Mika 7
1 Ve mig! Det är mig, såsom när frukten är insamlad om sommaren, eller såsom när efterskörden efter vinbärgningen är slut och ingen druvklase mer finnes att äta, intet förstlingsfikon av dem jag hade haft lust till.
Mening ⱨalimƣa way! Qünki mǝn huddi yazdiki mewilǝr yiƣilip, Üzüm ⱨosulidin keyinki wasangdin keyin aq ⱪalƣan birsigǝ ohxaymǝn, Yegüdǝk sapaⱪ yoⱪtur; Jenim tǝxna bolƣan tunji ǝnjür yoⱪtur!
2 De fromma äro försvunna ur landet, och ingen redlig man finnes bland människorna. Alla ligga de på lur efter blod; envar vill fånga den andre i sitt nät.
Ihlasmǝn kixi zemindin yoⱪap kǝtti, Adǝmlǝr arisida durus birsimu yoⱪtur; Ularning ⱨǝmmisi ⱪan tɵküxkǝ paylimaⱪta, Ⱨǝrbiri ɵz ⱪerindixini tor bilǝn owlaydu.
3 Till att främja det onda äro deras händer redo: fursten begär gåvor, och domaren står efter vinning; den mäktige kräver öppet vad honom lyster; så bedriva de vrånghet.
Rǝzillikni puhta ⱪilix üqün, Ikki ⱪoli uningƣa tǝyyarlanƣan; Əmir «inam»ni soraydu, Soraⱪqimu xundaⱪ; Mɵtiwǝr janab bolsa ɵz jenining nǝpsini axkara eytip beridu; Ular jǝm bolup rǝzillikni toⱪuxmaⱪta.
4 Den bäste ibland dem är såsom ett törnsnår, den redligaste värre än en taggig häck. Men när dina siares dag är inne, ja, när hemsökelsen når dig, då skall bestörtning komma ibland dem.
Ularning ǝng esili huddi jiƣandǝk, Əng durusi bolsa, xohiliⱪ tosuⱪtin bǝttǝrdur. Əmdi kɵzǝtqiliring [ⱪorⱪup] kütkǝn kün, Yǝni [Huda] sanga yeⱪinlap jazalaydiƣan küni yetip kǝldi; Ularning alaⱪzadǝ bolup ketidiƣan waⱪti ⱨazir kǝldi.
5 Man får icke tro på någon vän, icke lita på någon förtrogen; för henne som vilar i din famn måste du vakta din muns dörrar.
Ülpitinggǝ ixǝnmǝ, Jan dostungƣa tayanma; Aƣzingning ixikini ⱪuqiⱪingda yatⱪuqidin yepip yür.
6 Ty sonen föraktar sin fader, dottern sätter sig upp mot sin moder, sonhustrun mot sin svärmoder, och envar har sitt eget husfolk till fiender.
Qünki oƣul atisiƣa biⱨɵrmǝtlik ⱪilidu, Ⱪiz anisiƣa, Kelin ⱪeyn anisiƣa ⱪarxi ⱪozƣilidu; Kixining düxmǝnliri ɵz ɵyidiki adǝmliridin ibarǝt bolidu.
7 Men jag vill skåda efter HERREN, jag vill hoppas på min frälsnings Gud; min Gud skall höra mig.
Biraⱪ mǝn bolsam, Pǝrwǝrdigarƣa ⱪarap ümid baƣlaymǝn; Nijatimni bǝrgüqi Hudani kütimǝn; Mening Hudayim manga ⱪulaⱪ salidu.
8 Glädjens icke över mig, I mina fiender. Om jag än har fallit, skall jag dock stå upp igen; om jag än sitter i mörkret, är dock HERREN mitt ljus.
Manga ⱪarap hux bolup kǝtmǝ, i düxminim; Gǝrqǝ mǝn yiⱪilip kǝtsǝmmu, yǝnǝ ⱪopimǝn; Ⱪarangƣuluⱪta oltursam, Pǝrwǝrdigar manga yoruⱪluⱪ bolidu.
9 Eftersom jag har syndat mot HERREN, vill jag bära hans vrede, till dess att han utför min sak och skaffar mig rätt, till dess att han för mig ut i ljuset, så att jag med lust får se på hans rättfärdighet.
Mǝn Pǝrwǝrdigarning ƣǝzipigǝ qidap turimǝn — Qünki mǝn Uning aldida gunaⱨ sadir ⱪildim — U mening dǝwayimni sorap, mǝn üqün ⱨɵküm qiⱪirip yürgüzgüqǝ kütimǝn; U meni yoruⱪluⱪⱪa qiⱪiridu; Mǝn Uning ⱨǝⱪⱪaniyliⱪini kɵrimǝn.
10 När mina fiender se det, skola de höljas med skam, desamma som säga till mig: "Var är nu HERREN, din Gud?" Mina ögon skola se med lust på dem; ty då skola de bliva nedtrampade såsom orenlighet på gatan.
Wǝ mening düxminim buni kɵridu, Xuning bilǝn manga: «Pǝrwǝrdigar Hudaying ⱪeni» degǝn ayalni xǝrmǝndilik basidu; Mening kɵzüm uning [mǝƣlubiyitini] kɵridu; U koqidiki patⱪaⱪtǝk dǝssǝp qǝylinidu.
11 En dag skall komma, då dina murar skola byggas upp; på den dagen skola dina gränser sträcka sig vida.
— Sening tam-sepilliring ⱪurulidiƣan künidǝ, Xu künidǝ sanga bekitilgǝn pasiling yiraⱪlarƣa yɵtkilidu.
12 På den dagen skall man komma till dig både från Assur och från Egyptens städer, ja från Egypten och ända ifrån floden, och från hav till hav, och från berg till berg.
Xu künidǝ ular yeningƣa kelidu; — Asuriyǝdin, Misir xǝⱨǝrliridin, Misirdin [Əfrat] dǝryasiƣiqǝ, dengizdin dengizƣiqǝ wǝ taƣdin taƣƣiqǝ ular yeningƣa kelidu.
13 Men eljest skall jorden bliva en ödemark för sina inbyggares skull; det skall vara deras gärningars frukt.
Biraⱪ yǝr yüzi bolsa ɵzining üstidǝ turuwatⱪanlar tüpǝylidin, Yǝni ularning ⱪilmixlirining mewisi tüpǝylidin harabǝ bolidu.
14 Vakta med din stav ditt folk, din arvedels hjord, så att den får hava sin avskilda boning i skogen på Karmel; låt den gå i bet i Basan och i Gilead, likasom under forna dagar.
— Ɵz hǝlⱪingni, yǝni ormanda, Karmǝl otturisida yalƣuz turuwatⱪan Ɵz mirasing bolƣan padini, Tayaⱪ-ⱨasang bilǝn ozuⱪlandurƣaysǝn; Ⱪǝdimki künlǝrdikidǝk, Ular Baxan ⱨǝm Gilead qimǝnzarlirida ⱪaytidin ozuⱪlansun!
15 Ja, likasom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land skall jag låta dem se underbara ting.
— Sǝn Misir zeminidin qiⱪⱪan künlǝrdǝ bolƣandǝk, Mǝn ularƣa karamǝt ixlarni kɵrsitip berimǝn.
16 Hedningarna skola se det och komma på skam med all sin makt. De skola nödgas lägga handen på munnen, deras öron skola vara bedövade.
Əllǝr buni kɵrüp barliⱪ ⱨǝywisidin hijil bolidu; Ⱪolini aƣzi üstigǝ yapidu, Ⱪulaⱪliri gas bolidu;
17 De skola slicka stoftet såsom ormar; lika maskar som kräla på jorden skola de med bävan övergiva sina borgar. Med förskräckelse skola de söka HERREN, vår Gud; Ja, för dig skola de frukta.
Ular yilandǝk topa-qangni yalaydu; Yǝr yüzidiki ɵmiligüqilǝrdǝk ɵz tɵxükliridin titrigǝn peti qiⱪidu; Ular ⱪorⱪup Pǝrwǝrdigar Hudayimizning yeniƣa kelidu, Wǝ sening tüpǝylingdinmu ⱪorⱪidu.
18 Vem är en sådan Gud som du? -- du som förlåter kvarlevan av din arvedel dess missgärning och tillgiver den dess överträdelse, du som icke behåller vrede evinnerligen, ty du har lust till nåd,
Ⱪǝbiⱨlikni kǝqüridiƣan, Ɵz mirasi bolƣanlarning ⱪaldisining itaǝtsizlikidin ɵtidiƣan Tǝngridursǝn, U aqqiⱪini mǝnggügǝ saⱪlawǝrmǝydu, Qünki U meⱨir-muⱨǝbbǝtni huxalliⱪ dǝp bilidu. Kim sanga tǝngdax ilaⱨdur?
19 och du skall åter förbarma dig över oss och trampa våra missgärningar under fötterna. Ja, du skall kasta alla deras synder i havets djup.
— U yǝnǝ bizgǝ ⱪarap iqini aƣritidu; Ⱪǝbiⱨliklirimizni U dǝssǝp qǝylǝydu; Sǝn ularning barliⱪ gunaⱨlirini dengiz tǝglirigǝ taxlaysǝn.
20 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob och nåd mot Abraham, såsom du med ed har lovat våra fäder i forntidens dagar.
— Sǝn ⱪǝdimki künlǝrdin beri ata-bowilirimizƣa ⱪǝsǝm ⱪilƣan ⱨǝⱪiⱪǝt-sadaⱪǝtni Yaⱪupⱪa, Ɵzgǝrmǝs muⱨǝbbǝtni Ibraⱨimƣa yǝtküzüp kɵrsitisǝn.
