Lukas 1
1 Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser,
Gǝrqǝ nurƣun adǝmlǝr arimizda mutlǝⱪ ixǝnqlik dǝp ⱪaralƣan ixlarni toplap yezixⱪa kirixkǝn bolsimu,
2 i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare,
(huddi sɵz-kalamƣa baxtin-ahir ɵz kɵzi bilǝn guwaⱨqi bolƣanlar, xundaⱪla uni saⱪlap yǝtküzgüqilǝrning bizgǝ amanǝt ⱪilƣan bayanliridǝk),
3 så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus,
mǝnmu barliⱪ ixlarni baxtin tǝpsiliy tǝkxürüp eniⱪliƣandin keyin, i ⱨɵrmǝtlik Teofilus janabliri, siligǝ bu ixlarni tǝrtipi boyiqǝ yezixni layiⱪ taptim.
4 så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad.
Buningdin mǝⱪsǝt, sili ⱪobul ⱪilƣan tǝlimlǝrning mutlǝⱪ ⱨǝⱪiⱪǝt ikǝnlikigǝ jǝzm ⱪilixliri üqündur.
5 På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' "dagsavdelning". Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet.
Yǝⱨudiyǝ ɵlkisigǝ padixaⱨ bolƣan Ⱨerod sǝltǝnǝt ⱪilƣan künliridǝ, «Abiya» kaⱨinliⱪ nɵwitidin bir kaⱨin bar bolup, ismi Zǝkǝriya idi. Uning ayalimu Ⱨarunning ǝwladidin bolup, ismi Elizabit idi.
6 De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.
Ular ikkisi Hudaning alidida ⱨǝⱪⱪaniy kixilǝr bolup, Pǝrwǝrdigarning pütün ǝmr-bǝlgilimiliri boyiqǝ ǝyibsiz mangatti.
7 Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder.
Əmma Elizabit tuƣmas bolƣaqⱪa, ular pǝrzǝnt kɵrmigǝnidi. Uning üstigǝ ular ikkisi helila yaxinip ⱪalƣanidi.
8 Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud,
U ɵz türkümidiki kaⱨinlar arisida [ibadǝthanida] nɵwǝtqilik wǝzipisini Huda aldida ada ⱪiliwatⱪanda,
9 hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.
[xu qaƣdiki] kaⱨinliⱪ aditi boyiqǝ, ular Pǝrwǝrdigarning «muⱪǝddǝs jay»iƣa kirip huxbuy selixⱪa muyǝssǝr boluxⱪa qǝk taxliƣanda xundaⱪ boldiki, qǝk uningƣa qiⱪti.
10 Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades.
Əmdi u huxbuy seliwatⱪan waⱪtida, jamaǝt taxⱪirida turup dua ⱪilixiwatatti.
11 Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.
Tuyuⱪsiz Pǝrwǝrdigarning bir pǝrixtisi uningƣa huxbuygaⱨning ong tǝripidǝ kɵründi.
12 Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom.
Uni kɵrgǝn Zǝkǝriya ⱨoduⱪup ⱪorⱪunqⱪa qɵmüp kǝtti.
13 Men ängeln sade till honom: "Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.
Biraⱪ pǝrixtǝ uningƣa: — Əy Zǝkǝriya, ⱪorⱪmiƣin! Qünki tiliking ijabǝt ⱪilindi, ayaling Elizabit sanga bir oƣul tuƣup beridu, sǝn uning ismini Yǝⱨya ⱪoyƣin.
14 Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse.
U sanga xad-huramliⱪ elip kelidu, uning dunyaƣa kelixi bilǝn nurƣun kixilǝr xadlinidu.
15 Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.
Qünki u Pǝrwǝrdigarning nǝziridǝ uluƣ bolidu. U ⱨeqⱪandaⱪ ⱨaraⱪ-xarab iqmǝsliki kerǝk; ⱨǝtta anisining ⱪorsiⱪidiki waⱪtidin tartipmu Muⱪǝddǝs Roⱨⱪa toldurulƣan bolidu.
16 Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.
U Israillardin nurƣunlirini Pǝrwǝrdigar Hudasining yeniƣa ⱪayturidu.
17 Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk."
U [Rǝbning] aldida Iliyas pǝyƣǝmbǝrgǝ has bolƣan roⱨ wǝ küq-ⱪudrǝttǝ bolup, atilarning ⱪǝlblirini balilarƣa mayil ⱪilip, itaǝtsizlǝrni ⱨǝⱪⱪaniylarning aⱪilanilikigǝ kirgüzüp, Rǝb üqün tǝyyarlanƣan bir hǝlⱪni ⱨazir ⱪilix üqün uning aldida mangidu, — dedi.
18 Då sade Sakarias till ängeln: "Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder."
Zǝkǝriya bolsa pǝrixtidin: Mǝnmu ⱪerip ⱪalƣan, ayalimmu heli yaxinip ⱪalƣan tursa, bu ixni ⱪandaⱪ jǝzm ⱪilalaymǝn? — dǝp soridi.
19 Ängeln svarade och sade till honom: "Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.
Pǝrixtǝ jawabǝn: — Mǝn Hudaning ⱨuzurida turƣuqi Jǝbrailmǝn. Sanga sɵz ⱪilixⱪa, bu hux hǝwǝrni sanga yǝtküzüxkǝ mǝn ǝwǝtildim.
20 Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas."
Waⱪit-saiti kǝlgǝndǝ qoⱪum ǝmǝlgǝ axurulidiƣan bu sɵzlirimgǝ ixǝnmigǝnliking tüpǝylidin, bu ixlar ǝmǝlgǝ axurulƣan künigiqǝ mana sǝn tiling tutulup, zuwanƣa kelǝlmǝysǝn, — dedi.
21 Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet;
Əmdi jamaǝt Zǝkǝriyani kütüp turatti; ular u muⱪǝddǝs jayda nemǝ üqün bunqiwala ⱨayal boldi, dǝp ⱨǝyran ⱪalƣili turdi.
22 och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum.
U qiⱪⱪanda ularƣa gǝp ⱪilalmidi; uning ularƣa ⱪol ixarǝtlirini ⱪilixidin, xundaⱪla zuwan sürǝlmigǝnlikidin ular uning muⱪǝddǝs jayda birǝr alamǝt kɵrünüxni kɵrgǝnlikini qüxinip yǝtti.
23 Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem.
Xundaⱪ boldiki, uning [ibadǝthanidiki] hizmǝt mudditi toxuxi bilǝnla, u ɵyigǝ ⱪaytti.
24 Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader;
Dǝrwǝⱪǝ, birnǝqqǝ kündin keyin uning ayali Elizabit ⱨamilidar boldi; u bǝx ayƣiqǝ tala-tüzgǝ qiⱪmay:
25 och hon sade: "Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den."
«Əmdi Pǝrwǝrdigar mening ⱨalimƣa nǝzirini qüxürüp, meni halayiⱪ arisida nomusⱪa ⱪelixtin halas ⱪilip, manga bu künlǝrdǝ xunqilik xapaǝt kɵrsǝtti» — dedi.
26 I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,
[Elizabit ⱨamilidar bolup] altǝ ay bolƣanda, pǝrixtǝ Jǝbrail Huda tǝripidin Galiliyǝ ɵlkisidiki Nasarǝt degǝn bir xǝⱨǝrgǝ, pak bir ⱪizning ⱪexiƣa ǝwǝtildi. Ⱪiz bolsa Dawut [padixaⱨning] jǝmǝtidin bolƣan Yüsüp isimlik bir kixigǝ deyixip ⱪoyulƣanidi; ⱪizning ismi bolsa Mǝryǝm idi.
27 till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.
28 Och ängeln kom in till henne och sade: "Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig."
Jǝbrail uning aldiƣa kirip uningƣa: — Salam sanga, ǝy xǝpⱪǝtkǝ muyǝssǝr bolƣan ⱪiz! Pǝrwǝrdigar sanga yardur! — dedi.
29 Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.
U pǝrixtini kɵrgǝndǝ, uning sɵzidin bǝk ⱨoduⱪup kǝtti, kɵnglidǝ bundaⱪ salam sɵzi zadi nemini kɵrsitidiƣandu, dǝp oylap ⱪaldi.
30 Då sade ängeln till henne: "Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud.
Pǝrixtǝ uningƣa: — Əy Mǝryǝm, ⱪorⱪmiƣin. Sǝn Huda aldida xǝpⱪǝt tapⱪansǝn.
31 Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.
Mana, sǝn ⱨamilidar bolup bir oƣul tuƣisǝn, sǝn uning ismini Əysa dǝp ⱪoyisǝn.
32 Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.
U uluƣ bolidu, Ⱨǝmmidin Aliy Bolƣuqining oƣli dǝp atilidu; wǝ Pǝrwǝrdigar Huda uningƣa atisi Dawutning tǝhtini ata ⱪilidu.
33 Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara." (aiōn g165)
U Yaⱪupning jǝmǝti üstigǝ mǝnggü sǝltǝnǝt ⱪilidu, uning padixaⱨliⱪi tügimǝstur, — dedi. (aiōn g165)
34 Då sade Maria till ängeln: "Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man."
Mǝryǝm ǝmdi pǝrixtidin: — Mǝn tehi ǝr kixigǝ tǝgmigǝn tursam, bu ix ⱪandaⱪmu mumkin bolsun? — dǝp soridi.
35 Ängeln svarade och sade till henne: "Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.
Pǝrixtǝ uningƣa jawabǝn: — Muⱪǝddǝs Roⱨ sening wujudungƣa qüxidu wǝ Ⱨǝmmidin Aliy Bolƣuqining küq-ⱪudriti sanga sayǝ bolup yeⱪinlixidu. Xunga, sǝndin tuƣulidiƣan muⱪǝddǝs [pǝrzǝnt] Hudaning Oƣli dǝp atilidu.
36 Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam.
Wǝ mana, tuƣⱪining Elizabitmu yaxinip ⱪalƣan bolsimu, oƣulƣa ⱨamilidar boldi; tuƣmas deyilgüqining ⱪorsaⱪ kɵtürginigǝ ⱨazir altǝ ay bolup ⱪaldi.
37 Ty för Gud kan intet vara omöjligt."
Qünki Huda bilǝn ⱨeqⱪandaⱪ ix mumkin bolmay ⱪalmaydu, — dedi.
38 Då sade Maria: "Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt." Och ängeln lämnade henne.
Mǝryǝm: — Mana Pǝrwǝrdigarning dedikimǝn; manga sɵzüng boyiqǝ bolsun, — dedi. Xuning bilǝn pǝrixtǝ uning yenidin kǝtti.
39 En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.
Mǝryǝm xu künlǝrdǝ ornidin ⱪopup aldirap Yǝⱨudiyǝ taƣliⱪ rayonidiki bir xǝⱨǝrgǝ bardi.
40 Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet.
U Zǝkǝriyaning ɵyigǝ kirip, Elizabitⱪa salam bǝrdi.
41 När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande
Wǝ xundaⱪ boldiki, Elizabit Mǝryǝmning salimini angliƣandila, ⱪorsiⱪidiki bowaⱪ oynaⱪlap kǝtti. Elizabit bolsa Muⱪǝddǝs Roⱨⱪa toldurulup, yuⱪiri awaz bilǝn tǝntǝnǝ ⱪilip mundaⱪ dedi: — Ⱪiz-ayallar iqidǝ bǝhtliktursǝn, ⱪorsiⱪingdiki mewimu bǝhtliktur!
42 och brast ut och ropade högt och sade: "Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt!
43 Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?
Manga xundaⱪ [xǝrǝp] nǝdin kǝldikin, Rǝbbimning anisi bolƣuqi meni yoⱪlap kǝldi!
44 Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.
Qünki mana, saliming ⱪuliⱪimƣa kirgǝndila, ⱪorsiⱪimdiki bowaⱪ sɵyünüp oynaⱪlap kǝtti.
45 Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren."
Ixǝngǝn ⱪiz nǝⱪǝdǝr bǝhtliktur; qünki uningƣa Pǝrwǝrdigar tǝripidin eytilƣan sɵz jǝzmǝn ǝmǝlgǝ axurulidu!
46 Då sade Maria: "Min själ prisar storligen Herren,
Mǝryǝmmu hux bolup mundaⱪ dedi: — «Jenim Rǝbni uluƣlaydu,
47 och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.
roⱨim Ⱪutⱪuzƣuqim Hudadin xadlandi,
48 Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.
Qünki U dedikining miskin ⱨaliƣa nǝzǝr saldi; Qünki mana, xundin baxlap barliⱪ dǝwrlǝr meni bǝhtlik dǝp ataydu;
49 Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn.
Qünki Ⱪadir Bolƣuqi mǝn üqün uluƣ ixlarni ǝmǝlgǝ axurdi; Muⱪǝddǝstur Uning nami.
50 Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom.
Uning rǝⱨim-xǝpⱪiti dǝwrdin-dǝwrgiqǝ Ɵzidin ⱪorⱪidiƣanlarning üstididur,
51 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.
U biliki bilǝn küq-ⱪudritini namayan ⱪildi, U tǝkǝbburlarni kɵnglidiki niyǝt-hiyalliri iqidila tarmar ⱪildi.
52 Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;
U küqlük ⱨɵkümdarlarni tǝhtidin qüxürdi, Peⱪirlarni egiz kɵtürdi.
53 hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer.
U aqlarni nazi-nemǝtlǝr bilǝn toyundurdi, Lekin baylarni ⱪuruⱪ ⱪol ⱪayturdi.
54 Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet
U ata-bowilirimizƣa eytⱪinidǝk, Yǝni Ibraⱨim ⱨǝm uning nǝsligǝ mǝnggü wǝdǝ ⱪilƣinidǝk, U Ɵz rǝⱨim-xǝpⱪitini esidǝ tutup, Ⱪuli Israilƣa yardǝmgǝ kǝldi». (aiōn g165)
56 Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen.
Mǝryǝm Elizabitning yenida üq ayqǝ turup, ɵz ɵyigǝ ⱪaytti.
57 Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.
Elizabitning tuƣutining ay-küni toxup, bir oƣul tuƣdi.
58 Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.
Əmdi uning ⱪolum-ⱪoxniliri wǝ uruⱪ-tuƣⱪanliri Pǝrwǝrdigarning uningƣa kɵrsǝtkǝn meⱨir-xǝpⱪitini xunqǝ ulƣaytⱪanliⱪini anglap, uning bilǝn tǝng xadlandi.
59 Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.
Wǝ xundaⱪ boldiki, bowaⱪ tuƣulup sǝkkiz kün bolƣanda, halayiⱪ balining hǝtnisini ⱪilƣili kǝldi. Ular uningƣa Zǝkǝriya dǝp atisining ismini ⱪoymaⱪqi boluxti.
60 Men hans moder tog till orda och sade: "Ingalunda; han skall heta Johannes."
Lekin anisi jawabǝn: — Yaⱪ! Ismi Yǝⱨya atalsun — dedi.
61 Då sade de till henne: "I din släkt finnes ju ingen som har det namnet."
Ular uningƣa: — Biraⱪ uruⱪ-jǝmǝtingiz iqidǝ bundaⱪ isimdikilǝr yoⱪⱪu! — deyixti.
62 Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.
Xuning bilǝn ular balining atisidin pǝrzǝntingizgǝ nemǝ isim ⱪoyuxni halaysiz, dǝp ixarǝt bilǝn soraxti.
63 Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: "Johannes är hans namn." Och alla förundrade sig.
U bir parqǝ [mom] tahtayni ǝkilixni tǝlǝp ⱪilip: «Uning ismi Yǝⱨyadur» dǝp yazdi. Ⱨǝmmǝylǝn intayin ⱨǝyran ⱪelixti.
64 Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.
Xuan uning aƣzi eqildi, uning tili yexilip, zuwanƣa kǝldi wǝ xuning bilǝn Hudaƣa tǝxǝkkür-mǝdⱨiyǝ eytti.
65 Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.
Ularning ɵpqürisidikilǝrning ⱨǝmmisini ⱪorⱪunq basti; Yǝⱨudiyǝ taƣliⱪ rayonlirida bu ixlarning ⱨǝmmisi ǝl aƣzida pur kǝtti.
66 Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: "Vad månde väl varda av detta barn?" Också var ju Herrens hand med honom.
Bu ixlardin hǝwǝr tapⱪuqilarning ⱨǝmmisi ularni kɵngligǝ püküp: «Bu bala zadi ⱪandaⱪ adǝm bolar?» deyixti. Qünki Pǝrwǝrdigarning ⱪoli dǝrwǝⱪǝ uningƣa yar idi.
67 Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:
Xu qaƣda balining atisi Zǝkǝriya Muⱪǝddǝs Roⱨⱪa toldurulup, wǝⱨiy-bexarǝtni yǝtküzüp, mundaⱪ dedi: —
68 "Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,
«Israilning Hudasi Pǝrwǝrdigarƣa tǝxǝkkür-mǝdⱨiyǝ oⱪulsun! Qünki U Ɵz hǝlⱪini yoⱪlap, ulardin hǝwǝr elip, bǝdǝl tɵlǝp ularni ⱨɵr ⱪildi.
69 och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,
U ⱪǝdimdin beri muⱪǝddǝs pǝyƣǝmbǝrlirining aƣzi arⱪiliⱪ wǝdǝ ⱪilƣinidǝk, Ⱪuli bolƣan Dawutning jǝmǝti iqidin biz üqün bir nijat münggüzini ɵstürüp turƣuzdi; Bu zat bizni düxmǝnlirimizdin wǝ bizni ɵq kɵridiƣanlarning ⱪolidin ⱪutⱪuzƣuqi nijattur. (aiōn g165)
71 Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand,
72 och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,
U xu yol bilǝn ata-bowilirimizƣa iltipat ǝylǝp, Muⱪǝddǝs ǝⱨdisini ǝmǝlgǝ axurux üqün, Yǝni atimiz Ibraⱨimƣa bolƣan ⱪǝsimini esidǝ tutup, Bizni düxmǝnlirining ⱪolidin azad ⱪilip, Barliⱪ künlirimizdǝ ⱨeqkimdin ⱪorⱪmay, Ɵz aldida ihlasmǝnlik wǝ ⱨǝⱪⱪaniyliⱪ bilǝn, Hizmǝt-ibaditidǝ bolidiƣan ⱪildi.
73 vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,
74 Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,
75 ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar.
76 Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom,
Əmdi sǝn, i balam, Ⱨǝmmidin Aliy Bolƣuqining pǝyƣǝmbiri dǝp atilisǝn; Qünki sǝn Rǝbning yollirini tǝyyarlax üqün Uning aldida mangisǝn.
77 till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna.
Wǝzipǝng uning hǝlⱪigǝ gunaⱨlirining kǝqürüm ⱪilinixi arⱪiliⱪ bolidiƣan nijatning hǝwirini bildürüxtür;
78 Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden,
Qünki Hudayimizning iqi-baƣridin urƣup qiⱪⱪan xǝpⱪǝtlǝr wǝjidin, Ⱪarangƣuluⱪ wǝ ɵlüm kɵlǝnggisi iqidǝ olturƣanlarni yorutux üqün, Putlirimizni amanliⱪ yoliƣa baxlax üqün, Ərxtin tang xǝpiⱪi üstimizgǝ qüxüp yoⱪlidi.
79 för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg."
80 Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.
Bala bolsa ɵsüp, roⱨta küqlǝndürüldi. U Israil jamaitining aldida namayan ⱪilinƣuqǝ qɵllǝrdǝ yaxap kǝldi.
