Job 6

1 Då tog Job till orda och sade:

Respondió Job y dijo:

2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!

“¡Oh! ¡Si pudiera pesarse mi aflicción, ponerse en balanza toda mi calamidad!

3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.

Pesarían más que la arena del mar. Por eso mis palabras son sin moderación.

4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

Pues las saetas del Omnipotente se han clavado en mí, y mi espíritu bebe su veneno; los terrores de Dios me combaten.

5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

¿Acaso el asno montés rebuzna teniendo hierba? ¿muge el buey si tiene su forraje?

6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?

¿Acaso se puede comer un manjar insípido, sin sal, o gustar el jugo de plantas sin sabor?

7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.

Las cosas que mi alma rehúsa tocar, son mi repugnante comida.

8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

¡Ojalá que se cumpliese mi petición! y que Dios me diera lo que deseo:

9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

que quiera Dios acabar conmigo, que soltara su mano para cortarme (la vida).

10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

Entonces me quedaría al menos este consuelo, —y por eso brincaría de gozo aunque Él me aplasta— que no he traspasado las palabras del Santo.

11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

Pero ¿cuál es mi fuerza para esperar todavía, y cuál mi fin, para tener aún paciencia?

12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?

¿Es acaso mi fuerza la de las piedras; o es de bronce mi carne?

13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.

¿No estoy privado de toda ayuda? ¿No se ha apartado de mí todo auxilio?

14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

El abatido tiene derecho a la compasión de su amigo, a menos que este abandone el temor del Omnipotente.

15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

Mis hermanos son falaces como un arroyo seco, pasan como las aguas torrenciales,

16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,

turbias a causa del hielo y de la nieve que en ellas se oculta;

17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

cuando viene el calor desaparecen; a los (primeros) calores su cauce se seca;

18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

se pierden en el curso de su camino, se evaporan y perecen.

19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;

Las caravanas de Temá van en su busca, suspiran por ellas los mercaderes de Sabá;

20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

más su esperanza será frustrada, llegados a ellas quedan defraudados.

21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

Así sois ahora vosotros para mí; os espantáis, viendo mis males.

22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,

¿Acaso os he pedido: “Dadme algo; dejadme participar de vuestros bienes.”

23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?

O bien: “Libradme del enemigo, salvadme del poder del opresor”?

24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

Enseñadme, y yo callaré; explicadme en qué he errado.

25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

¡Qué fuerza tienen las palabras rectas! pero ¿a qué viene vuestra censura?

26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?

¿Pensáis acaso en censurar palabras? Las palabras de un desesperado ¿no son como viento?

27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!

¡Oh! vosotros tendéis (un lazo) sobre el huérfano, y caváis (una fosa) a vuestro amigo.

28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

Ahora volveos, por favor, hacia mí, porque (juro) ante vosotros que no voy a mentiros en vuestra cara.

29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

¡Reparad, os ruego; no seáis injustos! Reflexionad de nuevo, y mi inocencia se hará manifiesta.

30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?

¿Hay acaso en mi lengua iniquidad? ¿Puede mi paladar ya no distinguir la maldad?