Lukas 19
1 Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.
Aru titia Jisu ahise aru Jericho sheher phale jaise.
2 Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman för publikanerna och en rik man.
Etiya ekjon manu Zacchaeus koi kene thakise, aru tai poisa utha manu khan majote sobse dangor aru dhuni manu thakise.
3 Denne ville gärna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke för folkets skull, ty han var liten till växten.
Tai Jisu kun ase koi kene sabole itcha korise, kintu bhir dangor huwa pora sabo para nai, aru tai khata manu thakise.
4 Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd för att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram.
Titia tai Jisu ke sabole nimite polai jai kene ekta sycamore ghas te uthise, kelemane Jisu etu rasta pora he jabo thakise.
5 När Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ned, ty i dag måste jag gästa i ditt hus."
Jitia Jisu etu jagate ahise, Jisu taike saikene koise, “Zacchaeus, joldi namikene ahibi, aji Moi tumi laga ghor te jai kene thakibo.”
6 Och han skyndade sig ned och tog emot honom med glädje.
Titia tai joldi kori kene nichete nami ahise, aru khushi pora Jisu ke tai laga ghor te ahibole matise.
7 Men alla som sågo det knorrade och sade: "Han har gått in för att gästa hos en syndare."
Jitia manu khan etu dikhise, taikhan sob biya paise aru apaste koi thakise, “Jisu ekjon paapi manu laga ghor te jaise.”
8 Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: "Herre, hälften av mina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen.
Aru titia Zacchaeus uthikena Probhu ke koise, “Sabi, Probhu moi laga adha saman khan gorib ke di dibo, aru jodi moi kunba ke thogaise, tai laga bhag pora bisi aru char bhag milaikena dibo.”
9 Och Jesus sade om honom: "I dag har frälsning vederfarits detta hus, eftersom också han är en Abrahams son.
Titia Jisu taike koise, ‘Aji poritran etu ghor te ahise, kelemane tai bhi Abraham laga khandan pora ase.
10 Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat."
Kelemane Manu laga Putro to harai kene thaka manu khan ke bisari bole aru bacha bole ahise.
11 Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras.
Aru taikhan etu kotha huni thakise, Jisu ekta dristanto kobole shuru hoise, kelemane tai Jerusalem te jabole nimite usor hoise, aru taikhan bhabise Isor laga rajyo to ta te joldi ahibole ase.
12 Han sade alltså: "En man av förnämlig släkt tänkte fara bort till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig värdighet; sedan skulle han komma tillbaka.
Titia Tai koise, ekta bhal ghor te jonom huwa manu dur ekta desh te tai laga rajyo pabo nimite jaise, aru etu pichete tai wapas ahi jabole thakise.
13 Och han kallade till sig tio sin tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: 'Förvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.'
Etu karone tai laga dosta noukar khan ke matise, aru taikhan ke dosta mina dikene koise, ‘etu mina loi kene tumikhan ki kaam koribo pare etu kori kene thakibi moi wapas naha tak.’
14 Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd, åstad en beskickning och läto säga: 'Vi vilja icke att denne skall bliva konung över oss."
Kintu manu khan taike bhal panai aru tai laga pichete ekjon ke pathai kene taike koise, ‘etu manu moi khan uporte raj kora to moi khan nalage.’
15 När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin förvaltning hade förvärvat.
Aru jitia tai rajyo paikena wapas ahi jaise, titia tai koise jun manu ke tai poisa dise taikhan ke mati kene tai usorte loi anibole, ta te tai sabo kun pora bisi kaam kori kene labh paise.
16 Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.'
Poila ekjon tai usorte ahi kene koise, ‘Malik, apuni pora diya poisa loi kene moi aru etu laga dos bhag dise kori dise.’
17 Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och myndighet över tio städer.'
Titia etu bhal manu pora taike koise, ‘Bisi bhal korise, bhal noukar. Kelemane tumi olop diya te bhi bhal kaam kori kene thakise, tumi etu dosta sheher uporte adhikar chola bo.’
18 Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.'
Aru dusra jon bhi ahise, aru koise, ‘Malik, apuni pora panch poisa diya to moi pans bhag bisi kori dise.’
19 Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över fem städer.'
Titia etu bhal manu taike koise, ‘Tumi bhi bhal kaam korise etu nimite pansta sheher uporte tumi adhikar chola bo.’
20 Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se här är ditt pund; jag har haft det förvarat i en duk.
Aru tisra noukar ahise, aru koise, ‘Malik, etu apuni diya laga poisa ase, moi etu loi kene kapra pora bandhi rakhise,
21 Ty jag fruktade för dig, eftersom du är en sträng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och skörda vad du icke har sått.'
kele koile, moi apnike bhoi lagi thakise. Kelemane apuni hisab kitab thik rakha manu ase. Apuni ki joma nakore etu uthai aru ki narupai etu he kate.’
22 Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag döma dig, du onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skörda vad jag icke har sått?
Titia etu manu pora taike koise, ‘Tumi laga mukh pora he moi tumike bisar koribo, tumi biya noukar! Tumi jani thakise naki moi ekjon joborjosti kori thaka manu ase, aru moi ki joma nakore etu loi, aru ki nadhale etu kata manu ase?
23 Varför satte du då icke in mina penningar i en bank? Då hade jag, när jag kom hem, fått uppbära dem med ränta.'
Titia hoile tumi etu poisa to kele poisa-ghor te joma kora nai, aru jitia moi ahibo, etu homoi te bisi labh hobo thakise?’
24 Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.'
Titia tai jun manu usorte khara kori thakise taikhan ke koise, ‘Tai logot pora poisa to loi lobi, aru jun logote dos bhag ase taike di dibi.’
25 De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'
Kintu taikhan koise, ‘Malik, tai logote dos bhag ase.’
26 Han svarade: 'Jag säger eder: Var och en som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.
‘Moi tumikhan ke koi ase, jun manu logote bisi ase taike aru bhi bisi dibo, kintu jun manu logote eku nai, ki tai logote ase etu bhi loi lobo.
27 Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig."
Kintu etu moi laga dushman khan, jun manu moike taikhan uporte raj kori bole dibo mon thaka nai, yate loi kene anibi aru moi usorte morai dibi.’”
28 Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot Jerusalem.
Etu sob pichete, Jisu aru chela khan sob Jerusalem phale jaise.
29 När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna
Aru jitia Tai Bethphage aru Bethany nogorkhan usorte ahise, Olivet kuwa ekta pahar te, Tai duijon chela ke pathaise,
30 och sade: "Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den hit.
aru koise, “Tumikhan etu age te thaka bosti te jabi. Jitia ta te punchibo, tumikhan ta te kun pora bhi naboha ekta ghora laga bacha ke bandi kene thaka dikhibo. Etu ke Khuli Kena yate loi anibi.
31 Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så: 'Herren behöver den.'"
Jodi kunba tumikhan ke hude, ‘Kile etu ke khuli ase?’ Tumikhan etu kobi, ‘Probhu ke etu dorkar ase.’”
32 Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem.
Aru jun khan ke etu karone pathaise, taikhan pora thik eneka he dikhi paise.
33 Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: "Varför lösen I fålen?"
Jitia taikhan etu ghora bacha ke khuli thakise, malik ahikena taikhan ke koise, “Kile etu ghora bacha ke khuli ase?”
34 De svarade: "Herren behöver den."
Titia taikhan pora koise, “Probhu ke etu dorkar ase.”
35 Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå.
Titia taikhan Jisu usorte anise, aru taikhan laga kapra gadha uporte phelai dise aru Jisu ke gadha uporte bohi bole dise.
36 Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen.
Aru jitia taikhan jai thakise, manu khan kapra ulaikene rasta te rakhidise.
37 Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett;
Jitia Jisu Oliv pahar usorte ahi ponchise, aru chela aru manu khan dhanyavad dibole shuru hoise. Manu khan Jisu laga dangor kaam khan dikhi kene hala kori kene Isor ke mohima dikena
38 och de sade: "Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ära i höjden!"
koise, “Dhonyo ase etu raja jun manu Probhu laga naam te ahise! Sorgote shanti hobo aru sob untcha jagate mohima dibo!”
39 Och några fariséer som voro med i folkhopen sade till honom: "Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så."
Kintu kunba Pharisee manu khan majot pora koise, “Shika manu, Apuni laga chela khan ke chup thaki bole kobi.”
40 Men han svarade och sade: "Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa."
Titia Jisu koise, “Moi tumikhan ke koi ase jodi taikhan chup thake, pathor khan pora he hala kori jabo.”
41 Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över den
Aru jitia Jisu Jerusalem sheher usorte ponchise, Tai kandise,
42 och sade: "O att du i dag hade insett, också du, vad din frid tillhör! Men nu är det fördolt för dina ögon.
aru koise, “Aji tumikhan pora kineka shanti ahe etu jani thakile! Kintu tumikhan laga suku pora lukaikene ase.
43 Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla sidor.
Tumikhan uporte eneka din khan ahibo jitia dushman khan pora tumikhan ke sob phale pora dhori rakhibo aru dewar bonai kene tumikhan ke sob kinar pora dabai dibo.
44 Och de skola slå ned dig till jorden, tillika med dina barn, som äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid då du var sökt."
Tumi aru tumi laga bacha khan ke matite girai dibo. Taikhan ekta pathor bhi tumikhan uporte nacharibo, kelemane etu laga homoi te ki dikhai dise, etu tumikhan janibole para nai.”
45 Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde därinne;
Jitia Jisu mondoli bhitor te ghusi se, Tai bhitor te bajar kori thaka manu khan ke khedai se,
46 och han sade till dem: "Det är skrivet: 'Och mitt hus skall vara ett bönehus.' Men I haven gjort det till en rövarkula."
Taikhan ke koise, “Etu Isor kotha te likha ase, ‘Moi laga ghor to prathana laga ghor hobo,’ kintu tumikhan chor laga ghor bonai dise.”
47 Och han undervisade var dag i helgedomen. Och översteprästerna och de skriftlärde och folkets förnämste män sökte efter tillfälle att förgöra honom;
Aru Jisu mondoli te sikhai thakise. Etu homoi te mukhyo purohit khan aru niyom likha khan aru Pharisee khan Jisu ke mora bole rukhi thakise,
48 men de kunde icke finna någon utväg därtill, ty allt folket höll sig till honom och hörde honom.
kintu kineka pora Taike dhoribo etu taikhan koribo para nai, kelemane sob manu Jisu laga kotha to huni kene bohi thakise.
