Domarboken 17

1 I Efraims bergsbygd levde en man som hette Mika.

Now a man named Micah from the hill country of Ephraim

2 Denne sade till sin moder: "De ett tusen ett hundra silversiklar som blevo dig fråntagna, och för vilkas skull du uttalade en förbannelse, som jag själv hörde, se, de penningarna finnas hos mig. Det var jag som tog dem." Då sade hans moder: "Välsignad vare du, min son, av HERREN!"

said to his mother, “The eleven hundred shekels of silver that were taken from you and about which I heard you utter a curse—I have the silver here with me; I took it.” Then his mother said, “Blessed be my son by the LORD!”

3 Så gav han de ett tusen ett hundra silversiklarna tillbaka åt sin moder. Men hans moder sade: "Härmed helgar jag dessa penningar åt HERREN och lämnar dem åt min son, för att han må låta göra en skuren och en gjuten gudabild. Här lämnar jag dem nu tillbaka åt dig."

And when he had returned the eleven hundred shekels of silver to his mother, she said, “I wholly dedicate the silver to the LORD for my son’s benefit, to make a graven image and a molten idol. Therefore I will now return it to you.”

4 Men han gav penningarna tillbaka åt sin moder. Då tog hans moder två hundra siklar silver och gav dem åt en guldsmed, och denne gjorde därav en skuren och en gjuten gudabild, vilka sedan ställdes in i Mikas hus.

So he returned the silver to his mother, and she took two hundred shekels of silver and gave them to a silversmith, who made them into a graven image and a molten idol. And they were placed in the house of Micah.

5 Mannen Mika hade så ett gudahus; han lät ock göra en efod och husgudar och insatte genom handfyllning en av sina söner till präst åt sig.

Now this man Micah had a shrine, and he made an ephod and some household idols, and ordained one of his sons as his priest.

6 På den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade.

In those days there was no king in Israel; everyone did what was right in his own eyes.

7 I Bet-Lehem i Juda levde då en ung man av Juda släkt; han var levit och bodde där såsom främling.

And there was a young Levite from Bethlehem in Judah who had been residing within the clan of Judah.

8 Denne man vandrade bort ifrån sin stad, Bet-Lehem i Juda, för att se om han funne någon annan ort där han kunde bo; och under sin färd kom han till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus.

This man left the city of Bethlehem in Judah to settle where he could find a place. And as he traveled, he came to Micah’s house in the hill country of Ephraim.

9 Då frågade Mika honom: "Varifrån kommer du?" Han svarade honom: "Jag är en levit från Bet-Lehem i Juda, och jag är nu stadd på vandring, för att se om jag finner någon annan ort där jag kan bo."

“Where are you from?” Micah asked him. “I am a Levite from Bethlehem in Judah,” he replied, “and I am on my way to settle wherever I can find a place.”

10 Mika sade till honom: "Stanna kvar hos mig, och bliv fader och präst åt mig, så skall jag årligen giva dig tio siklar silver och vad kläder du behöver, och därtill din föda." Då följde leviten med honom.

“Stay with me,” Micah said to him, “and be my father and priest, and I will give you ten shekels of silver per year, a suit of clothes, and your provisions.” So the Levite went in

11 Och leviten gick in på att stanna hos mannen, och denne behandlade den unge mannen såsom sin son.

and agreed to stay with him, and the young man became like a son to Micah.

12 Och Mika insatte leviten genom handfyllning, så att den unge mannen blev präst åt honom; och han var sedan kvar i Mikas hus.

Micah ordained the Levite, and the young man became his priest and lived in his house.

13 Och Mika sade: "Nu vet jag att HERREN skall göra mig gott, eftersom jag har fått leviten till präst."

Then Micah said, “Now I know that the LORD will be good to me, because a Levite has become my priest.”