Lukas 1
1 Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser,
Efter månge hafva tagit sig före att beskrifva de ting, som ibland oss aldravissast äro;
2 i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare,
Såsom de oss sagt hafva, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfve en del voro af det de sade;
3 så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus,
Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafver, ordenteligen skrifva dig till, min gode Theophile;
4 så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad.
Att du må förfara vissa sanningen om de stycker, der du om undervister äst.
5 På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' "dagsavdelning". Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet.
Uti Herodis, Judee Konungs, tid, var en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Aarons döttrar, benämnd Elisabet.
6 De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.
De voro både rättfärdige för Gud, vandrande i all Herrans bud och stadgar ostraffeliga.
7 Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder.
Och de hade inga barn; ty Elisabet var ofruktsam, och både voro de framlidne i sin ålder.
8 Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud,
Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi,
9 hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.
Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, att han skulle upptända rökelse, gick han in i Herrans tempel;
10 Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades.
Och allt folket var utantill, och bad, så länge rökelsen skedde.
11 Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.
Så syntes honom Herrans Ängel, ståndandes på högra sidon vid rökaltaret.
12 Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom.
Och Zacharias vardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhåge föll öfver honom.
13 Men ängeln sade till honom: "Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.
Så sade Ängelen till honom: Var icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hvilkens namn du skall kalla Johannes.
14 Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse.
Och dig skall varda glädje och fröjd; och månge skola fröjdas af hans födelse;
15 Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.
Ty han skall varda stor för Herranom; vin och starka drycker skall han icke dricka; och skall straxt i moderlifvet uppfylld varda med den Helga Anda;
16 Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.
Och han skall omvända många af Israels barn till Herran, deras Gud.
17 Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk."
Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, till att omvända fädernas hjerta till barnen, och de ohöriga till de rättfärdigas snällhet; och göra Herranom ett beredt folk.
18 Då sade Sakarias till ängeln: "Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder."
Då sade Zacharias till Ängelen: Hvaraf skall jag detta veta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.
19 Ängeln svarade och sade till honom: "Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.
Ängelen svarade, och sade till honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd till att tala dig till, och båda dig denna goda tidenden.
20 Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas."
Och si, du skall varda mållös, och skall intet kunna tala, intill den dagen, då detta sker; derföre, att du icke trodde minom ordom, hvilke skola fullkomnad varda i sin tid.
21 Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet;
Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, att han så länge dvaldes i templet.
22 och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum.
Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, att han hade sett någon syn i templet; och han tecknade dem, och blef mållös.
23 Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem.
Och det begaf sig, då hans ämbetsdagar ute voro, gick han hem i sitt hus.
24 Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader;
Och efter de dagar vardt hans hustru Elisabet hafvandes; och fördolde sig i fem månader, och sade:
25 och hon sade: "Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den."
Så hafver nu Herren gjort med mig, i de dagar, då han såg till mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna.
26 I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,
Uti sjette månaden vardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nazareth;
27 till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.
Till en jungfru, som förlofvad var enom man, hvilkens namn var Joseph, af Davids hus; och jungfrunes namn Maria.
28 Och ängeln kom in till henne och sade: "Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig."
Och Ängelen kom in till henne, och sade: Hel, full med nåd! Herren är med dig; välsignad du ibland qvinnor.
29 Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.
Då hon såg honom, vardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana helsning detta var.
30 Då sade ängeln till henne: "Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud.
Då sade Ängelen till henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafver funnit nåd för Gudi.
31 Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.
Si, du skall afla i ditt lif, och föda en son, hvilkens Namn du skall kalla JESUS.
32 Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.
Han skall varda stor, och kallas dens Högstas Son; och Herren Gud skall gifva honom hans faders Davids säte;
33 Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara." (aiōn g165)
Och han skall vara en Konung öfver Jacobs hus i evig tid; och på hans rike skall ingen ände vara. (aiōn g165)
34 Då sade Maria till ängeln: "Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man."
Då sade Maria till Ängelen: Huru skall detta tillgå? Ty jag vet af ingen man.
35 Ängeln svarade och sade till henne: "Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.
Ängelen svarade, och sade till henne: Den Helge Ande skall komma öfver dig, och dens Högstas kraft skall öfverskygga dig; derföre ock det Helga, som af dig födt varder, skall kallas Guds Son.
36 Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam.
Och si, Elisabet, din fränka, hafver ock aflat en son i sin ålderdom; och detta är sjette månaden åt henne, som hetes vara ofruktsam;
37 Ty för Gud kan intet vara omöjligt."
Ty för Gud är ingen ting omöjelig.
38 Då sade Maria: "Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt." Och ängeln lämnade henne.
Då sade Maria: Si, Herrans tjenarinna; varde mig efter ditt tal. Och Ängelen skiljdes ifrå henne.
39 En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.
Uti de dagar stod Maria upp, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;
40 Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet.
Och kom uti Zacharie hus, och helsade Elisabet.
41 När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande
Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie helsning, sprang barnet uti hennes lif. Och Elisabet vardt uppfylld med den Helga Anda;
42 och brast ut och ropade högt och sade: "Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt!
Och hon ropade med höga röst, och sade: Välsignad du ibland qvinnor, och välsignad dins lifs frukt.
43 Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?
Och hvadan kommer mig detta, att mins Herras moder kommer till mig?
44 Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.
Si, då rösten af dine helsning kom i min öron, sprang barnet af glädje i mitt lif.
45 Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren."
Och salig äst du, som trodde; ty all ting varda fullbordad, som dig sagd äro af Herranom.
46 Då sade Maria: "Min själ prisar storligen Herren,
Och Maria sade: Min själ prisar storliga Herran;
47 och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.
Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;
48 Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.
Ty han hafver sett till sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter varda all slägte mig saliga kallande.
49 Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn.
Ty den Mägtige hafver gjort mägtig ting med mig, och hans Namn är heligt;
50 Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom.
Och hans barmhertighet varar ifrå slägte till slägte, öfver dem som frukta honom.
51 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.
Han hafver bedrifvit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.
52 Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;
De mägtige hafver han satt af sätet, och uppsatt de ringa.
53 hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer.
De hungriga hafver han med god ting uppfyllt, och de rika hafver han låtit tomma blifva.
54 Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet
Han hafver upptagit sin tjenare Israel, tänkande på sina barmhertighet;
Såsom han sagt hafver till våra fäder, Abraham och hans säd, till evig tid. (aiōn g165)
56 Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen.
Och Maria blef när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.
57 Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.
Så vardt då Elisabet tiden fullbordad att hon skulle föda, och hon födde en son.
58 Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.
Och hennes grannar och fränder fingo höra, att Herren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.
59 Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.
Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.
60 Men hans moder tog till orda och sade: "Ingalunda; han skall heta Johannes."
Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.
61 Då sade de till henne: "I din släkt finnes ju ingen som har det namnet."
Då sade de till henne: Uti dine slägt är ingen, som hafver det namnet.
62 Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.
Så tecknade de hans fader, hvad han ville kalla honom.
63 Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: "Johannes är hans namn." Och alla förundrade sig.
Och han äskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.
64 Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.
Och straxt öppnades hans mun, och hans tunga; och han talade, lofvandes Gud.
65 Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.
Och stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena.
66 Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: "Vad månde väl varda av detta barn?" Också var ju Herrens hand med honom.
Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hvad månn varda utaf detta barnet? Ty Herrans hand var med honom.
67 Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:
Och hans fader Zacharias vardt uppfylld med den Helga Anda, propheterade, och sade:
68 "Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,
Lofvad vare Herren, Israels Gud; ty han hafver besökt och förlossat sitt folk;
69 och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,
Och hafver upprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus;
Såsom han i förtiden talat hafver, genom sina helga Propheters mun; (aiōn g165)
71 Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand,
Att han skulle frälsa oss ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand, som hata oss;
72 och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,
Och bevisa barmhertighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente;
73 vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,
Och på den ed, som han svorit hafver vårom fader Abraham, att gifva oss;
74 Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,
Att vi, frälste utur våra ovänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;
75 ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar.
I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla våra lifsdagar.
76 Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom,
Och du barn skall kallas dens Högstas Prophet; du skall gå för Herranom, till att bereda hans vägar;
77 till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna.
Och gifva hans folke salighetenes kunskap, till deras synders förlåtelse;
78 Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden,
Genom vår Guds innerliga barmhertighet, genom hvilken uppgången af höjdene hafver oss besökt;
79 för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg."
Till att uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga, och styra våra fötter på fridsens väg.
80 Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.
Och barnet växte upp, och stärktes i Andanom; och vistades i öknene, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk.
