Ordspråksboken 31

1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

Lemuels, en Konges, Ord; et varslende Ord, hvormed hans Moder underviste ham.

2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.

Hvad? min Søn! og hvad? mit Livs Søn! og hvad? mine Løfters Søn!

3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.

Giv ikke Kvinderne din Kraft, og giv dig ikke ind paa en Vej, der ødelægger Konger.

4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.

Det bør ikke Konger, Lemuel! det bør ikke Konger at drikke Vin, ej heller Fyrster at drikke stærk Drik,

5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.

at han ikke skal drikke og glemme det, som er Lov, og forvende alle elendige Folks Ret.

6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.

Giver stærk Drik til den, som er ved at omkomme, og Vin til den, som er beskelig bedrøvet i Sjælen,

7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.

at han maa drikke og glemme sin Armod og ikke mere komme sin Møje i Hu.

8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.

Oplad din Mund for den stumme til alle forladte Børns Ret.

9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----

Oplad din Mund, døm Retfærdighed, og skaf den elendige og fattige Ret!

10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.

Hvo finder en duelig Hustru? hun er langt mere værd end Perler.

11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.

Hendes Mands Hjerte forlader sig paa hende, og Indtægt mangler ikke.

12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.

Hun gør ham godt og intet ondt i alle sit Livs Dage.

13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.

Hun søger efter Uld og Hør og arbejder gerne med sine Hænder.

14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.

Hun er ligesom en Købmands Skibe, hun lader sit Brød komme langvejs fra.

15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

Og hun staar op, medens det endnu er Nat, og giver sit Hus Mad og sine Piger deres bestemte Arbejde.

16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.

Hun tænker paa Agerland og faar det; af sine Hænders Frugt planter hun en Vingaard.

17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

Hun omgjorder sine Lænder med Kraft og gør sine Arme stærke.

18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

Hun skønner, at hendes Handel er god; hendes Lampe slukkes ikke om Natten.

19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

Hun udstrækker sine Hænder til Rokken, og hendes Hænder tage fat paa Tenen.

20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

Hun udbreder sin Haand til den elendige og udstrækker sine Hænder til den fattige.

21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

Hun frygter ikke for sit Hus, naar der er Sne; thi hele hendes Hus er klædt i karmesinrødt Tøj.

22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

Hun gør sig Tæpper; fint Linned og Purpur er hendes Klædning.

23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

Hendes Mand er navnkundig i Portene, naar han sidder sammen med de ældste i Landet.

24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

Hun gør kosteligt Linklæde og sælger det og bringer Købmanden Bælter til Salgs.

25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

Kraft og Herlighed er hendes Klædebon, og hun ler ad den kommende Tid.

26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

Hun oplader sin Mund med Visdom, og Kærligheds Lov er paa hendes Tunge.

27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

Hun ser efter, hvorledes det gaar til i hendes Hus, og æder ikke Ladheds Brød.

28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

Hendes Sønner staa op og prise hende; hendes Husbond roser hende ogsaa:

29 "Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."

„Mange Døtre forhverve Formue; men du staar over dem alle sammen‟.

30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

Yndighed er Bedrag, og Skønhed er Forfængelighed; men en Kvinde, som frygter Herren, hun skal roses.

31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.

Giver hende af hendes Hænders Frugt, og hendes Gerninger skulle prise hende i Portene.