Klagovisorna 5

1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

Ao Awurade, kae deɛ aba yɛn so; hwɛ, na hunu yɛn animguaseɛ.

2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

Wɔadane yɛn agyapadeɛ ama ahɔhoɔ, wɔde yɛn afie ama ananafoɔ.

3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

Yɛayɛ nwisiaa na yɛnni agyanom, yɛn maamenom ayɛ sɛ akunafoɔ.

4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

Ɛsɛ sɛ yɛtɔ nsuo a yɛnom; yɛbɛnya nnyina a, gye sɛ yɛtɔ.

5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

Wɔn a wɔtaa yɛn no abɛn yɛn pɛɛ; Yɛabrɛ na yɛnnya ahomegyeɛ.

6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

Yɛde yɛn ho maa Misraim ne Asiria sɛdeɛ yɛbɛnya aduane a ɛbɛso yɛn.

7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

Yɛn agyanom yɛɛ bɔne, na wɔnni hɔ bio, na yɛn na wɔn asotwe abɛda yɛn so.

8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Nkoa di yɛn so, na obiara nni hɔ a ɔbɛgye yɛn afiri wɔn nsam.

9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

Yɛde yɛn nkwa bɔ afɔdeɛ de pɛ yɛn anoduane, akofena a ɛwɔ ɛserɛ so no enti.

10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

Yɛn honam adɔ sɛ fononoo. Ɛkɔm ama huraeɛ abɔ yɛn.

11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

Wɔato mmaa monnaa wɔ Sion, ne mmaabunu a wɔwɔ Yuda nkuro so.

12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

Wɔkyekyere mmapɔmma nsa na wɔasɛn wɔn; wɔmmfa anidie mma mpanimfoɔ.

13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

Mmeranteɛ yɛ adwuma den wɔ ayuoyammoɔ so; na mmerantewaa nan toto wɔ nnyina duruduru ase.

14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

Mpanimfoɔ ntena kuropɔn apono ano bio; mmeranteɛ agyae wɔn nnwontoɔ.

15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

Ahosɛpɛ afiri yɛn akoma mu; yɛn asa adane agyaadwotwa.

16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

Ahenkyɛ afiri yɛn tiri so. Yɛn ara, yɛnnue sɛ yɛayɛ bɔne!

17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

Yei enti yɛn akoma atɔ piti, yeinom enti yɛn ani so ayɛ kusuu

18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

wɔ Sion bepɔ a ada mpan na sakraman nenam soɔ no enti.

19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

Wo, Ao Awurade, di ɔhene afebɔɔ; wʼahennwa firi awoɔ ntoatoasoɔ kɔsi awoɔ ntoatoasoɔ.

20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

Adɛn enti na wo werɛ firi yɛn daa yi? Adɛn enti na wagya yɛn mmerɛ tenten mu yi?

21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

Ka yɛn bata wo ho bio, Ao, Awurade, na yɛatumi aba wo nkyɛn; yɛ yɛn nna foforɔ sɛ tete no

22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?

agye sɛ wapo yɛn koraa anaa sɛ wo bo afu yɛn mmorosoɔ.