Lukas 14

1 När han på en sabbat hade kommit in till en av de förnämligaste fariséerna för att intaga en måltid, hände sig, medan man där vaktade på honom,

And it came to pass, when Jesus went into the house of one of the chief of the Pharisees, on the sabbath day, to eat bread, that they watched him.

2 att en vattusiktig man kom dit och stod framför honom.

And behold, there was a certain man before him that had the dropsy.

3 Då tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariséerna: "Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten, eller är det icke lovligt?"

And Jesus answering, spoke to the lawyers and Pharisees, saying: Is it lawful to heal on the sabbath day?

4 Men de tego. Då tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk och lät honom gå.

But they held their peace. But he taking him, healed him, and sent him away.

5 Sedan sade han till dem: "Om någon av eder har en åsna eller en oxe som faller i en brunn, går han icke då strax och drager upp den, jämväl på sabbatsdagen?"

And answering them, he said: Which of you shall have an ass or an ox fall into a pit, and will not immediately draw him out, on the sabbath day?

6 Och de förmådde icke svara något härpå.

And they could not answer him to these things.

7 Då han nu märkte huru gästerna utvalde åt sig de främsta platserna, framställde han för dem en liknelse; han sade till dem:

And he spoke a parable also to them that were invited, marking how they chose the first seats at the table, saying to them:

8 "När du av någon har blivit bjuden till bröllop, så tag icke den främsta platsen vid bordet. Ty kanhända finnes bland gästerna någon som är mer ansedd än du,

When thou art invited to a wedding, sit not down in the first place, lest perhaps one more honourable than thou be invited by him:

9 och då kommer till äventyrs den som har bjudit både dig och honom och säger till dig: 'Giv plats åt denne'; och så måste du med skam intaga den nedersta platsen.

And he that invited thee and him, come and say to thee, Give this man place: and then thou begin with shame to take the lowest place.

10 Nej, när du har blivit bjuden, så gå och tag den nedersta platsen vid bordet. Ty det kan då hända att den som har bjudit dig säger till dig, när han kommer: 'Min vän, stig högre upp.' Då vederfares dig heder inför alla de andra bordsgästerna.

But when thou art invited, go, sit down in the lowest place; that when he who invited thee, cometh, he may say to thee: Friend, go up higher. Then shalt thou have glory before them that sit at table with thee.

11 Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd."

Because every one that exalteth himself, shall be humbled; and he that humbleth himself, shall be exalted.

12 Han sade ock till den som hade bjudit honom: "När du gör ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dina vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika grannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom får vedergällning.

And he said to him also that had invited him: When thou makest a dinner or a supper, call not thy friends, nor thy brethren, nor thy kinsmen, nor thy neighbours who are rich; lest perhaps they also invite thee again, and a recompense be made to thee.

13 Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda.

But when thou makest a feast, call the poor, the maimed, the lame, and the blind;

14 Salig är du då; ty eftersom de icke förmå vedergälla dig, skall du få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse."

And thou shalt be blessed, because they have not wherewith to make thee recompense: for recompense shall be made thee at the resurrection of the just.

15 Då nu en av de andra vid bordet hörde detta, sade denne till honom: "Salig är den som får bliva bordsgäst i Guds rike!"

When one of them that sat at table with him, had heard these things, he said to him: Blessed is he that shall eat bread in the kingdom of God.

16 Då sade han till honom: "En man tillredde ett stort gästabud och bjöd många.

But he said to him: A certain man made a great supper, and invited many.

17 Och när gästabudet skulle hållas, sände han ut sin tjänare och lät säga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu är allt redo.'

And he sent his servant at the hour of supper to say to them that were invited, that they should come, for now all things are ready.

18 Men de begynte alla strax ursäkta sig. Den förste sade till honom: 'Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'

And they began all at once to make excuse. The first said to him: I have bought a farm, and I must needs go out and see it: I pray thee, hold me excused.

19 En annan sade: 'Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gå åstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'

And another said: I have bought five yoke of oxen, and I go to try them: I pray thee, hold me excused.

20 Åter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och därför kan jag icke komma.'

And another said: I have married a wife, and therefore I cannot come.

21 Och tjänaren kom igen och omtalade detta för sin herre. Då blev husbonden vred och sade till sin tjänare: 'Gå strax ut på gator och gränder i staden, och för hitin fattiga och krymplingar och blinda och halta.'

And the servant returning, told these things to his lord. Then the master of the house, being angry, said to his servant: Go out quickly into the streets and lanes of the city, and bring in hither the poor, and the feeble, and the blind, and the lame.

22 Sedan sade tjänaren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort, men har är ännu rum.'

And the servant said: Lord, it is done as thou hast commanded, and yet there is room.

23 Då sade herren till tjänaren: 'Gå ut på vägar och stigar, och nödga människorna att komma hitin, så att mitt hus bliver fullt.

And the Lord said to the servant: Go out into the highways and hedges, and compel them to come in, that my house may be filled.

24 Ty jag säger eder att ingen av de män som voro bjudna skall smaka sin måltid.'"

But I say unto you, that none of those men that were invited, shall taste of my supper.

25 Och mycket folk gick med honom; och han vände sig om och sade till dem:

And there went great multitudes with him. And turning, he said to them:

26 "Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge.

If any man come to me, and hate not his father, and mother, and wife, and children, and brethren, and sisters, yea and his own life also, he cannot be my disciple.

27 Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan icke vara min lärjunge.

And whosoever doth not carry his cross and come after me, cannot be my disciple.

28 Ty om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig icke då först ned och beräknar kostnaden och mer till, om han äger vad som behöves för att bygga det färdigt?

For which of you having a mind to build a tower, doth not first sit down, and reckon the charges that are necessary, whether he have wherewithal to finish it:

29 Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom

Lest, after he hath laid the foundation, and is not able to finish it, all that see it begin to mock him,

30 och säga: 'Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullborda sitt verk.'

Saying: This man began to build, and was not able to finish.

31 Eller om en konung vill draga ut i krig för att drabba samman med en annan konung, sätter han sig icke då först ned och tänker efter, om han förmår att med tio tusen möta den som kommer emot honom med tjugu tusen?

Or what king, about to go to make war against another king, doth not first sit down, and think whether he be able, with ten thousand, to meet him that, with twenty thousand, cometh against him?

32 Om så icke är, måste han ju, medan den andre ännu är långt borta, skicka sändebud och underhandla om fred.

Or else, whilst the other is yet afar off, sending an embassy, he desireth conditions of peace.

33 Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger. --

So likewise every one of you that doth not renounce all that he possesseth, cannot be my disciple.

34 Så är väl saltet en god sak, men om till och med saltet mister sin sälta, varmed skall man då återställa dess kraft?

Salt is good. But if the salt shall lose its savour, wherewith shall it be seasoned?

35 Varken för jorden eller för gödselhögen är det tjänligt; man kastar ut det. Den som har öron till att höra, han höre."

It is neither profitable for the land nor for the dunghill, but shall be cast out. He that hath ears to hear, let him hear.