Lukas 20
1 Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram
And it came about on one of those days, when he was teaching the people in the Temple and preaching the good news,
2 och talade till honom och sade: "Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?"
That the chief priests and the scribes and the rulers of the people came to him and said, Make clear to us by what authority you do these things and who gave you this authority.
3 Han svarade och sade till dem: "Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.
And in answer he said to them, I will put a question to you, and do you give me an answer:
4 Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?"
The baptism of John, was it from heaven or of men?
5 Då överlade de med varandra och sade: "Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
And they said among themselves, If we say, From heaven; he will say, Why did you not have faith in him?
6 Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet."
But if we say, Of men; we will be stoned by the people, for they are certain that John was a prophet.
7 De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.
And they made answer that they had no idea where it came from.
8 Då sade Jesus till dem: "Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta."
And Jesus said, And I will not make clear to you by what authority I do these things.
9 Och han framställde för folket denna liknelse: "En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.
And he gave the people this story: A man made a vine-garden and gave the use of it to some field-workers and went into another country for a long time.
10 När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.
And at the right time he sent a servant to the workers to get part of the fruit from the vines; but the workmen gave him blows and sent him away with nothing.
11 Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.
And he sent another servant, and they gave blows to him in the same way, and put shame on him, and sent him away with nothing.
12 Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.
And he sent a third, and they gave him wounds and put him out.
13 Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'
And the lord of the garden said, What am I to do? I will send my dearly loved son; they may give respect to him.
14 Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'
But when the workmen saw him, they said to one another, This is he who will one day be the owner of the property: let us put him to death and the heritage will be ours.
15 Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. "Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?
And driving him out of the garden they put him to death. Now what will the lord do to these workmen?
16 Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra." När de hörde detta, sade de: "Bort det!"
He will come and put them to destruction and give the garden to others. And when he said this, they said, May it not be so.
17 Då såg han på dem och sade: "Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?
But he, looking on them, said, Is it not in the Writings, The stone which the builders put on one side, the same has become the chief stone of the building?
18 Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula."
Everyone falling on that stone will be broken, but the man on whom the stone comes down will be crushed to dust.
19 Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
And the chief priests and the scribes made attempts to get their hands on him in that very hour; and they were in fear of the people, for they saw that he had made up this story against them.
20 Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.
And they kept watch on him, and sent out secret representatives, who were acting the part of good men, in order that they might get something from his words, on account of which they might give him up to the government and into the power of the ruler.
21 Dessa frågade honom och sade: "Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.
And they put a question to him, saying, Master, we are certain that your teaching and your words are right, and that you have no respect for a man's position, but you are teaching the true way of God:
22 Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?"
Is it right for us to make payment of taxes to Caesar or not?
23 Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:
But he saw through their trick and said to them,
24 "Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?" De svarade: "Kejsarens."
Let me see a penny. Whose image and name are on it? And they said, Caesar's.
25 Då sade han till dem: "Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör."
And he said, Then give to Caesar the things which are Caesar's, and to God the things which are God's.
26 Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.
And they were not able to get anything from these words before the people: but they were full of wonder at his answer, and said nothing.
27 Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom
And some of the Sadducees came to him, who say that there is no coming back from the dead; and they said to him,
28 och sade: "Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.
Master, Moses said that if a man's brother comes to his end, having a wife, but no children, his brother is to take the wife, and get a family for his brother.
29 Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.
Now there were seven brothers, and the first had a wife and came to his end, having no children;
30 Då tog den andre i ordningen henne
And the second;
31 och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.
And the third took her; and in the same way, all the seven, without having any children, came to their end.
32 Slutligen dog ock hustrun.
And last of all, the woman came to her end.
33 Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru."
When they come back from the dead, whose wife will she be? for all the seven had her.
34 Jesus svarade dem: "Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män; (aiōn g165)
And Jesus said to them, The sons of this world are married and have wives; (aiōn g165)
35 men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män. (aiōn g165)
But those to whom is given the reward of the world to come, and to come back from the dead, have no wives, and are not married; (aiōn g165)
36 De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.
And death has no more power over them, for they are equal to the angels, and are sons of God, being of those who will come back from the dead.
37 Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
But even Moses made it clear that the dead come back to life, saying, in the story of the burning thorn-tree, The Lord, the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob.
38 Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla."
Now he is not the God of the dead but of the living: for all men are living to him.
39 Då svarade några av de skriftlärde och sade: "Mästare, du har talat rätt."
And some of the scribes, in answer to this, said, Master, you have said well.
40 De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.
And they had fear of putting any more questions to him.
41 Men han sade till dem: "Huru kan man säga att Messias är Davids son?
And he said to them, Why do they say that the Christ is the son of David?
42 David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
For David himself says in the book of Psalms, The Lord said to my Lord, Take your seat at my right hand,
43 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
Till I put under your feet all those who are against you.
44 David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?"
David then gives him the name of Lord, so how is it possible for him to be his son?
45 Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:
And in the hearing of all the people he said to his disciples,
46 "Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
Keep away from the scribes, whose pleasure it is to go about in long robes, and to have words of respect said to them in the market-places, and to take the chief seats in the Synagogues and the first places at feasts;
47 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom."
Who take the property of widows and before the eyes of men make long prayers; they will get a greater punishment.
