< Markus 15 >

1 Sedan nu översteprästerna, tillsammans med de äldste och de skriftlärde, hela Stora rådet, på morgonen hade fattat sitt beslut, läto de strax binda Jesus och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus.
А первосвященики з ста́ршими й книжниками, та ввесь синедріо́н, зараз уранці, нараду вчинивши, зв'язали Ісуса, повели́ та й Пилатові видали.
2 Då frågade Pilatus honom: "Är du judarnas konung?" Han svarade honom och sade: "Du säger det själv."
А Пила́т запитався Його: „Чи Ти Цар Юдейський?“А Він йому в відповідь каже: „Сам ти кажеш“.
3 Och översteprästerna framställde många anklagelser mot honom.
А первосвященики мі́цно Його винува́тили.
4 Pilatus frågade honom då åter och sade: "Svarar du intet? Du hör ju huru mycket det är som de anklaga dig för."
Тоді Пилат зно́ву Його запитав і сказав: „Ти нічого не відповідаєш? Дивись, — як багато проти Тебе свідку́ють!“
5 Men Jesus svarade intet mer, så att Pilatus förundrade sig.
А Ісус більш нічого не відповідав, так що Пилат дивувався.
6 Nu plägade han vid högtiden giva dem en fånge lös, den som de begärde.
На свято ж він їм відпускав був одно́го із в'я́знів, котро́го просили вони.
7 Och där fanns då en man, han som kallades Barabbas, vilken satt fängslad jämte de andra som hade gjort upplopp och under upploppet begått dråp.
Був же один, що звався Вара́вва, ув'я́знений ра́зом із повста́нцями, які за повста́ння вчинили були душогубство.
8 Folket kom ditupp och begynte begära att han skulle göra åt dem såsom han plägade göra.
Коли ж на́товп зібрався, він став просити Пила́та зробити, як він за́вжди робив їм.
9 Pilatus svarade dem och sade: "Viljen I att jag skall giva eder 'judarnas konung' lös?"
Пилат же сказав їм у відповідь: „Хочете, — відпущу́ вам Царя Юдейського?“
10 Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade dragit Jesus inför rätta.
Бо він знав, що Його через за́здрощі видали первосвященики.
11 Men översteprästerna uppeggade folket till att begära att han hellre skulle giva dem Barabbas lös.
А первосвященики на́товп підмовили, щоб краще пустив їм Вара́вву.
12 När alltså Pilatus åter tog till orda och frågade dem: "Vad skall jag då göra med den som I kallen 'judarnas konung'?",
Пилат же промовив знов їм у відповідь: „А що ж я чинитиму з Тим, що Його ви Юдейським Царем називаєте?“
13 så skriade de åter: "Korsfäst honom!"
Вони ж стали кричати знов: „Розіпни́ Його!“
14 Men Pilatus frågade dem: "Vad ont har han då gjort?" Då skriade de ännu ivrigare: "Korsfäst honom!"
Пилат же сказав їм: „Яке ж зло вчинив Він?“А вони ще сильніше кричали: „Розіпни́ Його!“
15 Och eftersom Pilatus ville göra folket till viljes, gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Пилат же хотів догодити наро́дові, — і відпустив їм Вара́вву. І видав Ісуса, збичува́вши, щоб ро́зп'ятий був.
16 Och krigsmännen förde honom in i palatset, eller pretoriet, och kallade tillhopa hela den romerska vakten.
Вояки ж повели́ Його до сере́дини двору, цебто в преторій, і цілий відділ скликають.
17 Och de klädde på honom en purpurfärgad mantel och vredo samman en krona av törnen och satte den på honom.
І вони зодягли Його в багряни́цю і, сплівши з терни́ни вінка, поклали на Нього.
18 Sedan begynte de hälsa honom: "Hell dig, judarnas konung!"
І вітати Його зачали́: „Раді́й, Ца́рю Юдейський!“
19 Och de slogo honom i huvudet med ett rör och spottade på honom; därvid böjde de knä och gåvo honom sin hyllning.
І трости́ною по голові Його били, і плювали на Нього. І навколішки кидалися та вклонялись Йому.
20 Och när de hade begabbat honom, klädde de av honom den purpurfärgade manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom ut för att korsfästa honom.
І коли назнущалися з Нього, зняли́ з Нього багряни́цю, і наділи на Нього одежу Його. І Його повели́, щоб розп'я́сти Його.
21 Och en man som kom utifrån marken gick där fram, Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att gå med och bära hans kors.
І одного перехо́жого, що з поля вертався, Си́мона Кіріне́янина, батька Олександра та Ру́фа, змусили, щоб хреста Йому ніс.
22 Och de förde honom till Golgataplatsen (det betyder huvudskalleplatsen).
І Його привели́ на місце Голго́фу, що значить „Черепо́вище“.
23 Och de räckte honom vin, blandat med myrra, men han tog icke emot det.
І давали Йому пити вина, із ми́ррою змішаного, але Він не прийня́в.
24 Och de korsfäste honom och delade sedan hans kläder mellan sig, genom att kasta lott om vad var och en skulle få.
І Його розп'яли́, і „поділили одежу Його, кинувши же́реб про неї“, хто що ві́зьме.
25 Och det var vid tredje timmen som de korsfäste honom.
Була́ ж третя година, як Його розп'яли́.
26 Och den överskrift som man hade satt upp över honom, för att angiva vad han var anklagad för, hade denna lydelse: "Judarnas konung."
І був написаний на́пис провини Його: „Цар Юдейський“.
27 Och de korsfäste med honom två rövare, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra.
Тоді ро́зп'ято з Ним двох розбійників, — одно́го право́руч, і одно́го ліво́руч Його.
І збулося Писа́ння, що каже: „До злочи́нців Його зарахо́вано!“
29 Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet och sade: "Tvi dig, du som 'bryter ned templet och bygger upp det igen inom tre dagar'!
А хто побіч прохо́див, то Його лихосло́вили, „голова́ми своїми хитали“й казали: „Отак! Ти, що храма руйнуєш та за три дні будуєш, —
30 Hjälp dig nu själv, och stig ned från korset."
зійди із хреста, та спаси Самого Себе!“
31 Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde, begabbande ord med varandra och sade: "Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa.
Теж і первосвященики з книжниками глузува́ли й один до одного казали: „Він інших спасав, — а Самого Себе не може спасти!
32 Han som är Messias, Israels konung, han stige nu ned från korset, så att vi få se det och tro." Också de män som voro korsfästa med honom smädade honom.
Христос, Цар Ізраїлів, — нехай зі́йде тепер із хреста, щоб побачили ми та й увірували“. Навіть ті, що ра́зом із Ним були ро́зп'яті, насміхалися з Нього.
33 Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.
А як шоста година настала, то аж до години дев'ятої те́мрява стала по ці́лій землі.
34 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eloi, Eloi, lema sabaktani?"; det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"
О годині ж дев'ятій Ісус скрикнув голосом гучни́м та й вимовив: „Елої́, Елої́, — лама́ савахта́ні“, що в перекладі значить: „Боже Мій, Боже Мій, — на́що Мене Ти покинув?“
35 Då några av dem som stodo där bredvid hörde detta, sade de: "Hör, han kallar på Elias."
Дехто ж із тих, що стояли навколо, це почули й казали: „Ось Він кличе Іллю́!“
36 Men en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka, i det han sade: "Låt oss se om Elias kommer och tager honom ned."
А один із них побіг, намочив губку о́цтом, настроми́в на трости́ну, і давав Йому пити й казав: „Чекайте, побачим, — чи при́йде Ілля́ Його зняти!“
37 Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan.
А Ісус скрикнув голосом гучни́м, — і духа віддав!
38 Då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned.
І в храмі завіса розде́рлась надво́є, — від ве́рху аж додолу.
39 Men när hövitsmannen, som stod där mitt emot honom, såg att han på sådant sätt gav upp andan, sade han: "Förvisso var denne man Guds Son."
А сотник, що насу́проти Нього стояв, як побачив, що Він отак духа віддав, то промовив: „Чоловік Цей був справді Син Божий!“
40 Också några kvinnor stodo där på avstånd och sågo vad som skedde. Bland dessa voro jämväl Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses' moder, så ock Salome
Були ж і жінки́, що дивились здалека, між ними Марі́я Магдали́на, і Марія, мати Якова Молодшого та Йосі́ї, і Саломі́я,
41 -- vilka hade följt honom och tjänat honom, medan han var i Galileen -- därtill många andra kvinnor, de som med honom hade vandrat upp till Jerusalem.
що вони, як Він був у Галілеї, ходили за Ним та Йому прислуго́вували; і інших багато, що до Єрусалиму прийшли з Ним.
42 Det var nu tillredelsedag (det är dagen före sabbaten), och det hade blivit afton.
А коли настав вечір, — через те, що було́ Пригото́влення, цебто перед суботою, —
43 Josef från Arimatea, en ansedd rådsherre och en av dem som väntade på Guds rike, tog därför nu mod till sig och gick in till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.
прийшов Йо́сип із Аримате́ї, радник поважний, що сам сподівавсь Царства Божого, і сміливо ввійшов до Пилата, — і просив тіла Ісусового.
44 Då förundrade sig Pilatus över att Jesus redan skulle vara död, och han kallade till sig hövitsmannen och frågade honom om det var länge sedan han hade dött.
А Пила́т здивувався, щоб Він міг уже вмерти. І, покликавши сотника, запитався його, чи давно вже Розп'я́тий помер.
45 Och när han av hövitsmannen hade fått veta huru det var, skänkte han åt Josef hans döda kropp.
І, дізнавшись від сотника, він подарував тіло Йо́сипові.
46 Denne köpte då en linneduk och tog honom ned och svepte honom i linneduken och lade honom i en grav som var uthuggen i en klippa; sedan vältrade han en sten för ingången till graven.
А Йо́сип купив полотно, і, знявши Його, обгорнув полотном та й покла́в Його в гро́бі, що в скелі був ви́січений. І каменя привалив до моги́льних дверей.
47 Men Maria från Magdala och den Maria som var Joses' moder sågo var han lades.
Марія ж Магдали́на й Марія, мати Йосієва, дивилися, де́ ховали Його.

< Markus 15 >