Lukas 1
1 Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser,
Daar reeds velen ondernomen hebben, een verhaal samen te stellen van de gebeurtenissen, die onder ons zijn geschied,
2 i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare,
en zoals ze ons door de eerste ooggetuigen en bedienaars van het Woord zijn overgeleverd,
3 så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus,
kwam het ook mij wenselijk voor, beste Teófilus, na alles, van de aanvang af, nauwkeurig te hebben onderzocht, het ordelijk voor u te beschrijven,
4 så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad.
om u de waarachtigheid te doen zien van de leer, waarin ge onderwezen zijt.
5 På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' "dagsavdelning". Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet.
In de dagen van Herodes, koning van Judea, was er een priester Zakarias geheten, uit het priesterlijk geslacht van Abias; zijn vrouw behoorde tot de dochters van Aäron, en heette Elisabet.
6 De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.
Beiden waren rechtschapen in de ogen van God, en leefden onberispelijk in al de geboden en voorschriften van den Heer.
7 Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder.
Ze hadden geen kinderen; want Elisabet was onvruchtbaar, en beiden waren reeds hoogbejaard.
8 Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud,
Eens, dat zijn afdeling de beurt had, om de dienst voor God te verrichten,
9 hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.
werd hij, zoals dit bij de priesters gebruikelijk was, door het lot aangewezen, om de tempel des Heren binnen te gaan en wierook te offeren.
10 Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades.
En al het volk stond buiten te bidden op het uur van het wierookoffer.
11 Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.
Daar verscheen hem een engel des Heren, die rechts van het wierookaltaar stond.
12 Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom.
Zakarias ontstelde bij dit gezicht, en beefde van angst.
13 Men ängeln sade till honom: "Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.
Maar de engel sprak tot hem: Vrees niet, Zakarias, want uw gebed is verhoord; Elisabet, uw vrouw, zal u een zoon schenken, en ge zult hem Johannes noemen.
14 Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse.
Ge zult juichen en jubelen, en velen zullen zich over zijn geboorte verheugen.
15 Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.
Want hij zal groot zijn voor den Heer; hij zal geen wijn drinken, noch sterke drank; en reeds van de schoot zijner moeder af zal hij worden vervuld van den Heiligen Geest.
16 Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.
En vele kinderen van Israël zal hij bekeren tot den Heer hun God;
17 Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk."
hij zal voor Hem uitgaan met de geest en de macht van Elias, om de harten der vaders tot de kinderen terug te brengen, en de weerspannigen tot de gezindheid van rechtvaardigen, en den Heer een goedgestemd volk gaan bereiden.
18 Då sade Sakarias till ängeln: "Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder."
Maar Zakarias zei tot den engel: Waaraan zal ik dat erkennen? Want ik ben oud, en ook mijn vrouw is reeds op jaren.
19 Ängeln svarade och sade till honom: "Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.
De engel antwoordde hem: Ik ben Gábriël; ik sta voor Gods aanschijn, en ben gezonden, om u toe te spreken, en u deze blijde boodschap te brengen.
20 Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas."
Zie, ge zult stom zijn en niet kunnen spreken, tot de dag waarop dit geschieden zal; omdat ge mijn woorden niet hebt geloofd, die te hunner tijd in vervulling zullen gaan.
21 Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet;
Intussen stond het volk op Zakarias te wachten, en verwonderde zich er over, dat hij zolang in de tempel bleef.
22 och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum.
Maar toen hij buiten kwam, en niet tot hen kon spreken, begrepen ze, dat hij in de tempel een verschijning gezien had; wel maakte hij gebaren, maar hij bleef stom.
23 Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem.
Toen zijn diensttijd voorbij was, ging hij naar huis.
24 Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader;
Enige tijd later kwam zijn vrouw Elisabet in gezegende omstandigheden; ze verborg zich vijf maanden lang, en sprak:
25 och hon sade: "Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den."
Dit heeft de Heer voor mij gedaan, toen Hij neerzag, om mijn schande bij de mensen weg te nemen.
26 I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,
In de zesde maand werd de engel Gábriël door God naar een stad van Galilea gezonden, Názaret genaamd,
27 till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.
tot een maagd, die verloofd was aan een man, die Josef heette, en uit het huis van David was; de naam van de maagd was Maria.
28 Och ängeln kom in till henne och sade: "Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig."
De engel trad bij haar binnen, en sprak: Wees gegroet, vol van genade. De Heer is met u; gij zijt de gezegende onder de vrouwen.
29 Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.
Ze verschrok van dit woord, en vroeg zich af, wat die groet kon beduiden.
30 Då sade ängeln till henne: "Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud.
De engel zeide haar: Vrees niet, Maria, want gij hebt genade gevonden bij God.
31 Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.
Zie, gij zult in uw schoot ontvangen, en een Zoon baren; en gij zult Hem Jesus noemen.
32 Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.
Hij zal groot zijn, en Zoon van den Allerhoogste worden genoemd. God de Heer zal Hem de troon van zijn vader David geven;
33 Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara." (aiōn g165)
Hij zal koning zijn over het huis van Jakob in eeuwigheid, en aan zijn koningschap zal geen einde komen. (aiōn g165)
34 Då sade Maria till ängeln: "Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man."
Maria sprak tot den engel: Hoe kan dit geschieden, daar ik geen man beken?
35 Ängeln svarade och sade till henne: "Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.
De engel antwoordde haar: De Heilige Geest zal op u neerdalen, en de kracht van den Allerhoogste zal u overschaduwen; daarom ook zal wat uit u wordt geboren, heilig zijn, en de Zoon van God worden genoemd.
36 Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam.
Zie, uw bloedverwant Elisabet heeft ook een zoon ontvangen in haar ouderdom, en zij, die onvruchtbaar heette, is in haar zesde maand;
37 Ty för Gud kan intet vara omöjligt."
want niets is onmogelijk bij God.
38 Då sade Maria: "Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt." Och ängeln lämnade henne.
Nu sprak Maria: Zie de dienstmaagd des Heren; mij geschiede naar uw woord. En de engel ging van haar heen.
39 En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.
In die dagen ging Maria op weg, en spoedde zich het bergland in, naar een stad van Juda.
40 Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet.
Ze kwam in het huis van Zakarias, en begroette Elisabet.
41 När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande
Toen Elisabet de groet van Maria vernam, sprong het kind op in haar schoot, en werd Elisabet van den Heiligen Geest vervuld.
42 och brast ut och ropade högt och sade: "Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt!
Met luider stem hief ze aan: Gij zijt de gezegende onder de vrouwen, en gezegend is de vrucht van uw schoot!
43 Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?
Wat valt mij te beurt, dat de moeder van mijn Heer naar mij toekomt?
44 Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.
Want zie, zodra de klank van uw groet mij in de oren klonk, sprong het kind van vreugde op in mijn schoot.
45 Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren."
Zalig zij, die geloofd heeft; want wat haar namens den Heer is gezegd, zal worden vervuld.
46 Då sade Maria: "Min själ prisar storligen Herren,
Maria sprak: Mijn ziel prijst groot den Heer, Mijn geest jubelt van vreugde
47 och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.
In God, mijn Redder;
48 Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.
Want Hij ziet op de geringheid neer van zijn dienstmaagd. Zie, van nu af prijzen mij zalig Alle geslachten;
49 Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn.
Want de Machtige heeft aan mij grote dingen gedaan: Zijn Naam is heilig!
50 Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom.
Zijn barmhartigheid reikt van geslacht tot geslacht Over hen, die Hem vrezen;
51 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.
Hij toont de kracht van zijn arm, En slaat de trotsen van harte uiteen.
52 Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;
De machtigen haalt Hij neer van de troon, Maar Hij verheft de geringen;
53 hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer.
Behoeftigen overlaadt Hij met gaven, En rijken zendt Hij ledig heen.
54 Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet
Hij heeft Zich over Israël, zijn dienaar, ontfermd; Zijn barmhartigheid indachtig:
Zoals Hij tot onze vaderen sprak: Aan Abraham en zijn zaad voor altijd. (aiōn g165)
56 Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen.
Maria bleef ongeveer drie maanden bij haar; toen keerde ze terug naar huis.
57 Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.
Zo kwam voor Elisabet de tijd van haar moederschap, en ze baarde een zoon.
58 Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.
Haar buren en familie hoorden, dat de Heer haar grote barmhartigheid had betoond, en ze deelden in haar vreugde.
59 Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.
Op de achtste dag kwam men het kind besnijden, en men wilde het Zakarias noemen, naar de naam van zijn vader.
60 Men hans moder tog till orda och sade: "Ingalunda; han skall heta Johannes."
Maar zijn moeder nam het woord en sprak: Neen, Johannes zal hij heten.
61 Då sade de till henne: "I din släkt finnes ju ingen som har det namnet."
Ze zeiden haar: Er is niemand in uw familie, die deze naam heeft.
62 Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.
Nu gaven ze zijn vader een teken, hoe hij hem wilde noemen.
63 Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: "Johannes är hans namn." Och alla förundrade sig.
Hij vroeg een schrijfbordje, en schreef: Zijn naam is Johannes. Allen waren er over verwonderd.
64 Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.
Maar op hetzelfde ogenblik ging zijn mond en tong los; hij sprak, en zegende God.
65 Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.
Al hun buren werden met ontzag vervuld, en in heel het bergland van Judea werden al deze dingen besproken.
66 Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: "Vad månde väl varda av detta barn?" Också var ju Herrens hand med honom.
Allen, die het hoorden, dachten er over na, en zeiden: Wat zal er toch worden van dat kind? Waarachtig, de hand des Heren was met hem!
67 Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:
En zijn vader Zakarias, vervuld van den Heiligen Geest, profeteerde en sprak:
68 "Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,
Geloofd zij de Heer, Israëls God! Want Hij heeft zijn volk bezocht en verlost,
69 och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,
En ons een hoorn van redding verwekt In het huis van David, zijn dienaar.
Zoals Hij eeuwen geleden beloofd had Door de mond zijner heilige profeten: (aiōn g165)
71 Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand,
Om ons redding te brengen van onze vijanden, En uit de hand van al, die ons haten.
72 och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,
Om Zich te ontfermen over onze vaderen, En zijn heilig Verbond te gedenken,
73 vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,
De eed, die Hij zwoer, Aan Abraham, onzen vader.
74 Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,
Om ons te vergunnen, om zonder vrees, Uit de hand onzer vijanden verlost,
75 ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar.
Hem te dienen, vroom en rechtschapen, Voor zijn aanschijn al onze dagen.
76 Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom,
En Gij nu, kleine knaap, Zult profeet van den Allerhoogste worden genoemd; Want ge zult uitgaan voor den Heer, Om zijn wegen te bereiden.
77 till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna.
Om zijn volk het heil te doen kennen In de vergiffenis zijner zonden,
78 Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden,
Door de tedere ontferming van onzen God, Die ons de Dageraad uit den hoge zal brengen.
79 för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg."
Om te verlichten, die in duisternis zijn, En in de schaduw van de dood zijn gezeten; Om onze schreden te richten Naar de weg van de vrede.
80 Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.
En de knaap groeide op, en kreeg een krachtige geest. Hij bleef in de woestijn tot de dag, dat hij voor Israël zou optreden.
