaration that his mother taught him:

2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.

'What, my son? and what, son of my womb? And what, son of my vows?

3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.

Give not to women thy strength, And thy ways to wiping away of kings.

4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.

Not for kings, O Lemuel, Not for kings, to drink wine, And for princes a desire of strong drink.

5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.

Lest he drink, and forget the decree, And change the judgment of any of the sons of affliction.

6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.

Give strong drink to the perishing, And wine to the bitter in soul,

7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.

He drinketh, and forgetteth his poverty, And his misery he remembereth not again.

8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.

Open thy mouth for the dumb, For the right of all sons of change.

9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----

Open thy mouth, judge righteously, Both the cause of the poor and needy!'

10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.

A woman of worth who doth find? Yea, far above rubies [is] her price.

11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.

The heart of her husband hath trusted in her, And spoil he lacketh not.

12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.

She hath done him good, and not evil, All days of her life.

13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.

She hath sought wool and flax, And with delight she worketh [with] her hands.

14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.

She hath been as ships of the merchant, From afar she bringeth in her bread.

15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

Yea, she riseth while yet night, And giveth food to her household, And a portion to her damsels.

16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.

She hath considered a field, and taketh it, From the fruit of her hands she hath planted a vineyard.

17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

She hath girded with might her loins, And doth strengthen her arms.

18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

She hath perceived when her merchandise [is] good, Her lamp is not extinguished in the night.

19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

Her hands she hath sent forth on a spindle, And her hands have held a distaff.

20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

Her hand she hath spread forth to the poor, Yea, her hands she sent forth to the needy.

21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

She is not afraid of her household from snow, For all her household are clothed [with] scarlet.

22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

Ornamental coverings she hath made for herself, Silk and purple [are] her clothing.

23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

Known in the gates is her husband, In his sitting with elders of the land.

24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

Linen garments she hath made, and selleth, And a girdle she hath given to the merchant.

25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

Strength and honour [are] her clothing, And she rejoiceth at a latter day.

26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

Her mouth she hath opened in wisdom, And the law of kindness [is] on her tongue.

27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

She [is] watching the ways of her household, And bread of sloth she eateth not.

28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

Her sons have risen up, and pronounce her happy, Her husband, and he praiseth her,

29 "Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."

'Many [are] the daughters who have done worthily, Thou hast gone up above them all.'

30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

The grace [is] false, and the beauty [is] vain, A woman fearing Jehovah, she may boast herself.

31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.

Give ye to her of the fruit of her hands, And her works do praise her in the gates!