Lukas 19
1 Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.
И кад уђе у Јерихон и пролажаше кроза њ,
2 Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman för publikanerna och en rik man.
И гле, човек по имену Закхеј, који беше старешина царинички, и беше богат,
3 Denne ville gärna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke för folkets skull, ty han var liten till växten.
И искаше да види Исуса да Га позна; и не могаше од народа, јер беше малог раста;
4 Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd för att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram.
И потрчавши напред, попе се на дуд да Га види; јер Му је онуда требало проћи.
5 När Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ned, ty i dag måste jag gästa i ditt hus."
И кад дође Исус на оно место, погледавши горе виде га, и рече му: Закхеју! Сиђи брзо; јер ми данас ваља бити у твојој кући.
6 Och han skyndade sig ned och tog emot honom med glädje.
И сиђе брзо; и прими Га радујући се.
7 Men alla som sågo det knorrade och sade: "Han har gått in för att gästa hos en syndare."
И сви, кад видеше, викаху на Њега говорећи да грешном човеку дође у кућу.
8 Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: "Herre, hälften av mina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen.
А Закхеј стаде и рече Господу: Господе! Ево пола имања свог даћу сиромасима, и ако сам кога занео вратићу онолико четворо.
9 Och Jesus sade om honom: "I dag har frälsning vederfarits detta hus, eftersom också han är en Abrahams son.
А Исус му рече: Данас дође спасење кући овој; јер је и ово син Авраамов.
10 Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat."
Јер је Син човечији дошао да нађе и спасе шта је изгубљено.
11 Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras.
А кад они то слушаху настави казивати причу; јер беше близу Јерусалима, и мишљаху да ће се одмах јавити царство Божије.
12 Han sade alltså: "En man av förnämlig släkt tänkte fara bort till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig värdighet; sedan skulle han komma tillbaka.
Рече дакле: Један човек од доброг рода отиде у далеку земљу да прими себи царство, и да се врати.
13 Och han kallade till sig tio sin tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: 'Förvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.'
Дозвавши пак десет својих слуга даде им десет кеса, и рече им: Тргујте док се ја вратим.
14 Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd, åstad en beskickning och läto säga: 'Vi vilja icke att denne skall bliva konung över oss."
И грађани његови мржаху на њега, и послаше за њим посланике говорећи: Нећемо да он царује над нама.
15 När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin förvaltning hade förvärvat.
И кад се он врати, пошто прими царство, рече да дозову оне слуге којима даде сребро, да види шта је који добио.
16 Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.'
Тада дође први говорећи: Господару! Кеса твоја донесе десет кеса.
17 Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och myndighet över tio städer.'
И рече му: Добро, добри слуго; кад си ми у малом био веран ево ти власт над десет градова.
18 Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.'
И дође други говорећи: Господару! Кеса твоја донесе пет кеса.
19 Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över fem städer.'
А он рече и ономе: и ти буди над пет градова.
20 Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se här är ditt pund; jag har haft det förvarat i en duk.
И трећи дође говорећи: Господару! Ево твоја кеса коју сам завезао у убрус и чувао.
21 Ty jag fruktade för dig, eftersom du är en sträng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och skörda vad du icke har sått.'
Јер сам се бојао тебе: јер си човек тврд: узимаш шта ниси оставио, и жњеш шта ниси сејао.
22 Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag döma dig, du onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skörda vad jag icke har sått?
А господар му рече: По твојим ћу ти речима судити, зли слуго! Знао си да сам ја тврд човек, узимам шта нисам сејао:
23 Varför satte du då icke in mina penningar i en bank? Då hade jag, när jag kom hem, fått uppbära dem med ränta.'
Па зашто ниси дао моје сребро трговцима, и ја дошавши примио бих га с добитком?
24 Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.'
И рече онима што стајаху пред њим: Узмите од њега кесу и подајте ономе што има десет кеса.
25 De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'
И рекоше му: Господару! Он има десет кеса.
26 Han svarade: 'Jag säger eder: Var och en som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.
А он им одговори: Јер вам кажем да ће се свакоме који има дати: а од оног који нема узеће се од њега и оно што има.
27 Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig."
А оне моје непријатеље који нису хтели да ја будем цар над њима, доведите амо, и исеците преда мном.
28 Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot Jerusalem.
И казавши ово пође напред, и иђаше горе у Јерусалим.
29 När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna
И кад се приближи Витфази и Витанији код горе која се зваше Маслинска, посла двојицу од ученика својих
30 och sade: "Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den hit.
Говорећи: Идите у то село према вама, и кад уђете у њега наћи ћете магаре привезано на које никакав човек никад није уседао; одрешите га и доведите.
31 Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så: 'Herren behöver den.'"
И ако вас ко упита: Зашто дрешите: овако му кажите: Оно Господу треба.
32 Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem.
А кад отидоше послани, нађоше као што им каза.
33 Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: "Varför lösen I fålen?"
А кад они дрешаху магаре рекоше им господари од њега: Зашто дрешите магаре?
34 De svarade: "Herren behöver den."
А они рекоше: Оно Господу треба.
35 Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå.
И доведоше га к Исусу, и бацише хаљине своје на магаре, и посадише Исуса.
36 Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen.
А кад иђаше, простираху хаљине своје по путу.
37 Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett;
А кад се приближи већ да сиђе с горе Маслинске, поче све мноштво ученика у радости хвалити Бога гласно за сва чудеса што су видели,
38 och de sade: "Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ära i höjden!"
Говорећи: Благословен цар који иде у име Господње! Мир на небу и слава на висини!
39 Och några fariséer som voro med i folkhopen sade till honom: "Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så."
И неки фарисеји из народа рекоше Му: Учитељу! Запрети ученицима својим.
40 Men han svarade och sade: "Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa."
И одговарајући рече им: Кажем вам: ако они ућуте, камење ће повикати.
41 Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över den
И кад се приближи, угледа град и заплака за њим
42 och sade: "O att du i dag hade insett, också du, vad din frid tillhör! Men nu är det fördolt för dina ögon.
Говорећи: Кад би и ти знао у овај твој дан шта је за мир твој! Али је сад сакривено од очију твојих.
43 Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla sidor.
Јер ће доћи дани на тебе, и окружиће те непријатељи твоји опкопима, и опколиће те, и обузеће те са свију страна;
44 Och de skola slå ned dig till jorden, tillika med dina barn, som äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid då du var sökt."
И разбиће тебе и децу твоју у теби, и неће оставити у теби камена на камену, зато што ниси познао време у коме си похођен.
45 Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde därinne;
И ушавши у цркву стаде изгонити оне што продаваху у њој и куповаху,
46 och han sade till dem: "Det är skrivet: 'Och mitt hus skall vara ett bönehus.' Men I haven gjort det till en rövarkula."
Говорећи им: У писму стоји: Дом мој дом је молитве, а ви начинисте од њега пећину хајдучку.
47 Och han undervisade var dag i helgedomen. Och översteprästerna och de skriftlärde och folkets förnämste män sökte efter tillfälle att förgöra honom;
И учаше сваки дан у цркви. А главари свештенички и књижевници и старешине народне гледаху да Га погубе.
48 men de kunde icke finna någon utväg därtill, ty allt folket höll sig till honom och hörde honom.
И не налажаху шта би Му учинили; јер сав народ иђаше за Њим, и слушаху Га.
