Lukas 20
1 Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram
И кад Он у један од оних дана учаше народ у цркви и проповедаше јеванђеље, дођоше главари свештенички и књижевници са старешинама,
2 och talade till honom och sade: "Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?"
И рекоше Му говорећи: Кажи нам каквом власти то чиниш? Или ко ти је дао власт ту?
3 Han svarade och sade till dem: "Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.
А Он одговарајући рече им: и ја ћу вас упитати једну реч, и кажите ми:
4 Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?"
Крштење Јованово или би с неба или од људи?
5 Då överlade de med varandra och sade: "Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
А они помишљаху у себи говорећи: Ако кажемо с неба, рећи ће: Зашто му дакле не веровасте?
6 Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet."
Ако ли кажемо од људи, сав ће нас народ побити камењем; јер сви вероваху да Јован беше пророк.
7 De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.
И одговорише: Не знамо откуда.
8 Då sade Jesus till dem: "Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta."
А Исус им рече: Ни ја вама нећу казати каквом власти ово чиним.
9 Och han framställde för folket denna liknelse: "En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.
А народу поче казивати причу ову: Један човек посади виноград, и даде га виноградарима па отиде на подуго времена.
10 När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.
И у време посла к виноградарима слугу да му даду од рода виноградског; али виноградари избише га, и послаше празног.
11 Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.
И посла опет другог слугу; а они и оног избише и осрамотивши послаше празног.
12 Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.
И посла опет трећег; а они и оног ранише, и истераше.
13 Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'
Онда рече господар од винограда: Шта ћу чинити? Да пошаљем сина свог љубазног: еда се како застиде кад виде њега.
14 Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'
А виноградари видевши њега мишљаху у себи говорећи: Ово је наследник; ходите да га убијемо да наше буде достојање.
15 Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. "Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?
И изведоше га напоље из винограда и убише. Шта ће дакле учинити њима господар од винограда?
16 Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra." När de hörde detta, sade de: "Bort det!"
Доћи ће и погубиће ове виноградаре, и даће виноград другима. А они што слушаху рекоше: Не дао Бог!
17 Då såg han på dem och sade: "Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?
А Он погледавши на њих рече: Шта значи дакле оно у писму: Камен који одбацише зидари онај поста глава од угла?
18 Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula."
Сваки који падне на тај камен разбиће се; а на кога он падне сатрће га.
19 Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
И гледаху главари свештенички и књижевници у онај час да дигну руке на Њ; али се побојаше народа, јер разумеше да њима ову причу каза.
20 Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.
И пажаху на Њега, и послаше вребаче, који се грађаху као да су побожни: не би ли Га ухватили у речи да Га предаду поглаварима и власти судијиној.
21 Dessa frågade honom och sade: "Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.
И упиташе Га говорећи: Учитељу! Знамо да право говориш и учиш, и не гледаш ко је ко, него заиста учиш путу Божијем:
22 Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?"
Треба ли нам ћесару давати харач, или не?
23 Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:
А Он разумевши њихово лукавство рече им: Шта ме кушате?
24 "Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?" De svarade: "Kejsarens."
Покажите ми динар; чији је на њему образ и натпис? А они одговарајући рекоше: Ћесарев.
25 Då sade han till dem: "Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör."
А Он им рече: Подајте дакле шта је ћесарево ћесару, а шта је Божије Богу.
26 Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.
И не могоше речи Његове покудити пред народом; и дивише се одговору Његовом, и умукоше.
27 Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom
А приступише неки од садукеја који кажу да нема васкрсења, и питаху Га
28 och sade: "Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.
Говорећи: Учитељу! Мојсије нам написа: Ако коме умре брат који има жену, и умре без деце, да брат његов узме жену, и да подигне семе брату свом.
29 Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.
Беше седам браће, и први узе жену, и умре без деце;
30 Då tog den andre i ordningen henne
И узе други жену, и он умре без деце;
31 och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.
И трећи је узе; а тако и сви седам; и не оставише деце, и помреше;
32 Slutligen dog ock hustrun.
А после свих умре и жена.
33 Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru."
О васкрсењу дакле кога ће од њих бити жена? Јер је она седморици била жена.
34 Jesus svarade dem: "Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män; (aiōn g165)
И одговарајући Исус рече им: Деца овог света жене се и удају; (aiōn g165)
35 men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män. (aiōn g165)
А који се удостоје добити онај свет и васкрсење из мртвих нити ће се женити ни удавати; (aiōn g165)
36 De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.
Јер више не могу умрети; јер су као анђели; и синови су Божији кад су синови васкрсења.
37 Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
А да мртви устају, и Мојсије показа код купине где назива Господа Бога Авраамовог и Бога Исаковог и Бога Јаковљевог.
38 Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla."
А Бог није Бог мртвих него живих; јер су Њему сви живи.
39 Då svarade några av de skriftlärde och sade: "Mästare, du har talat rätt."
А неки од књижевника одговарајући рекоше: Учитељу! Добро си казао.
40 De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.
И већ не смеху ништа да Га запитају. А Он им рече:
41 Men han sade till dem: "Huru kan man säga att Messias är Davids son?
Како говоре да је Христос син Давидов?
42 David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
Кад сам Давид говори у псалтиру: Рече Господ Господу мом: седи мени с десне стране,
43 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
Док положим непријатеље твоје подножје ногама твојим.
44 David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?"
Давид дакле Њега назива Господом; па како му је син?
45 Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:
А кад сав народ слушаше, рече ученицима својим:
46 "Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
Чувајте се од књижевника, који хоће да иду у дугачким хаљинама, и траже да им се клања по улицама, и првих места по зборницама, и зачеља на гозбама;
47 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom."
Који једу куће удовичке, и лажно се моле Богу дуго. Они ће још већма бити осуђени.
