Job 7
1 En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.
¿ Not [does] service [belong] to humankind (on *Qk) earth and like [the] days of a hired laborer [are] days? his.
2 Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.
Like a slave [who] he pants for shade and like a hired laborer [who] he longs for wage[s] his.
3 Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.
So I have been allotted for myself months of worthlessness and nights of trouble people have allotted to me.
4 Så snart jag har lagt mig, är min fråga: "När skall jag då få stå upp?" Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.
If I lay down and I will say when? will I arise and it will continue evening and I will be surfeited restlessness until twilight.
5 Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.
It is clothed flesh my maggot[s] (and clod[s] of *Qk) dust skin my it has hardened and it has run.
6 Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.
Days my they have been swift more than a weaver's shuttle and they have come to an end with not hope.
7 Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.
Remember that [is] a breath life my not it will return eye my to see good.
8 Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.
Not it will observe me an eye of sight eyes your [will be] on me and there not [will be] me.
9 Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån. (Sheol h7585)
It vanishes a cloud and it has gone thus [one who] has gone down Sheol not he will come up. (Sheol h7585)
10 Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.
Not he will return again to house his and not it will acknowledge him again place his.
11 Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.
Also I not I will restrain mouth my I will speak in [the] distress of spirit my I will complain in [the] bitterness of soul my.
12 Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?
¿ [the] sea [am] I Or? [the] sea monster that you will set over me a guard.
13 När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,
If I said it will comfort me couch my it will carry in complaint my bed my.
14 då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.
And you will dismay me by dreams and from visions you will terrify me.
15 Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor!
And it chose strangling self my death more than bones my.
16 Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.
I reject not for ever I will live cease from me for [are] a breath days my.
17 Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,
What? [is] humankind that you will make great him and that you will set to him heart your.
18 synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?
And you have visited him to mornings to moments you test him.
19 Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?
How long? not will you look away from me not will you let alone? me until swallow I spittle my.
20 Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?
I have sinned what? do I do - to you O watcher of humankind why? have you set me to a target of you and I have become on myself a burden.
21 Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.
And why? - not will you forgive transgression my so may you take away? iniquity my for now to the dust I will lie down and you will look for me and there not [will be] me.
