Job 6

1 Då tog Job till orda och sade:

Toda Job je odgovoril in rekel:

2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!

»Oh, da bi bila moja žalost temeljito stehtana in moja katastrofa skupaj položena na tehtnico!

3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.

Kajti sedaj bi bila ta težja kakor morski pesek. Zato so moje besede požrte.

4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

Kajti puščice Vsemogočnega so znotraj mene, njihov strup vpija mojega duha. Strahote od Boga se postrojujejo zoper mene.

5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

Mar divji osel riga, kadar jé travo? Mar muka vol nad svojo krmo?

6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?

Mar se lahko to, kar je neokusno, jé brez soli? Ali je sploh kaj okusa v jajčnem beljaku?

7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.

Stvari, ki se jih moja duša ni hotela dotikati, so kakor moja hrana žalosti.

8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

Oh, da bi lahko imel svojo zahtevo in da bi mi Bog zagotovil stvar, po kateri hrepenim!

9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

Celo da bi to ugajalo Bogu, da me uniči, da bi popustil svojo roko in me odrezal!

10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

Potem bi vendar imel tolažbo; da, otrdil bi se v bridkosti. Naj mi ne prizanese, kajti nisem prikrival besed Svetega.

11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

Kaj je moja moč, da bi upal? Kaj je moj konec, da bi podaljšal svoje življenje?

12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?

Mar je moja moč moč kamnov? Ali je moje meso iz brona?

13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.

Mar ni moja pomoč v meni? In ali je modrost popolnoma pregnana od mene?

14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

Tistemu, ki peša, naj bi bilo izkazano usmiljenje od njegovega prijatelja, toda on zapušča strah Vsemogočnega.

15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

Moji bratje so varljivo postopali kakor potok in kakor tok potokov so prešli,

16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,

ki so potemneli zaradi razloga ledu in na katerih je skrit sneg.

17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

Kadar se ogrejejo, izginejo. Ko je vroče, so použiti iz svojega kraja.

18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

Steze njihove poti so obrnjene stran; gredo v nič in izginejo.

19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;

Krdela iz Temá so gledala, skupine iz Sabe so čakale nanje.

20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

Zbegani so bili, ker so upali. Prišli so tja in bili osramočeni.

21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

Kajti sedaj ste nič, vidite moje zavračanje in ste prestrašeni.

22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,

Mar sem rekel: ›Prinesite k meni?‹ ali ›Dajte mi nagrado iz svojega imetja?‹

23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?

ali: ›Osvobodite me pred sovražnikovo roko?‹ ali ›Odkupite med pred roko mogočnega?‹

24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

Účite me in držal bom svoj jezik in dajte mi razumeti, kje sem se motil.

25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

Kako prepričljive so prave besede! Toda kaj vaše razpravljanje ošteva?

26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?

Mar si domišljate, da grajate besede in govore tistega, ki je obupan, ki so kakor veter?

27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!

Da, vi nadvladate osirotelega in kopljete jamo za svojega prijatelja.

28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

Zdaj torej bodite zadovoljni. Poglejte name, kajti to vam je očitno, če lažem.

29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

Vrnite se, prosim vas, naj to ne bo krivičnost. Da, ponovno se vrnite, moja pravičnost je v tem.

30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?

Mar je na mojem jeziku krivičnost? Ne more moj okus razločevati sprevrženih stvari?