Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
| آنگاه ایوب پاسخ داد: |
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
| اگر می‌توانستید غصهٔ مرا وزن کنید، |
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
| آنگاه می‌دیدید که از شنهای ساحل دریا نیز سنگینتر است. برای همین است که حرفهای من تند و بی‌پرواست. |
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
| خدای قادر مطلق با تیرهای خود مرا به زمین زده است. تیرهای زهرآلودش در قلب من فرو رفته است. یورشهای ناگهانی خدا مرا به وحشت انداخته است. |
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
| آیا من حق اعتراض ندارم؟ آیا خرِ وحشی با داشتن علف عَرعَر می‌کند؟ یا گاو با داشتن یونجه ماغ می‌کِشد؟ |
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
| آیا انسان از بی‌نمک بودن غذا شکایت نمی‌کند؟ یا کسی سفیده تخم‌مرغ بی‌مزه را دوست دارد؟ |
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
| هنگامی که به چنین غذایی نگاه می‌کنم اشتهایم کور می‌شود و حالم به هم می‌خورد. |
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
| ای کاش خدا خواسته مرا به‌جا آورد و آرزوی مرا برآورده سازد. |
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
| ای کاش خدا مرا لِه می‌کرد، و دستش را دراز کرده، مرا می‌کشت. |
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
| آنگاه دستِ کم این مرا تسلی می‌داد که با وجود همه این دردها هرگز سخنان آن قدوس را انکار نکرده‌ام. |
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
| من چطور می‌توانم این وضع را تحمل کنم؟ به چه امیدی به زندگی خود ادامه دهم؟ |
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
| آیا من از سنگ ساخته شده‌ام؟ آیا بدنم از آهن است؟ |
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
| کاری از دستم برنمی‌آید و کسی به دادم نمی‌رسد. |
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
| انسان باید نسبت به دوست عاجز خود مهربان باشد، حتی اگر او خدای قادر مطلق را ترک گفته باشد. |
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
| ولی ای دوستان، من به دوستی شما اعتماد ندارم، زیرا مثل نهری هستید که در زمستان از برف و یخ پر است و در تابستان آب آن خشک و ناپدید می‌شود؛ کاروانها به کنار آن می‌روند تا عطش خود را فرو بنشانند؛ ولی آبی در آن نمی‌یابند؛ پس، از تشنگی هلاک می‌شوند. |
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
| وقتی که کاروانهای تیما و سبا برای نوشیدن آب در آنجا توقف می‌کنند، ناامید می‌شوند. من هم از شما قطع امید کرده‌ام. شما از دیدن وضع من می‌ترسید و حاضر نیستید کمکم کنید. |
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
| ولی چرا؟ آیا هرگز از شما کوچکترین چیزی خواسته‌ام؟ آیا درخواست هدیه‌ای کرده‌ام؟ |
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
| آیا تاکنون از شما خواسته‌ام مرا از دست دشمنان و ظالمان برهانید؟ |
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
| تنها چیزی که من از شما می‌خواهم یک جواب منطقی است، آنگاه ساکت خواهم شد. به من بگویید که چه خطایی کرده‌ام؟ |
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
| البته حقیقت دردناک است، اما انتقادهای شما دور از حقیقت است. آیا فقط به این دلیل که از فرط یأس و نومیدی بی‌اراده فریاد برآوردم می‌خواهید مرا محکوم کنید؟ |
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
| شما حتی به یتیم هم رحم نمی‌کنید و حاضرید دوست خود را نیز بفروشید. |
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
| به چشمان من نگاه کنید. آیا من به شما دروغ می‌گویم؟ |
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
| مرا محکوم نکنید، چون بی‌گناهم. اینقدر بی‌انصاف نباشید. |
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
| آیا فکر می‌کنید من دروغ می‌گویم و یا نمی‌توانم درست را از نادرست تشخیص دهم؟ |
