Klagovisorna 5

1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

上主，求你眷念我們的遭遇，垂顧憐視我們受的恥辱。

2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

我們的產業，轉入外人手中；我們的房舍，歸屬了異邦人。

3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

我們自己變成了無父的孤兒，我們的母親好像寡婦一樣。

4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

我們自己的水，必須用錢買來喝；我們自己的木柴，需要用款換來。

5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

重軛加在我們的頸項上，受人折磨迫害；我們困憊疲乏，不得安息。

6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

我們向埃及伸手，向亞述乞食充餓。

7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

我們的祖先犯了罪，已不存在；我們卻要承擔他們的罪債；

8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

原是奴隸的人，竟然統治我們，但沒有人解救我們，脫離他們的手。

9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

我們面臨曠野刀劍的威脅，該冒性命的危險，纔能得到食糧。

10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

我們的皮膚因飢餓而發炎，發熱有如火爐。

11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

婦女們在熙雍被人強姦，處女們在猶大遭人奸污。

12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

王臣被人縛手吊起，長老的儀容受人凌辱，

13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

青年人應該服役推磨，幼童倒在柴捆之下。

14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

長老們不再安坐城門口，青年們不再奏樂高歌。

15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

我們心中已毫無樂趣，我們的歌舞反而變成悲愁。

16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

我們頭上的花冠已經墮地。我們犯罪的人，確是有禍的!

17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

我們的心神所以徬徨，我們的眼睛所以模糊；

18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

因為熙雍山已經荒蕪，狐狸成群出沒其間。

19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

上主，至於你，你永遠常存，你的寶座萬世不替。

20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

為什麼你常忘記我們﹖為什麼你常拋棄我們﹖

21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

上主，求你叫我們歸向你，我們必定回心轉意；求你重整我們的時代，如同往昔一樣。

22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?

你豈能完全擯棄我們，豈能向我們憤怒到底﹖