Klagovisorna 5

1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

Gedenke, Jehovah, wie es mit uns war, blicke und siehe unsere Schmach.

2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

Unser Erbe ist Fremden zugewendet, unsere Häuser den Ausländern.

3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

Waisen sind wir und ohne Vater, unsere Mütter sind wie Witwen.

4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

Für Silber trinken wir unser Wasser. Um einen Kaufpreis kommt uns unser Holz.

5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

Auf unseren Nacken wird uns nachgesetzt, wir werden ermüdet, man läßt uns keine Ruhe.

6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

Ägypten gaben wir die Hand, Aschur, um Brotes satt zu werden.

7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

Gesündigt haben unsere Väter und sind nicht mehr, ihre Missetaten sind uns aufgebürdet.

8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Über uns herrschen Knechte. Niemand reißt uns los aus ihrer Hand.

9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

Mit unserer Seele holen wir unser Brot herein vor dem Schwert der Wüste.

10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

Unsere Haut wird erhitzt wie der Ofen von des Hungers Gluten.

11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

Sie haben Weiber in Zijon geschwächt, Jungfrauen in Jehudahs Städten.

12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

Oberste wurden von ihrer Hand gehenkt, der Alten Angesichte wurden nicht geehrt.

13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

Jünglinge nahmen sie zur Mühle fort und Junge strauchelten unter dem Holze.

14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

Die Ältesten haben vom Tore aufgehört, die Jünglinge vom Saitenspiel.

15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

Unseres Herzens Freude feiert, in Trauer ist der Reigentanz verwandelt.

16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

Gefallen ist die Krone unseres Hauptes. Wehe uns nun, daß wir gesündigt haben!

17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

Darum siecht unser Herz. Darum sind unsere Augen finster geworden

18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

Ob dem Berg Zijon, der so wüste liegt, daß Füchse darüber gehen.

19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

Du, Jehovah, bleibst ewiglich, Dein Thron zu Geschlecht und Geschlecht.

20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

Warum hast Du für immerdar uns vergessen, für der Tage Länge uns verlassen?

21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

Bringe uns zu Dir zurück, Jehovah, und wir kehren zurück. Erneuere unsere Tage, wie vor Zeiten.

22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?

Denn solltest Du uns gänzlich verschmäht haben, so gar sehr über uns entrüstet sein?