Ordspråksboken 13

1 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.

Een verstandig kind volgt de tucht van zijn vader, Een deugniet is doof voor verwijten.

2 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.

De goede geniet van de vrucht der gerechtigheid Het verlangen der zondaars gaat uit naar geweld.

3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka

Wie op zijn mond let, behoedt zichzelf; Maar wie zijn lippen openspalkt, hèm dreigt gevaar.

4 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.

De begeerte van den luiaard blijft onvervuld, Het verlangen der vlijtigen wordt ruimschoots bevredigd.

5 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.

De rechtvaardige heeft een afkeer van leugentaal, Maar de boze smaadt en schimpt.

6 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.

De deugd beschermt hem, die onberispelijk wandelt, De boosheid brengt de zondaars ten val.

7 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.

Er zijn er, die zich rijk houden, maar alles ontberen; Ook, die zich arm voordoen, en kapitalen bezitten.

8 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något

Met rijkdom kan men zijn leven kopen, Maar de arme kan geen losprijs vinden.

9 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.

Het licht der rechtvaardigen brandt lustig, De lamp der bozen gaat uit.

10 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.

Overmoed geeft enkel twist, Alleen bij ootmoedigen is wijsheid.

11 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.

Snel verworven rijkdom slinkt even vlug weg; Alleen wie gestadig verzamelt, wordt rijk.

12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.

Langdurig wachten sloopt het hart, Maar een vervulde wens is een boom des levens.

13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.

Wie het bevel niet telt, wordt ervoor gestraft; Wie het voorschrift eerbiedigt, wordt beloond.

14 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.

Het onderricht van den wijze is een bron van leven; Men vermijdt er mee de strikken des doods.

15 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.

Gezond verstand maakt bemind, Het gedrag der veinzaards leidt tot hun eigen verderf.

16 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.

Een wijze doet alles met beleid, Maar een zot kraamt zijn dwaasheid uit.

17 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.

Een onbekwaam boodschapper brengt ongeluk aan, Een betrouwbaar gezant wendt het af.

18 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.

Armoe en schande voor wie de berisping niet telt; Maar wie een vermaning ter harte neemt, wordt geëerd.

19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.

Een vervulde wens is zoet voor de ziel, Het kwaad te mijden is voor de bozen een gruwel.

20 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.

Wie met wijzen omgaat wordt wijs; Wie het met dwazen houdt, vergaat het slecht.

21 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.

De zondaars zit het ongeluk op de hielen, Welvaart is het deel der rechtvaardigen.

22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.

De deugdzame laat zijn kleinkinderen een erfenis na, Wat een zondaar bezit, is voor den rechtvaardige bestemd.

23 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.

Veel voedsel geeft het braakland der armen, Maar door onrecht gaat het meeste verloren.

24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.

Wie de roede spaart, houdt niet van zijn kind; Want wie het liefheeft, kastijdt het.

25 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.

De rechtvaardige kan eten tot verzadigens toe, De maag der bozen komt te kort.