Mika 1
1 Detta är HERRENS ord som kom till morastiten Mika i Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, vad han skådade angående Samaria och Jerusalem.
Pǝrwǝrdigarning sɵzi — Yotam, Aⱨaz wǝ Ⱨǝzǝkiya Yǝⱨudaƣa padixaⱨ bolƣan künlǝrdǝ Morǝxǝtlik Mikaⱨƣa kǝlgǝn: — — U bularni Samariyǝ wǝ Yerusalem toƣrisida kɵrgǝn.
2 Hören, I folk, allasammans; akta härpå, du jord med allt vad på dig är. Och vare Herren, HERREN ett vittne mot eder, Herren i sitt heliga tempel.
Anglanglar, i hǝlⱪlǝr, ⱨǝmminglar! Ⱪulaⱪ sal, i yǝr yüzi wǝ uningda bolƣan ⱨǝmminglar: — Rǝb Pǝrwǝrdigar silǝrni ǝyiblǝp guwaⱨliⱪ bǝrsun, Rǝb muⱪǝddǝs ibadǝthanisidin silǝrni ǝyiblǝp guwaⱨliⱪ bǝrsun!
3 Ty se, HERREN träder ut ur sin boning, han far ned och går fram över jordens höjder.
Qünki mana, Pǝrwǝrdigar Ɵz jayidin qiⱪidu; U qüxüp, yǝr yüzidiki yuⱪiri jaylarni qǝylǝydu;
4 Bergen smälta under hans fötter, och dalar bryta sig fram -- såsom vaxet gör för elden, såsom vattnet, när det störtar utför branten.
Uning astida taƣlar erip ketidu, Jilƣilar yerilidu, Huddi mom otning aldida erigǝndǝk, Sular tik yardin tɵkülgǝndǝk bolidu.
5 Genom Jakobs överträdelse sker allt detta och genom Israels hus' synder. Vem är då upphovet till Jakobs överträdelse? Är det icke Samaria? Och vem till Juda offerhöjder? Är det icke Jerusalem?
Buning ⱨǝmmisi Yaⱪupning itaǝtsizliki, Israil jǝmǝtidiki gunaⱨlar tüpǝylidin bolidu; Yaⱪupning itaǝtsizliki nǝdin baxlanƣan? U Samariyǝdin baxlanƣan ǝmǝsmu? Yǝⱨudadiki «yuⱪiri jaylar»[ni yasax] nǝdin baxlanƣan? Ular Yerusalemdin baxlanƣan ǝmǝsmu?
6 Så skall jag då göra Samaria till en stenhop på marken, till en plats för vingårdsplanteringar; jag skall vräka hennes stenar ned i dalen, och hennes grundvalar skall jag blotta.
Xunga Mǝn Samariyǝni etizdiki tax dɵwisidǝk, Üzüm talliri tikixkǝ layiⱪ jay ⱪiliwetimǝn; Mǝn uning taxlirini jilƣiƣa domilitip taxlaymǝn, Uning ullirini yalingaqlaymǝn;
7 Alla hennes beläten skola bliva krossade, alla hennes skökoskänker uppbrända i eld, alla hennes avgudar skall jag förstöra; ty av skökolön har hon hopsamlat dem, och skökolön skola de åter bliva.
Uning barliⱪ oyma mǝbudliri para-para qeⱪiwetilidu; Uning paⱨixiliktin erixkǝn barliⱪ ⱨǝdiyǝliri ot bilǝn kɵydürülidu; Barliⱪ butlirini wǝyranǝ ⱪilimǝn; Qünki u paⱨixǝ ayalning ⱨǝⱪⱪi bilǝn bularni yiƣip toplidi; Ular yǝnǝ paⱨixǝ ayalning ⱨǝⱪⱪi bolup ⱪaytip ketidu.
8 Fördenskull måste jag klaga och jämra mig, jag måste gå barfota och naken; jag måste upphäva klagoskri såsom en schakal och sorgelåt såsom en struts.
Bular üqün mǝn aⱨ-zar kɵtürimǝn, Mǝn ⱨuwlaymǝn; Yalingayaⱪ, yalingaq degüdǝk yürimǝn; Mǝn qilbɵrilǝrdǝk ⱨuwlaymǝn; Ⱨuwⱪuxlardǝk matǝm tutup yürimǝn.
9 Ty ohelbara äro hennes sår; slaget har nått ända till Juda, det har drabbat ända till mitt folks port, ända till Jerusalem.
Qünki uning yariliri dawaliƣusizdur, U ⱨǝtta Yǝⱨudaƣiqimu yetip, Hǝlⱪimning dǝrwazisiƣa, yǝni Yerusalemƣiqǝ yamridi.
10 Förkunnen det icke i Gat; gråten icke så bittert. I Bet-Leafra vältrar jag mig i stoftet.
Bu [apǝtni] Gat xǝⱨiridǝ sɵzlimǝnglar, Ⱪǝt’iy yiƣlimanglar; Bǝyt-lǝ-Afraⱨ xǝⱨiridǝ topa-qangda eƣinanglar!
11 Dragen åstad, I Safirs invånare, i nakenhet och skam. Saanans invånare våga sig icke ut. Klagolåten i Bet-Haesel tillstädjer eder ej att dröja där.
I Xafirda turuwatⱪan ⱪiz, yalingaqliⱪ wǝ xǝrmǝndilik iqidǝ [ǝsirlikkǝ] ɵt; Zaananda turuwatⱪan ⱪizlar talaƣa ⱨeq qiⱪⱪan ǝmǝs; Bǝyt-Ezǝl aⱨ-zarlar kɵtürmǝktǝ; «[Huda] sǝndin muⱪim jayingni elip ketidu!»
12 Ty Marots invånare våndas efter tröst; ned ifrån HERREN har ju en olycka kommit, intill Jerusalems port.
Marotta turuwatⱪan ⱪiz yahxiliⱪⱪa tǝlmürüp tit-tit boluwatidu; Biraⱪ yamanliⱪ Pǝrwǝrdigardin Yerusalem dǝrwazisiƣa qüxti.
13 Spännen travare för vagnen, I Lakis' invånare, I som voren upphovet till dottern Sions synd; ty hos eder var det som Israels överträdelser först funnos.
Tulparni jǝng ⱨarwisiƣa ⱪat, i Laⱪixta turuwatⱪan ⱪiz; (Laⱪix bolsa, Zion ⱪiziƣa gunaⱨning baxlanƣan yeri idi!) Qünki sǝndǝ Israilning itaǝtsizliki tepilidu.
14 Därför måste du giva skiljebrev åt Moreset-Gat. Husen i Aksib hava för Israels konungar blivit såsom en försinande bäck.
Xunga sǝn huxlixix ⱨǝdiyilirini Morǝxǝt-Gat xǝⱨirigǝ berisǝn; Aⱪzibning dukandarliri Israil padixaⱨliriƣa yalƣanqiliⱪ yǝtküzidu;
15 Ännu en gång skall jag låta erövraren komma över eder, I Maresas invånare. Ända till Adullam skall Israels härlighet komma.
Mǝn tehi sanga bir «mirashor» ǝpkelimǝn, i Marǝxaⱨ xǝⱨiridǝ turuwatⱪan ⱪiz; Israilning xan-xǝripi Adullamƣimu qüxüp kelidu.
16 Raka dig skallig och skär av ditt hår, i sorg över barnen, som voro din lust; gör ditt huvud så kalt som gamens, ty de skola föras bort ifrån dig.
Ɵzüngni taⱪirbax ⱪil, Zoⱪung bolƣan balilar üqün qeqingni qüxürüwǝt; Ⱪorultazdǝk aydingbaxliⱪingni kengǝyt, Qünki ular sǝndin ayrilip sürgün boluxⱪa kǝtti.
