Job 7

1 En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.

Kakukho yini imfazo kumuntu emhlabeni, lensuku zakhe kazinjengensuku zoqhatshiweyo yini?

2 Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.

Njengesigqili sikhefuzelela umthunzi, lanjengesiqatshwa silindele iholo laso,

3 Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.

ngokunjalo mina ngidliswe ilifa lenyanga zeze, lobusuku bezinhlupheko bubalelwe mina.

4 Så snart jag har lagt mig, är min fråga: "När skall jag då få stå upp?" Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.

Lapho ngilala phansi ngithi: Ngizavuka nini? Ngoba ubusuku bude, njalo ngigcwele ukutshukuma kuze kuse.

5 Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.

Inyama yami yembethe impethu lamagade othuli; isikhumba sami siyadabuka siyenyanyeka.

6 Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.

Insuku zami ziyaphangisa kuleselukiso someluki, ziphele kungelathemba.

7 Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.

Khumbula ukuthi impilo yami ingumoya; ilihlo lami kaliyikuphinda libone okuhle.

8 Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.

Ilihlo longibonayo kaliyikungibona futhi; amehlo akho aphezu kwami, kodwa ngizakuba ngingasekho.

9 Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån. (Sheol h7585)

Iyezi liyaphela linyamalale; ngokunjalo owehlela engcwabeni kayikwenyuka. (Sheol h7585)

10 Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.

Kaphindi abuyele emzini wakhe, lendawo yakhe kayisayikumazi.

11 Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.

Ngakho mina kangiyikubamba umlomo wami; ngizakhuluma ekucindezelweni komoya wami, ngisole ekubabeni komphefumulo wami.

12 Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?

Ngilulwandle yini, kumbe isilo solwandle, ukuze lingibekele abalindi?

13 När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,

Lapho ngisithi: Umbheda wami uzangiduduza, icansi lami liphungule ukusola kwami;

14 då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.

ubusungiqhaqhazelisa ngamaphupho, angethuse ngemibono;

15 Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor!

ukuze umphefumulo wami ukhethe ukuklinywa, ukufa kulamathambo ami.

16 Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.

Ngiyanengwa yikho, kangiyikuphila njalonjalo; ngiyekele, ngoba insuku zami ziyize.

17 Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,

Uyini umuntu ukuthi umkhulise, lokuthi ubeke inhliziyo yakho kuye,

18 synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?

lokuthi umhambele ikuseni yonke, umlinge sonke isikhathi?

19 Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?

Koze kube nini ungayekeli ukungiqaphela, ungangiyekeli ngize ngiginye amathe ami yini?

20 Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?

Ngonile, ngizakwenzani kuwe, wena mlindi wabantu? Ungimiseleni ngibe yinto yakho yokunenjwa, ngize ngibe ngumthwalo kimi?

21 Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.

Njalo kawuthetheleli ngani isiphambeko sami, ususe isono sami? Ngoba sengizalala phansi othulini; uzangidinga ngovivi, kodwa kangiyikuba khona.