< Klagovisorna 5 >

1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Gedenke, HERR, was uns widerfahren ist! Schau her und siehe unsere Schmach!
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Unser Erbe ist den Fremden zugefallen, unsere Häuser den Ausländern.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Wir sind Waisen geworden, vaterlos, unsere Mütter zu Witwen.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Unser Wasser trinken wir um Geld, unser Holz kommt uns gegen Bezahlung zu.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Unsere Verfolger sind uns beständig auf dem Hals; werden wir müde, so gönnt man uns keine Ruhe.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Wir haben Ägypten die Hand gereicht und Assur, um genug Brot zu erhalten.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Unsere Väter, die gesündigt haben, sind nicht mehr; wir müssen ihre Schuld tragen.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Knechte herrschen über uns; niemand befreit uns aus ihrer Hand!
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Wir schaffen unsere Nahrung unter Lebensgefahr herbei, weil uns in der Wüste das Schwert bedroht.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Unsere Haut ist schwarz wie ein Ofen, so versengt uns der Hunger.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Frauen wurden in Zion vergewaltigt, Jungfrauen in den Städten Judas.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Fürsten wurden durch ihre Hand gehängt, die Person der Alten hat man nicht geachtet.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Jünglinge müssen Mühlsteine tragen und Knaben straucheln unter Bürden von Holz.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Die Ältesten bleiben weg vom Tor, und die Jünglinge lassen ihr Saitenspiel.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Die Freude unsres Herzens ist dahin, unser Reigen hat sich in Klage verwandelt.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Die Krone ist uns vom Haupte gefallen; wehe uns, daß wir gesündigt haben!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Darob ist unser Herz krank geworden, darum sind unsere Augen trübe:
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
weil der Berg Zion verwüstet ist; Füchse tummeln sich daselbst.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Du aber, o HERR, bleibst ewiglich, dein Thron besteht für und für!
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Warum willst du uns für immer vergessen, uns verlassen auf Lebenszeit?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Bringe uns zu dir zurück, o HERR, so kehren wir um; laß es wieder werden wie vor alters!
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Oder hast du uns gänzlich verworfen, bist du allzusehr über uns erzürnt?

< Klagovisorna 5 >