Lukas 20
1 Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram
And it came to pass on one of the days, as he was teaching the people in the temple, and announcing the glad tidings, the chief priests and the scribes with the elders came up,
2 och talade till honom och sade: "Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?"
and spoke to him saying, Tell us by what authority thou doest these things, or who is it who has given thee this authority?
3 Han svarade och sade till dem: "Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.
And he answering said to them, I also will ask you [one] thing, and tell me:
4 Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?"
The baptism of John, was it of heaven or of men?
5 Då överlade de med varandra och sade: "Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
And they reasoned among themselves, saying, If we should say, Of heaven, he will say, Why have ye not believed him?
6 Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet."
but if we should say, Of men, the whole people will stone us, for they are persuaded that John was a prophet.
7 De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.
And they answered, they did not know whence.
8 Då sade Jesus till dem: "Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta."
And Jesus said to them, Neither do I tell you by what authority I do these things.
9 Och han framställde för folket denna liknelse: "En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.
And he began to speak to the people this parable: A man planted a vineyard and let it out to husbandmen, and left the country for a long time.
10 När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.
And in the season he sent to the husbandmen a bondman, that they might give to him of the fruit of the vineyard; but the husbandmen, having beaten him, sent [him] away empty.
11 Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.
And again he sent another bondman; but they, having beaten him also, and cast insult upon him, sent [him] away empty.
12 Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.
And again he sent a third; and they, having wounded him also, cast [him] out.
13 Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'
And the lord of the vineyard said, What shall I do? I will send my beloved son: perhaps when they see him they will respect [him].
14 Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'
But when the husbandmen saw him, they reasoned among themselves, saying, This is the heir; [come, ] let us kill him, that the inheritance may become ours.
15 Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. "Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?
And having cast him forth out of the vineyard, they killed [him]. What therefore shall the lord of the vineyard do to them?
16 Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra." När de hörde detta, sade de: "Bort det!"
He will come and destroy those husbandmen, and will give the vineyard to others. And when they heard it they said, May it never be!
17 Då såg han på dem och sade: "Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?
But he looking at them said, What then is this that is written, The stone which they that builded rejected, this has become the corner-stone?
18 Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula."
Every one falling on this stone shall be broken, but on whomsoever it shall fall, it shall grind him to powder.
19 Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
And the chief priests and the scribes sought the same hour to lay hands on him, and they feared the people; for they knew that he had spoken this parable of them.
20 Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.
And having watched [him], they sent out suborned persons, pretending to be just men, that they might take hold of him in [his] language, so that they might deliver him up to the power and authority of the governor.
21 Dessa frågade honom och sade: "Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.
And they asked him saying, Teacher, we know that thou sayest and teachest rightly, and acceptest no [man's] person, but teachest with truth the way of God:
22 Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?"
Is it lawful for us to give tribute to Caesar, or not?
23 Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:
But perceiving their deceit he said to them, Why do ye tempt me?
24 "Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?" De svarade: "Kejsarens."
Shew me a denarius. Whose image and superscription has it? And answering they said, Caesar's.
25 Då sade han till dem: "Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör."
And he said to them, Pay therefore what is Caesar's to Caesar, and what is God's to God.
26 Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.
And they were not able to take hold of him in [his] expressions before the people, and, wondering at his answer, they were silent.
27 Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom
And some of the Sadducees, who deny that there is any resurrection, coming up [to him],
28 och sade: "Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.
demanded of him saying, Teacher, Moses wrote to us, If any one's brother, who has a wife, die, and he die childless, his brother shall take the wife and raise up seed to his brother.
29 Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.
There were then seven brethren: and the first, having taken a wife, died childless;
30 Då tog den andre i ordningen henne
and the second [took the woman, and he died childless];
31 och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.
and the third took her: and in like manner also the seven left no children and died;
32 Slutligen dog ock hustrun.
and last of all the woman also died.
33 Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru."
In the resurrection therefore of which of them does she become wife, for the seven had her as wife?
34 Jesus svarade dem: "Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män; (aiōn g165)
And Jesus said to them, The sons of this world marry and are given in marriage, (aiōn g165)
35 men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män. (aiōn g165)
but they who are counted worthy to have part in that world, and the resurrection from among [the] dead, neither marry nor are given in marriage; (aiōn g165)
36 De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.
for neither can they die any more, for they are equal to angels, and are sons of God, being sons of the resurrection.
37 Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
But that the dead rise, even Moses shewed in [the section of] the bush, when he called [the] Lord the God of Abraham and the God of Isaac and the God of Jacob;
38 Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla."
but he is not God of [the] dead but of [the] living; for all live for him.
39 Då svarade några av de skriftlärde och sade: "Mästare, du har talat rätt."
And some of the scribes answering said, Teacher, thou hast well spoken.
40 De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.
For they did not dare any more to ask him anything.
41 Men han sade till dem: "Huru kan man säga att Messias är Davids son?
And he said to them, How do they say that the Christ is David's son,
42 David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
and David himself says in the book of Psalms, The Lord said to my Lord, Sit at my right hand
43 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
until I put thine enemies [as] footstool of thy feet?
44 David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?"
David therefore calls him Lord, and how is he his son?
45 Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:
And, as all the people were listening, he said to his disciples,
46 "Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
Beware of the scribes, who like to walk about in long robes, and who love salutations in the market-places, and first seats in the synagogues, and first places at suppers;
47 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom."
who devour the houses of widows, and as a pretext make long prayers. These shall receive a severer judgment.
