Lukas 18
1 Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.
And he spoke also a parable to them, that we ought always to pray, and not to faint,
2 Han sade: "I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.
Saying: There was a judge in a certain city, who feared not God, nor regarded man.
3 I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'
And there was a certain widow in that city, and she came to him, saying: Avenge me of my adversary.
4 Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;
And he would not for a long time. But afterwards he said within himself: Although I fear not God, nor regard man,
5 likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'"
Yet because this widow is troublesome to me, I will avenge her, lest continually coming she weary me.
6 Och Herren tillade: "Hören vad den orättfärdige domaren här säger.
And the Lord said: Hear what the unjust judge saith.
7 Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?
And will not God revenge his elect who cry to him day and night: and will he have patience in their regard?
8 Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?"
I say to you, that he will quickly revenge them. But yet the Son of man, when he cometh, shall he find, think you, faith on earth?
9 Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:
And to some who trusted in themselves as just, and despised others, he spoke also this parable:
10 "Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.
Two men went up into the temple to pray: the one a Pharisee, and the other a publican.
11 Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.
The Pharisee standing, prayed thus with himself: O God, I give thee thanks that I am not as the rest of men, extortioners, unjust, adulterers, as also is this publican.
12 Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.'
I fast twice in a week: I give tithes of all that I possess.
13 Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --
And the publican, standing afar off, would not so much as lift up his eyes towards heaven; but struck his breast, saying: O god, be merciful to me a sinner.
14 Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd."
I say to you, this man went down into his house justified rather that the other: because every one that exalteth himself, shall be humbled: and he that humbleth himself, shall be exalted.
15 Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem.
And they brought unto him also infants, that he might touch them. Which when the disciples saw, they rebuked them.
16 Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: "Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.
But Jesus, calling them together, said: Suffer children to come to me, and forbid them not: for of such is the kingdom of God.
17 Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin."
Amen, I say to you: Whosoever shall not receive the kingdom of God as a child, shall not enter into it.
18 Och en överhetsperson frågade honom och sade: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?" (aiōnios g166)
And a certain ruler asked him, saying: Good master, what shall I do to possess everlasting life? (aiōnios g166)
19 Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.
And Jesus said to him: Why dost thou call me good? None is good but God alone.
20 Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'"
Thou knowest the commandments: Thou shalt not kill: Thou shalt not commit adultery: Thou shalt not steal: Thou shalt not bear false witness: Honour thy father and mother.
21 Då svarade han: "Allt detta har jag hållit från min ungdom."
Who said: All these things have I kept from my youth.
22 När Jesus hörde detta, sade han till honom: "Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig."
Which when Jesus had heard, he said to him: Yet one thing is wanting to thee: sell all whatever thou hast, and give to the poor, and thou shalt have treasure in heaven: and come, follow me.
23 Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.
He having heard these things, became sorrowful; for he was very rich.
24 Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: "Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
And Jesus seeing him become sorrowful, said: How hardly shall they that have riches enter into the kingdom of God.
25 Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike."
For it is easier for a camel to pass through the eye of a needle, than for a rich man to enter into the kingdom of God.
26 Då sade de som hörde detta: "Vem kan då bliva frälst?"
And they that heard it, said: Who then can be saved?
27 Men han svarade: "Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud."
He said to them: The things that are impossible with men, are possible with God.
28 Då sade Petrus: "Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig."
Then Peter said: Behold, we have left all things, and have followed thee.
29 Han svarade dem: "Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn,
Who said to them: Amen, I say to you, there is no man that hath left house, or parents, or brethren, or wife, or children, for the kingdom of God’s sake,
31 Och han tog till sig de tolv och sade till dem: "Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen.
Then Jesus took unto him the twelve, and said to them: Behold, we go up to Jerusalem, and all things shall be accomplished which were written by the prophets concerning the Son of man.
32 Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,
For he shall be delivered to the Gentiles, and shall be mocked, and scourged, and spit upon:
33 och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen."
And after they have scourged him, they will put him to death; and the third day he shall rise again.
34 Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.
And they understood none of these things, and this word was hid from them, and they understood not the things that were said.
35 Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde.
Now it came to pass, when he drew nigh to Jericho, that a certain blind man sat by the way side, begging.
36 När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var.
And when he heard the multitude passing by, he asked what this meant.
37 Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen.
And they told him, that Jesus of Nazareth was passing by.
38 Då ropade han och sade: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig."
And he cried out, saying: Jesus, son of David, have mercy on me.
39 Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: "Davids son, förbarma dig över mig."
And they that went before, rebuked him, that he should hold his peace: but he cried out much more: Son of David, have mercy on me.
40 Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:
And Jesus standing, commanded him to be brought unto him. And when he was come near, he asked him,
41 "Vad vill du att jag skall göra dig?" Han svarade: "Herre, låt mig få min syn."
Saying: What wilt thou that I do to thee? But he said: Lord, that I may see.
42 Jesus sade till honom: "Hav din syn; din tro har hjälpt dig."
And Jesus said to him: Receive thy sight: thy faith hath made thee whole.
43 Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.
And immediately he saw, and followed him, glorifying God. And all the people, when they saw it, gave praise to God.
