Mika 7

1 Ve mig! Det är mig, såsom när frukten är insamlad om sommaren, eller såsom när efterskörden efter vinbärgningen är slut och ingen druvklase mer finnes att äta, intet förstlingsfikon av dem jag hade haft lust till.

Wanginla finsrak luk! Nga oana sie mwet masrinsral su tia ku in konauk fokinsak ulun sak uh, ac wangin pac grape ke oa in grape uh. Grape nukewa ac fig emwem nukewa kinkinla tari.

2 De fromma äro försvunna ur landet, och ingen redlig man finnes bland människorna. Alla ligga de på lur efter blod; envar vill fånga den andre i sitt nät.

Wanginna sie mwet suwohs lula fin acn uh, wangin sie su inse pwaye nu sin God. Mwet nukewa suk pacl fal in orek akmas. Elos suk na in oru koluk nu sin mwet Israel wialos.

3 Till att främja det onda äro deras händer redo: fursten begär gåvor, och domaren står efter vinning; den mäktige kräver öppet vad honom lyster; så bedriva de vrånghet.

Elos nukewa mwet na pisrla in oru ma koluk. Mwet fulat ac mwet nununku soano in oasr mol nu selos meet liki elos fah oru ma kunalos. Mwet pweyen uh elos fahk ma elos kena kac, na mwet kol ingan insese nu kac ac tukeni orek pwapa lukma.

4 Den bäste ibland dem är såsom ett törnsnår, den redligaste värre än en taggig häck. Men när dina siares dag är inne, ja, när hemsökelsen når dig, då skall bestörtning komma ibland dem.

Finne mwet su srulun wo ac lulalfongiyuk inmasrlolos, a elos mwet lusrongten oana mah uh. Len sac summa tari ke God El ac kalyei mwet uh, oana ke El tuh sensenkakinulos meet ke pusren mwet palu. Inge elos arulana fohsak.

5 Man får icke tro på någon vän, icke lita på någon förtrogen; för henne som vilar i din famn måste du vakta din muns dörrar.

Nimet lulalfongi mwet tulan lom ku mwet kawuk lom. Liyaung ma kom fahk, finne nu sin mutan kiom.

6 Ty sonen föraktar sin fader, dottern sätter sig upp mot sin moder, sonhustrun mot sin svärmoder, och envar har sitt eget husfolk till fiender.

In pacl inge tulik mukul nutin papa uh oru papa uh oana mwet lalfon, ac tulik mutan uh supangkas nu sin nina kialos uh, ac mutan fusr akukuin nu sin nina talupalos. Mwet lokoalok lun sie mwet pa mwet na in sou lal sifacna.

7 Men jag vill skåda efter HERREN, jag vill hoppas på min frälsnings Gud; min Gud skall höra mig.

Tusruktu nga fah tawi na LEUM GOD; nga fah tupan God, mweyen nga lulalfongi lah El ac moliyula. God luk El fah porongeyu.

8 Glädjens icke över mig, I mina fiender. Om jag än har fallit, skall jag dock stå upp igen; om jag än sitter i mörkret, är dock HERREN mitt ljus.

Wangin sripa mwet lokoalok lasr in niankusri kut. Kut ne ikori, tuh kut ac fah sifilpa tuyak. Kut ne oasr in lohsr in pacl inge, tuh LEUM GOD El kalem lasr.

9 Eftersom jag har syndat mot HERREN, vill jag bära hans vrede, till dess att han utför min sak och skaffar mig rätt, till dess att han för mig ut i ljuset, så att jag med lust får se på hans rättfärdighet.

Kut tuh oru ma Koluk lain LEUM GOD, na pa inge kut enenu in muteng kasrkusrak lal ke kitin pacl. Tusruktu ke saflaiya El ac fah loangekut ac akwoyela ma koluk su tuh orek nu sesr. El ac fah uskutme nu ke kalem. Kut fah moul ac liye ke El ac molikutla.

10 När mina fiender se det, skola de höljas med skam, desamma som säga till mig: "Var är nu HERREN, din Gud?" Mina ögon skola se med lust på dem; ty då skola de bliva nedtrampade såsom orenlighet på gatan.

Na mwet lokoalok lasr fah liye ma inge ac mwekinla — nuna mwet lokoalok pacna su tuh isrun kut ac fahk, “Pia sruk LEUM GOD se lowos an?” Kut ac fah liye ke kutangyukla elos, ac lolongyuki oana fohk furarrar inkanek uh.

11 En dag skall komma, då dina murar skola byggas upp; på den dagen skola dina gränser sträcka sig vida.

Mwet Jerusalem, pacl in sifilpa musai pot in siti uh summa. In pacl sac acn lowos ac fah akyokyeyukelik.

12 På den dagen skall man komma till dig både från Assur och från Egyptens städer, ja från Egypten och ända ifrån floden, och från hav till hav, och från berg till berg.

Mwet lowos fah folokeni nu yuruwos liki acn nukewa — liki acn Assyria layen kutulap, liki Egypt layen eir, liki acn nukewa apunla Infacl Euphrates, liki meoa ac fineol yen loessula uh.

13 Men eljest skall jorden bliva en ödemark för sina inbyggares skull; det skall vara deras gärningars frukt.

Tusruktu faclu ac fah ekla sie acn mwesis ke sripen ma koluk lalos su muta fac.

14 Vakta med din stav ditt folk, din arvedels hjord, så att den får hava sin avskilda boning i skogen på Karmel; låt den gå i bet i Basan och i Gilead, likasom under forna dagar.

LEUM GOD, kom in oana sie shepherd nu sin mwet lom, mwet su kom sulela. Elos finne muta mukaimtal insak uh, oasr na ima wowo raunelosla. Lela elos in som mongo in ima wowo lun Bashan ac Gilead, oana ke elos tuh oru in pacl meet ah.

15 Ja, likasom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land skall jag låta dem se underbara ting.

Orek mwenmen nu sesr, LEUM GOD, in oana ke kom tuh oru in len ingo ke kom uskutme liki acn Egypt.

16 Hedningarna skola se det och komma på skam med all sin makt. De skola nödgas lägga handen på munnen, deras öron skola vara bedövade.

Mutanfahl puspis ac fah liye ma inge ac arulana mwekinla kac, finne yohk ku lalos. Elos fah kaliya oallos ac fonosya insraclos ke sripen elos toasrla.

17 De skola slicka stoftet såsom ormar; lika maskar som kräla på jorden skola de med bävan övergiva sina borgar. Med förskräckelse skola de söka HERREN, vår Gud; Ja, för dig skola de frukta.

Elos fah orak infohk uh oana wet uh. Ke sripen sangeng lalos elos ac rarrar ac tuku liki pot ku lalos, ac forla nu sin LEUM GOD lasr.

18 Vem är en sådan Gud som du? -- du som förlåter kvarlevan av din arvedel dess missgärning och tillgiver den dess överträdelse, du som icke behåller vrede evinnerligen, ty du har lust till nåd,

Wangin sie pac god oana kom, O LEUM GOD. Kom nunak munas ke ma koluk lun mwet lom su painmoulla. Kom tia sruokya kasrkusrak lom nwe tok, ac kom insewowo in fahkak nu sesr lungse kawil lom.

19 och du skall åter förbarma dig över oss och trampa våra missgärningar under fötterna. Ja, du skall kasta alla deras synder i havets djup.

Kom ac fah sifilpa pakoten nu sesr. Kom fah futungya ma koluk lasr nu ye niom, ac supweya nu yen loallana in meoa uh!

20 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob och nåd mot Abraham, såsom du med ed har lovat våra fäder i forntidens dagar.

Kom fah akkalemye oaru ac lungse kawil lom nu sin mwet lom, mwet in fwil natul Abraham ac Jacob, oana ke kom wuleang nu sin mwet matu lasr pacl loes somla ah.