Klagovisorna 3

1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

Alef: Yo soy un hombre que ve aflicción en la vara de su enojo.

2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

Alef: Me guió y me llevó en tinieblas, mas no en luz.

3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

Alef: Ciertamente contra mí volvió y revolvió su mano todo el día.

4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

Bet: Hizo envejecer mi carne y mi piel; quebrantó mis huesos.

5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.

Bet: Edificó contra mí, y me cercó de tósigo y de trabajo.

6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.

Bet: Me asentó en oscuridades, como los muertos para siempre.

7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

Guímel: Me cercó de seto, y no saldré; agravó mis grillos.

8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

Guímel: Aun cuando clamé y di voces, cerró mi oración.

9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

Guímel: Cercó de seto mis caminos a piedra tajada, torció mis senderos.

10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.

Dálet: Oso que acecha fue para mí, como león en escondrijos.

11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

Dálet: Torció mis caminos, y me despedazó; me tornó asolado.

12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

Dálet: Su arco entesó, y me puso como blanco a la saeta.

13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

He: Hizo entrar en mis riñones las saetas de su aljaba.

14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.

He: Fui escarnio a todo mi pueblo, canción de ellos todos los días.

15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

He: Me llenó de amarguras, me embriagó de ajenjos.

16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

Vau: Me quebró los dientes con cascajo, me cubrió de ceniza.

17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

Vau: Y mi alma se alejó de la paz, me olvidé del bien.

18 Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."

Vau: Y dije: Pereció mi fortaleza, y mi esperanza del SEÑOR.

19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!

Zain: Acuérdate de mi aflicción y de mi lloro, del ajenjo y de la hiel.

20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

Zain: Lo tendrá aún en memoria mi alma, porque en mí está humillada.

21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:

Zain: Esto reduciré a mi corazón, por tanto esperaré.

22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

Chet: Es por las misericordias del SEÑOR que no somos consumidos, porque nunca decayeron sus misericordias.

23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

Chet: Nuevas son cada mañana; grande es tu fe.

24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

Chet: Mi parte es el SEÑOR, dijo mi alma; por tanto a él esperaré.

25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

Tet: Bueno es el SEÑOR a los que en él esperan, al alma que le buscare.

26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

Tet: Bueno es esperar callando en la salud del SEÑOR.

27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

Tet: Bueno es al varón, si llevare el yugo desde su juventud.

28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

Yod: Se sentará solo, y callará, porque lo llevó sobre sí.

29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

Yod: Pondrá su boca en el polvo, si por ventura habrá esperanza.

30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

Yod: Dará la mejilla al que le hiriere; se llenará de afrenta.

31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;

Cof: Porque el Señor no desechará para siempre;

32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

Cof: Antes si afligiere, también se compadecerá según la multitud de sus misericordias.

33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

Cof: Porque no aflige ni acongoja de su corazón a los hijos de los hombres.

34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

Lámed: Para desmenuzar debajo de sus pies todos los encarcelados de la tierra,

35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

Lámed: Para hacer apartar el derecho del hombre ante la presencia del Altísimo,

36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

Lámed: Para trastornar al hombre en su causa, el Señor no lo sabe.

37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

Mem: ¿Quién será aquel que diga, que vino algo que el Señor no mandó?

38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

Mem: ¿De la boca del Altísimo no saldrá malo ni bueno?

39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?

Mem: ¿Por qué tiene dolor el hombre viviente, el hombre en su pecado?

40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.

Nun: Escudriñemos nuestros caminos, y busquemos, y volvámonos al SEÑOR.

41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

Nun: Levantemos nuestros corazones con las manos a Dios en los cielos.

42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.

Nun: Nosotros nos hemos rebelado, y fuimos desleales; por tanto tú no perdonaste.

43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.

Sámec: Desplegaste la ira, y nos perseguiste; mataste, no perdonaste.

44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.

Sámec: Te cubriste de nube, para que no pasase la oración nuestra.

45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

Sámec: Raedura y abominación nos tornaste en medio de los pueblos.

46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.

Pe: Todos nuestros enemigos abrieron sobre nosotros su boca.

47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.

Pe: Temor y lazo fue para nosotros, asolamiento y quebrantamiento.

48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.

Pe: Ríos de aguas echan mis ojos, por el quebrantamiento de la hija de mi pueblo.

49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,

Ayin Mis ojos destilan, y no cesan, porque no hay alivio,

50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.

Ayin Hasta que el SEÑOR mire y vea desde los cielos.

51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

Ayin Mis ojos contristaron mi alma, por todas las hijas de mi ciudad.

52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.

Tsade: Mis enemigos me dieron caza como a ave, sin razón.

53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.

Tsade: Ataron mi vida en mazmorra, pusieron piedra sobre mí.

54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."

Tsade Aguas de avenida vinieron sobre mi cabeza; yo dije: muerto soy.

55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

Cof: Invoqué tu nombre, oh SEÑOR, desde la cárcel profunda.

56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.

Cof: Oíste mi voz; no escondas tu oído a mi clamor, para mi respiro.

57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."

Cof: Te acercaste el día que te invoqué; dijiste: No temas.

58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.

Resh: Abogaste, Señor, la causa de mi alma; redimiste mi vida.

59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.

Resh: Tú has visto, oh SEÑOR, mi sinrazón; pleitea mi causa.

60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.

Resh: Tú has visto toda su venganza; todos sus pensamientos contra mí.

61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

Sin: Tú has oído la afrenta de ellos, oh SEÑOR, todas sus maquinaciones contra mí;

62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.

Sin: Los dichos de los que se levantaron contra mí, y su designio contra mí todo el día.

63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.

Sin: Su sentarse, y su levantarse mira; yo soy su canción.

64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.

Tau: Dales el pago, oh SEÑOR, según la obra de sus manos.

65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

Tau: Dales ansia de corazón, tu maldición a ellos.

66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.

Tau: Persíguelos en tu furor, y quebrántalos de debajo de los cielos, oh SEÑOR.