Markus 5
1 Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.
And they came to the other side of the sea, into the country of the Gerasenes.
2 Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;
And when he had got out of the boat, straight away there came to him from the place of the dead a man with an unclean spirit.
3 han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;
He was living in the place of the dead: and no man was able to keep him down, no, not with a chain;
4 ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.
Because he had frequently been prisoned in chains and iron bands, and the chains had been parted and the bands broken by him: and no man was strong enough to make him quiet.
5 Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.
And all the time, by day and by night, in the place of the dead, and in the mountains, he was crying out and cutting himself with stones.
6 När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom
And when he saw Jesus from far off, he went quickly to him and gave him worship;
7 och ropade med hög röst och sade: "Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke."
And crying out with a loud voice he said, What have I to do with you, Jesus, Son of the Most High God? In God's name, do not be cruel to me.
8 Jesus skulle nämligen just säga till honom: "Far ut ur mannen, du orena ande."
For Jesus had said to him, Come out of the man, you unclean spirit.
9 Då frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade honom: "Legion är mitt namn, ty vi äro många."
And Jesus said, What is your name? And he made answer, My name is Legion, because there are a great number of us.
10 Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.
And he made strong prayers to him not to send them away out of the country.
11 Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.
Now on the mountain side there was a great herd of pigs getting their food.
12 Och de bådo honom och sade: "Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem."
And they said to him, Send us into the pigs, so that we may go into them.
13 Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.
And he let them do it. And the unclean spirits came out and went into the pigs; and the herd went rushing down a sharp slope into the sea, about two thousand of them; and they came to their death in the sea.
14 Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.
And their keepers went running and gave an account of it in the town and in the country. And people came to see what had taken place.
15 När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.
And they came to Jesus, and saw the man in whom had been the evil spirits seated, clothed and with full use of his senses, and they were full of fear.
16 Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.
And those who had seen it gave them an account of what had been done to him who had the evil spirits, and of the fate of the pigs.
17 Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.
And they made a request to him to go out of their country.
18 När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.
And when he was getting into the boat, the man in whom had been the evil spirits had a great desire to come with him.
19 Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: "Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig."
And he would not let him, but said to him, Go to your house, to your friends, and give them news of the great things the Lord has done for you, and how he had mercy on you.
20 Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.
And he went on his way, and made public in the country of Decapolis what great things Jesus had done for him: and all men were full of wonder.
21 Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.
And when Jesus had gone over again in the boat to the other side, a great number of people came to him: and he was by the sea.
22 Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter
And one of the rulers of the Synagogue, Jairus by name, came, and seeing him, went down at his feet,
23 och bad honom enträget och sade: "Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva."
And made strong prayers to him, saying, My little daughter is near to death: it is my prayer that you will come and put your hands on her, so that she may be made well, and have life.
24 Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.
And he went with him; and a great number of people went after him, and came round him.
25 Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,
And a woman, who had had a flow of blood for twelve years,
26 och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.
And had undergone much at the hands of a number of medical men, and had given all she had, and was no better, but even worse,
27 Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.
When she had news of the things which Jesus did, went among the people coming after him, and put her hand on his robe.
28 Ty hon tänkte: "Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen."
For she said, If I may only put my hand on his robe, I will be made well.
29 Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.
And straight away the fountain of her blood was stopped, and she had a feeling in her body that her disease had gone and she was well.
30 Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"
And straight away Jesus was conscious that power had gone out of him; and, turning to the people, he said, Who was touching my robe?
31 Hans lärjungar sade till honom: "Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'"
And his disciples said to him, You see the people round you on every side, and you say, Who was touching me?
32 Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.
And on his looking round to see her who had done this thing,
33 Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.
The woman, shaking with fear, conscious of what had been done to her, came and, falling on her face before him, gave him a true account of everything.
34 Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga."
And he said to her, Daughter, your faith has made you well; go in peace, and be free from your disease.
35 Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak."
And while he was still talking, they came from the ruler of the Synagogue's house, saying, Your daughter is dead: why are you still troubling the Master?
36 Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: "Frukta icke, tro allenast."
But Jesus, giving no attention to their words, said to the ruler of the Synagogue, Have no fear, only have faith.
37 Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.
And he did not let anyone come with him, but Peter and James and John, the brother of James.
38 Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.
And they came to the house of the ruler of the Synagogue; and he saw people running this way and that, and weeping and crying loudly.
39 Och han gick in och sade till dem: "Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover."
And when he had gone in, he said to them, Why are you making such a noise and weeping? The child is not dead, but sleeping.
40 Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.
And they were laughing at him. But he, having sent them all out, took the father of the child and her mother and those who were with him, and went in where the child was.
41 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: "Talita, kum" (det betyder: "Flicka, jag säger dig, stå upp").
And taking her by the hand, he said to her, Talitha cumi, which is, My child, I say to you, Get up.
42 Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.
And the young girl got up straight away, and was walking about; she being twelve years old. And they were overcome with wonder.
43 Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.
And he gave them special orders that they were not to say anything of this; and he said that some food was to be given to her.
