Ordspråksboken 19

1 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.

Bedre Fattigmand med lydefri færd end en, som går Krogveje, er han end rig.

2 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.

At mangle Kundskab er ikke godt, men den træder fejl, som har Hastværk.

3 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas

Et Menneskes Dårskab øder hans Vej, men på HERREN vredes hans Hjerte.

4 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.

Gods skaffer mange Venner, den ringe skiller hans Ven sig fra.

5 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.

Det falske Vidne undgår ej Straf; den slipper ikke, som farer med Løgn.

6 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.

Mange bejler til Stormands Yndest, og alle er Venner med gavmild Mand.

7 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.

Fattigmands Frænder hader ham alle, end mere skyr hans Venner ham da. Ej frelses den, som jager efter Ord.

8 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka

Den, der vinder Vid, han elsker sin Sjæl, og den, der vogter på Indsigt, får Lykke.

9 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.

Det falske Vidne undgår ej Straf, og den, der farer med Løgn, går under.

10 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.

Vellevned sømmer sig ikke for Tåbe, end mindre for Træl at herske over Fyrster.

11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.

Klogskab gør Mennesket sindigt, hans Ære er at overse Brøde.

12 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.

Som Brøl af en Løve er Kongens Vrede, som Dug på Græs er hans Gunst.

13 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.

Tåbelig Søn er sin Faders Ulykke, Kvindekiv er som ustandseligt Tagdryp.

14 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.

Hus og Gods er Arv efter Fædre, en forstandig Hustru er fra HERREN.

15 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.

Dovenskab sænker i Dvale, den lade Sjæl må sulte.

16 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.

Den vogter sin Sjæl, som vogter på Budet, men skødesløs Vandel fører til Død.

17 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.

Er man god mod den ringe, låner man HERREN, han gengælder en, hvad godt man har gjort.

18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.

Tugt din Søn, imens der er Håb, ellers stiler du efter at slå ham ihjel.

19 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.

Den, som er hidsig, må bøde, ved Skånsel gør man det værre.

20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.

Hør på Råd og tag ved Lære, så du til sidst bliver viis.

21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.

I Mands Hjerte er mange Tanker, men HERRENs Råd er det, der står fast.

22 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.

Vinding har man af Godhed, hellere fattig end Løgner.

23 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.

HERRENs Frygt er Vej til Liv, man hviler mæt og frygter ej ondt.

24 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.

Den lade rækker til Fadet, men fører ej Hånden til Munden.

25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.

Får Spottere Hug, bliver tankeløs klog, ved Revselse får den forstandige Kundskab.

26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.

Mishandle Fader og bortjage Moder gør kun en dårlig, vanartet Søn.

27 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.

Hør op, min Søn, med at høre på Tugt og så fare vild fra Kundskabsord.

28 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.

Niddingevidne spotter Retten, gudløses Mund er glubsk efter Uret.

29 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.

Slag er rede til Spottere, Hug til Tåbers Ryg.