Lukas 22
1 Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära.
Now the feast of unleavened bread, which is called the Passover, was approaching.
2 Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.
The chief priests and the scribes sought how they might put him to death, for they feared the people.
3 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.
Satan entered into Judah, who was also called Iscariot, who was counted with the twelve.
4 Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem.
He went away and talked with the chief priests and captains about how he might deliver him to them.
5 Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.
They were glad, and agreed to give him money.
6 Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod.
He consented and sought an opportunity to deliver him to them in the absence of the multitude.
7 Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet.
The day of unleavened bread came, on which the Passover must be sacrificed.
8 Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: "Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet."
Yeshua sent Peter and Yochanan, saying, “Go and prepare the Passover for us, that we may eat.”
9 De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?"
They said to him, “Where do you want us to prepare?”
10 Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in.
He said to them, “Behold, when you have entered into the city, a man carrying a pitcher of water will meet you. Follow him into the house which he enters.
11 Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'
Tell the master of the house, ‘The Rabbi says to you, “Where is the guest room, where I may eat the Passover with my disciples?”’
12 Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där."
He will show you a large, furnished upper room. Make preparations there.”
13 Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
They went, found things as Yeshua had told them, and they prepared the Passover.
14 Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.
When the hour had come, he sat down with the twelve emissaries.
15 Och han sade till dem: "Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;
He said to them, “I have earnestly desired to eat this Passover with you before I suffer,
16 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike."
for I tell you, I will no longer by any means eat of it until it is fulfilled in God’s Kingdom.”
17 Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: "Tagen detta och delen eder emellan;
He received a cup, and when he had given thanks, he said, “Take this and share it among yourselves,
18 ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd."
for I tell you, I will not drink at all again from the fruit of the vine, until God’s Kingdom comes.”
19 Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse."
He took bread, and when he had given thanks, he broke and gave it to them, saying, “This is my body which is given for you. Do this in memory of me.”
20 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: "Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.
Likewise, he took the cup after supper, saying, “This cup is the new covenant in my blood, which is poured out for you.
21 Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet.
But behold, the hand of him who betrays me is with me on the table.
22 Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!"
The Son of Man indeed goes as it has been determined, but woe to that man through whom he is betrayed!”
23 Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta.
They began to question among themselves which of them it was who would do this thing.
24 En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste.
A dispute also arose among them, which of them was considered to be greatest.
25 Då sade han till dem: "Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'.
He said to them, “The kings of the nations lord it over them, and those who have authority over them are called ‘benefactors.’
26 Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare.
But not so with you. Rather, the one who is greater among you, let him become as the younger, and one who is governing, as one who serves.
27 Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. --
For who is greater, one who sits at the table, or one who serves? Isn’t it he who sits at the table? But I am among you as one who serves.
28 Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;
“But you are those who have continued with me in my trials.
29 och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder,
I confer on you a kingdom, even as my Father conferred on me,
30 så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.
that you may eat and drink at my table in my Kingdom. You will sit on thrones, judging the twelve tribes of Israel.”
31 Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete;
The Lord said, “Simon, Simon, behold, Satan asked to have all of you, that he might sift you as wheat,
32 men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder."
but I prayed for you, that your faith wouldn’t fail. You, when once you have turned again, establish your brothers.”
33 Då sade han till honom: "Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden."
He said to him, “Lord, I am ready to go with you both to prison and to death!”
34 Men han svarade: "Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig."
He said, “I tell you, Peter, the rooster will by no means crow today until you deny that you know me three times.”
35 Ytterligare sade han till dem: "När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?" De svarade: "Intet."
He said to them, “When I sent you out without purse, bag, and sandals, did you lack anything?” They said, “Nothing.”
36 Då sade han till dem: "Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant.
Then he said to them, “But now, whoever has a purse, let him take it, and likewise a bag. Whoever has none, let him sell his cloak, and buy a sword.
37 Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan"
For I tell you that this which is written must still be fulfilled in me: ‘He was counted with transgressors.’ For that which concerns me is being fulfilled.”
38 Då sade de: "Herre, se här äro två svärd." Han svarade dem: "Det är nog."
They said, “Lord, behold, here are two swords.” He said to them, “That is enough.”
39 Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom.
He came out and went, as his custom was, to the Mount of Olives. His disciples also followed him.
40 Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: "Bedjen att I icke mån komma i frestelse."
When he was at the place, he said to them, “Pray that you don’t enter into temptation.”
41 Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad
He was withdrawn from them about a stone’s throw, and he knelt down and prayed,
42 och sade: "Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din."
saying, “Father, if you are willing, remove this cup from me. Nevertheless, not my will, but yours, be done.”
43 Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.
An angel from heaven appeared to him, strengthening him.
44 Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.
Being in agony, he prayed more earnestly. His sweat became like great drops of blood falling down on the ground.
45 När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.
When he rose up from his prayer, he came to the disciples and found them sleeping because of grief,
46 Då sade han till dem: "Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse."
and said to them, “Why do you sleep? Rise and pray that you may not enter into temptation.”
47 Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom.
While he was still speaking, a crowd appeared. He who was called Judah, one of the twelve, was leading them. He came near to Yeshua to kiss him.
48 Men Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?"
But Yeshua said to him, “Judah, do you betray the Son of Man with a kiss?”
49 Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: "Herre, skola vi hugga till med svärd?"
When those who were around him saw what was about to happen, they said to him, “Lord, shall we strike with the sword?”
50 Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.
A certain one of them struck the servant of the high priest, and cut off his right ear.
51 Då svarade Jesus och sade: "Låten det gå så långt." Och han rörde vid hans öra och helade honom.
But Yeshua answered, “Let me at least do this”—and he touched his ear and healed him.
52 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: "Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar.
Yeshua said to the chief priests, captains of the temple, and elders, who had come against him, “Have you come out as against a robber, with swords and clubs?
53 Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt."
When I was with you in the temple daily, you didn’t stretch out your hands against me. But this is your hour, and the power of darkness.”
54 Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.
They seized him and led him away, and brought him into the high priest’s house. But Peter followed from a distance.
55 Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.
When they had kindled a fire in the middle of the courtyard and had sat down together, Peter sat among them.
56 Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: "Också denne var med honom.
A certain servant girl saw him as he sat in the light, and looking intently at him, said, “This man also was with him.”
57 Men han nekade och sade: "Kvinna, jag känner honom icke."
He denied Yeshua, saying, “Woman, I don’t know him.”
58 Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: "Också du är en av dem." Men Petrus svarade: "Nej, det är jag icke."
After a little while someone else saw him and said, “You also are one of them!” But Peter answered, “Man, I am not!”
59 Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: "Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé."
After about one hour passed, another confidently affirmed, saying, “Truly this man also was with him, for he is a Galilean!”
60 Då svarade Petrus: "Jag förstår icke vad du menar." Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen.
But Peter said, “Man, I don’t know what you are talking about!” Immediately, while he was still speaking, a rooster crowed.
61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: "Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig."
The Lord turned and looked at Peter. Then Peter remembered the Lord’s word, how he said to him, “Before the rooster crows you will deny me three times.”
62 Och han gick ut och grät bitterligen.
He went out, and wept bitterly.
63 Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom.
The men who held Yeshua mocked him and beat him.
64 De höljde över honom och frågade honom och sade: "Profetera: vem var det som slog dig?"
Having blindfolded him, they struck him on the face and asked him, “Prophesy! Who is the one who struck you?”
65 Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.
They spoke many other things against him, insulting him.
66 Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd
As soon as it was day, the assembly of the elders of the people were gathered together, both chief priests and scribes, and they led him away into their council, saying,
67 och sade: "Är du Messias, så säg oss det." Men han svarade dem: "Om jag säger eder det, så tron I det icke.
“If you are the Messiah, tell us.” But he said to them, “If I tell you, you won’t believe,
68 Och om jag frågar, så svaren I icke.
and if I ask, you will in no way answer me or let me go.
69 Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida."
From now on, the Son of Man will be seated at the right hand of the power of God.”
70 Då sade de alla: "Så är du då Guds Son?" Han svarade dem: "I sägen det själva, att jag är det."
They all said, “Are you then the Son of God?” He said to them, “You say it, because I am.”
71 Då sade de: "Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun."
They said, “Why do we need any more witness? For we ourselves have heard from his own mouth!”
