Lukas 21
1 Och när han såg upp, fick han se huru de rika lade ned sina gåvor i offerkistorna.
Jisu kaitkarto okv nyitvnv nyi vdwv bunugv daan a Pwknvyarnvnaam gv morko vvgia nvnv arwnglo paalwk dubv kaapato.
2 Därvid fick han ock se huru en fattig änka lade ned två skärvar.
Okv nw hvngmi go achialv heema nvgo aala ain lokdwng charnyi go lwkdubv kaapa dvto.
3 Då sade han: "Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra.
Nw minto, “Ngo nonua mindunv so gv heemanv hvngmi angv kvvbi mvnwngnga kaiyabv lwkgv nyibv.
4 Ty det var av sitt överflöd som alla dessa lade ned något bland gåvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin ägo."
Kvvbi vdwv bunugv nyitv laila lvvlin kunvnga amin bv lwkdunv; vbvritola nw, achialvbv heema dvlaka, dvtvsinv nvnvnga jitar pagvyibv.”
5 Och då några talade om helgedomen, huru den var uppförd av härliga stenar och prydd med helgedomsskänker, sade han:
Lvbwlaksu megonv Pwknvyarnvnaam gv lvkwng nga minto, so gv alvnv vlwng v achialvbv kaapuv okv Pwknvyarnvnyi amin jinam vdwv. Jisu minto,
6 "Dagar skola komma, då av allt detta som I nu sen icke skall lämnas sten på sten, utan allt skall bliva nedbrutet."
“Nonugv kaanam mvnwng si—alu go looriku vdwlo vlwng pwgoka dookulo dooku mare; mvnwng a orlula ora reku.”
7 Då frågade de honom och sade: "Mästare, när skall detta ske? Och vad bliver tecknet till att tiden är inne, då detta kommer att ske?"
Bunu tvvkato, “Tamsarnv,” “Vdwlo so vdw si ritv dunv? Okv so vdwgv ridw v aatv riku vla kaatam nvnvbv ogugo ritv rinvla?”
8 Han svarade: "Sen till, att I icke bliven förvillade. Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och: 'Tiden är nära'. Men följen dem icke.
Jisu minto, “Hima tvlaka; kupku yoka. Nyi achialvgo, ngo yamabv vla nga minre, v aare okv minre, ‘Ngo kunv nw!’ okv, ‘Dw v aaduku!’ Vbvritola bunua vngming gvyoka.
9 Och när I fån höra krigslarm och upprorslarm, så bliven icke förfärade; ty sådant måste först komma, men därmed är icke strax änden inne."
Vdwlo nonu nyimak okv mvyakminsu nama busu mabvka; vkv nvngv richola rirungjinv, vbvritola vkv nvngv rinya alu v nvchi duku vla minam kaama.”
10 Därefter sade han till dem: "Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike;
Nw minbwngto, “Mooku vdwv padar minsureku; Karv ngv Karv gonyi palwk reku.
11 och det skall bliva stora jordbävningar, så ock hungersnöd och farsoter på den ena orten efter den andra, och skräcksyner skola visa sig och stora tecken på himmelen.
Hoka achialvbv hilamanam moobi v hwkriku, dvmayarwng, okv yipvyvlam v mooku mvnwnglo rire; nyidomooku tolokv kaaka manam okv arwsinyi nvngv ire.
12 Men före allt detta skall man gripa eder, man skall förfölja eder och draga eder inför synagogorna och sätta eder i fängelse och föra eder fram inför konungar och landshövdingar, för mitt namns skull.
So mvnwng gv rima dwbv, nonua naatung reku okv mvdwkmvku reku; nonua Jius vdwgv kumkunaamlo mvmin dubv laklwk reku, okv patwklo lwkreku; nonua ngoogv lvgabv Dvbv vdwgv rigvnv vdwgv kaagialo daklin moreku.
13 Så skolen I få tillfälle att frambära vittnesbörd.
So si alvnv dw v nonugv lvgabv Alvnv Yunying a mintam jidubv.
14 Märken därför noga att I icke förut mån göra eder bekymmer för huru I skolen försvara eder.
Nonugv mvngnamsaknam a mvngcho richo laka oguaingbv atu v mvnging sila minse rise vdw vla busukano madubv,
15 Ty jag skall giva eder sådana ord och sådan vishet, att ingen av edra vedersakare skall kunna stå emot eller säga något emot.
ogulvgavbolo ngo nonua vkvnv gaam okv mvnglak ha jire nonugv nyiru minsinam vdwv yvvka nonugv gaam minama tvvlakaala vmalo raarwksila maadubv.
16 I skolen bliva förrådda till och med av föräldrar och bröder och fränder och vänner; och somliga av eder skall man döda.
Nonua laklwk jikunv nonugv Anvabu, nonugv abwngboru, nonugv amiasa, okv nonugv ajin vdwv; nonua megonyi mvkire.
17 Och I skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull.
Ngoogv lvgabv nonua nyi mvnwngngv kaanwng mare.
18 Men icke ett hår på edra huvuden skall gå förlorat.
Vbvritola nonugv dwmw sogo nvka ngoomare.
19 Genom att vara ståndaktiga skolen I vinna edra själar.
Gwlwkbv dakto laka okv nonu atuv ringsu reku.”
20 Men när I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen I veta att dess ödeläggelse är nära.
“Vdwlo nonu Jerusalem a sipai vdwv dakyum dubv kaaparidw, vbvrikunamv si baapu bv yakriku vla nonu chinre.
21 Då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, och de som äro inne i staden må draga ut därifrån och de som äro ute på landsbygden må icke gå ditin.
Vbvrikunamv yvvbunudw Judia lo doodunv moodw bv kicha rungre; yvvbunudw pamtv arwnglo doodunv vngro laka, okv yvvbunudw mooku agum lo doodunv v pamtv arwnglo aarung mabvka.
22 Ty detta är en hämndens tid, då allt som är skrivet skall uppfyllas.
Ho vdwv ‘Mvritririt alu hv,’ Darwknv Kitaplo minam mvnwngnga jvjv bv rilin modubv.
23 Ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden! Ty stor nöd skall då komma i landet, och en vredesdom över detta folk.
Vdwgo mvngdwknam gubv rire ho alu hoka yvv nyimv ngv leit lo kuu gvnv okv anv ngv anga ajingnv doogvnv! achialvbv alvmanv go so kvdw so rilwkre, okv Pwknvyarnv gv mvrit v so nyi vdwlo aare.
24 Och de skola falla för svärdsegg och bliva bortförda i fångenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.
Megonyi riokse lokv pakire, okv kvvbi vdwa mooku mvnwnglo tumla vvpvre; okv nyi kvvbi Pwknvyarnvnyi chimanv vdwv nw bunugv dwhv vngma dvdvlo Jerusalem a chaatin la vvpvre.”
25 Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån,
“Nyidomooku doonyi tolo ogu kaakwmanam go rilinre, poolu loka, okv takar vdwloka. Sichingmooku mvnwnglo turdubv mvngmin kuma reku, Svmasa gv sudu a tvvla okv sekiok gv kioknam vdwa kaala busu nyareku.
26 då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva.
Sichingmooku mvnwng so ogugo ritv tvdu nvbvre vla nyi vdwv mvngngak sangakla anyu kumabv doore, aotolo gv jwkrw ngvka ngooriku.
27 Och då skall man få se 'Människosonen komma i en sky', med stor makt och härlighet.
Vbvrikunamv Nyia Kuunyilo ngv, doomwk lo kaibv yunglit rungnam gubvrila aalwk reku.
28 Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning."
Vdwlo so vdw si ridukubv vla rirap tvri kunyi, dakrap lakuka okv nonugv dumpo v baarap lakuka, ogulvgavbolo nonugv ringlinbaalin v nvchi duku.”
29 Och han framställde för dem en liknelse: "Sen på fikonträdet och på alla andra träd.
Vbvrikunamv Jisu so minchisinam sum bunua minjito: “Koksitkokrik singnv hala okv kvvbi singnv mvnwng haka mvngkw toka.
30 När I fån se att de skjuta knopp, då veten I av eder själva att sommaren redan är nära.
Vdwlo bunugv anw hv harlin tvvnam a nonu kaapa rikunyi, dwrw hv nvchi duku vla nonu chindo.
31 Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att Guds rike är nära.
Ho apiabv, vdwlo soogv vdw sum ridu kubv nonu kaapa kubolo, Pwknvyarnv gv Karv gv aadw hv nvchi duku vla nonu chinreku.”
32 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.
Mvnggap tvvlaka vjakgv rinv nyi mvnwng si sitv maadvbv so gv vdw si rilin reku.
33 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.
Sichingmooku okv nyidomooku hv ngelare vbvritola ngoogv gamchar vdwv vdwloka ngela mare.
34 Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt;
“Himasuto laka! dvpam okv dvnamtvngnam yayabv rila nonugv so singnam a atu v mvngdwk mvngkubv rimu mabvka, ho gv alu hv nonua lamdubv loopu jila
35 ty såsom en snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare.
amin mvnam jvbv. Ho hv Sichingmooku mvnwng gv nyi mvnwng gv aolo aalwkre.
36 Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen."
Chvrv nvgobv rito laka okv loki ha kumlaka so mvnwng gv riri kunyi nonua ogu riakuma dubv okv nyia kuunyilo gv kaagialo dakdu kubv.”
37 Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade där över natten.
Jisu ho alu mvnwng a Pwknvyarnvnaam lo tamsarla dootoku, okv vdwlo ariumv aato kudw, nw Olib Moodw lo ayu a doolwk toku.
38 Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen för att höra honom.
Arukamchi dwkibv nyi vdwv Pwknvyarnvnaam lo nw gvlo tvvria dubv vla vngnya toku.
