Lukas 21
1 Och när han såg upp, fick han se huru de rika lade ned sina gåvor i offerkistorna.
Na nakhlo but palo adava, o Isus dikhela ine sar o barvale manuša avena ko Hram hem čhivena love ani kutija zako čediba.
2 Därvid fick han ock se huru en fattig änka lade ned två skärvar.
Ađahar dikhlja hem jekha čorora udovica sar čhivela samo duj tikore kovanice.
3 Då sade han: "Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra.
Tegani phenđa: “Čače vaćerava tumenđe, akaja čorori udovica čhivđa više sarijendar.
4 Ty det var av sitt överflöd som alla dessa lade ned något bland gåvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin ägo."
Adalese so sare akala dinde oto buderi so isi len, a oj, kojai čorori, dinđa sa so inola.”
5 Och då några talade om helgedomen, huru den var uppförd av härliga stenar och prydd med helgedomsskänker, sade han:
I sar nesave učenici vaćerena ine adalestar sari o Hram šukar ukrasime šuže bare barencar hem e daronencar, o Isus phenđa:
6 "Dagar skola komma, då av allt detta som I nu sen icke skall lämnas sten på sten, utan allt skall bliva nedbrutet."
“Ka avel o dive kad oto sa akava so dikhena naka ačhol ni bar upro bar. Đijekh ka ovel peravdo.”
7 Då frågade de honom och sade: "Mästare, när skall detta ske? Och vad bliver tecknet till att tiden är inne, då detta kommer att ske?"
I on pučle e Isuse: “Učitelju, kad adava ka ovel? So ka mothoj amenđe da alo adava dive?”
8 Han svarade: "Sen till, att I icke bliven förvillade. Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och: 'Tiden är nära'. Men följen dem icke.
A o Isus phenđa: “Dikhen te na oven hovavde. Adalese so but džene ka aven ano mlo anav vaćerindoj: ‘Me injum o Hrist’ hem: ‘Alo paše o kraj akale vremesoro.’ Ma džan palo lende!
9 Och när I fån höra krigslarm och upprorslarm, så bliven icke förfärade; ty sådant måste först komma, men därmed är icke strax änden inne."
A kad šunena zako mariba hem zako pobune, ma te daran. Adalese so prvo adava valjani te ovel, ali nane odmah o kraj.”
10 Därefter sade han till dem: "Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike;
Tegani phenđa lenđe: “O manuša ka maren pe e manušencar hem o carstvo e carstvoja.
11 och det skall bliva stora jordbävningar, så ock hungersnöd och farsoter på den ena orten efter den andra, och skräcksyner skola visa sig och stora tecken på himmelen.
Ko but thana ka oven bare zemljotresija, bokhalipe hem zaraze. Ka mothoven pe čudesna znakija ko nebo savendar o manuša ka daran.
12 Men före allt detta skall man gripa eder, man skall förfölja eder och draga eder inför synagogorna och sätta eder i fängelse och föra eder fram inför konungar och landshövdingar, för mitt namns skull.
Ali angleder sa adava, ka dolen tumen hem ka progoninen tumen, ka legaren tumen ko sudo ano sinagoge hem ko phandlipe, ka legaren tumen anglo carija hem anglo vladarija adalese so injen mle učenici.
13 Så skolen I få tillfälle att frambära vittnesbörd.
Adava ka ovel tumenđe te šaj svedočinen lenđe mandar.
14 Märken därför noga att I icke förut mån göra eder bekymmer för huru I skolen försvara eder.
Adalese pana akana odlučinen te na planirinen save lafencar te braninen tumen.
15 Ty jag skall giva eder sådana ord och sådan vishet, att ingen av edra vedersakare skall kunna stå emot eller säga något emot.
Adalese so me ka dav tumen mudra lafija ko save nijekh tumaro protivniko naka šaj te irini lafi.
16 I skolen bliva förrådda till och med av föräldrar och bröder och fränder och vänner; och somliga av eder skall man döda.
Ka izdajinen tumen hem tumare dada, tumare daja, tumare phralja, tumari familija hem tumare amala; hem nesaven tumendar ka mudaren.
17 Och I skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull.
I sare ka mrzinen tumen zbog mande,
18 Men icke ett hår på edra huvuden skall gå förlorat.
ali niko naka šaj te uništini tumen, čak ni jekh bal tumare šerestar naka ovel uništime.
19 Genom att vara ståndaktiga skolen I vinna edra själar.
Adaleja so ka ačhoven maje verna, ka dobinen o večno dživdipe.”
20 Men när I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen I veta att dess ödeläggelse är nära.
O Isus phenđa hem akava: “I kad ka dikhen sar o Jerusalim opkolime e vojskendar, te džanen da alo lesoro vreme te ovel uništime.
21 Då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, och de som äro inne i staden må draga ut därifrån och de som äro ute på landsbygden må icke gå ditin.
Tegani okola kola živinena ani e judejakiri regija nek našen ko gore. Okola kola živinena ano Jerusalim nek ikljon avri, a kolai avri, te na đerdinen ani diz.
22 Ty detta är en hämndens tid, då allt som är skrivet skall uppfyllas.
Adalese so adala ka oven o dive kad o Devel ka kaznini e manušen. Ađahar ka ovel te šaj pherđol sa so o proroci pisinde ko Sveto lil.
23 Ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden! Ty stor nöd skall då komma i landet, och en vredesdom över detta folk.
Jao e khamnjenđe hem okolenđe kola dena čuči ko adala dive! Adalese so baro bišukaripe ka ovel upri phuv hem o Devel ka ovel but holjame hem ka kaznini akale narodo.
24 Och de skola falla för svärdsegg och bliva bortförda i fångenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.
Nesave olendar ka oven mudarde, a avera ka oven legarde ko phandlipe maškaro sa o nacije. O Jerusalim ka ovel gazime e nacijendar sa đikote na nakhela lengoro vreme.”
25 Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån,
O Isus phenđa hem akava: “I ka oven čudna znakija ko kham, ko masek hem ko čerenja, a ki phuv o nacije naka džanen so te ćeren oti dar zbog adava so o more ka ćerel glasna zvukija hem bare talasija.
26 då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva.
O manuša ka meren oti dar hem oto adžićeriba o bišukaripe so avela ki phuv, adalese so o zoralipa e nebosere ka oven potresime.
27 Och då skall man få se 'Människosonen komma i en sky', med stor makt och härlighet.
Tegani sare ka dikhen man, e Čhave e manušesere, sar avava upro oblako ano zoralipe hem ani bari slava.
28 Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning."
Kad sa adava ka počini te ovel, terđoven ko pre bizi dar hem vazden tumare šere adalese so o Devel sigende ka oslobodini tumen.”
29 Och han framställde för dem en liknelse: "Sen på fikonträdet och på alla andra träd.
Tegani o Isus phenđa lenđe akaja priča: “Dikhen i smokva ili bilo savo aver kaš.
30 När I fån se att de skjuta knopp, då veten I av eder själva att sommaren redan är nära.
Kad dikhena da ikljona listija upro leste, korkore džanen dai paše o linaj.
31 Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att Guds rike är nära.
Ađahar hem tumen kad dikhena da ovela adava so phenđum tumenđe, te džanen dai o carstvo e Devlesoro paše.
32 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.
Čače vaćerava tumenđe, akaja generacija naka nakhel đikote sa adava na ovela.
33 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.
O nebo hem i phuv ka nakhen, ali mle lafija nikad naka nakhen.”
34 Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt;
I o Isus phenđa lenđe: “Arakhen tumen te na oven tumare gođa zaokupirime pibnaja, mačojbnaja hem akale dživdipnasere brigencar i te resel tumen otojekhvar adava dive.
35 ty såsom en snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare.
Adalese so adava dive ka avel sar zamka upro sa o manuša ki phuv.
36 Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen."
Adalese oven džangale hem stalno molinen te nakhaven sa adava so valjani te ovel hem te šaj terđon radosno angla mande, anglo Čhavo e manušesoro.”
37 Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade där över natten.
Diveja o Isus sikaj ine ano Hram, a raćaja ikljola ine tari diz hem džala te raćari ki gora vičimi E maslinakiri.
38 Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen för att höra honom.
I but manuša sabajleja džana ine ko Hram te šunen le sar sikaj.
