Job 6

1 Då tog Job till orda och sade:

Lalu Ayub menjawab:

2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!

"Ah, hendaklah kiranya kekesalan hatiku ditimbang, dan kemalanganku ditaruh bersama-sama di atas neraca!

3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.

Maka beratnya akan melebihi pasir di laut; oleh sebab itu tergesa-gesalah perkataanku.

4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

Karena anak panah dari Yang Mahakuasa tertancap pada tubuhku, dan racunnya diisap oleh jiwaku; kedahsyatan Allah seperti pasukan melawan aku.

5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

Meringkikkah keledai liar di tempat rumput muda, atau melenguhkah lembu dekat makanannya?

6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?

Dapatkah makanan tawar dimakan tanpa garam atau apakah putih telur ada rasanya?

7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.

Aku tidak sudi menjamahnya, semuanya itu makanan yang memualkan bagiku.

8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

Ah, kiranya terkabul permintaanku dan Allah memberi apa yang kuharapkan!

9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

Kiranya Allah berkenan meremukkan aku, kiranya Ia melepaskan tangan-Nya dan menghabisi nyawaku!

10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

Itulah yang masih merupakan hiburan bagiku, bahkan aku akan melompat-lompat kegirangan di waktu kepedihan yang tak kenal belas kasihan, sebab aku tidak pernah menyangkal firman Yang Mahakudus.

11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

Apakah kekuatanku, sehingga aku sanggup bertahan, dan apakah masa depanku, sehingga aku harus bersabar?

12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?

Apakah kekuatanku seperti kekuatan batu? Apakah tubuhku dari tembaga?

13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.

Bukankah tidak ada lagi pertolongan bagiku, dan keselamatan jauh dari padaku?

14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

Siapa menahan kasih sayang terhadap sesamanya, melalaikan takut akan Yang Mahakuasa.

15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

Saudara-saudaraku tidak dapat dipercaya seperti sungai, seperti dasar dari pada sungai yang mengalir lenyap,

16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,

yang keruh karena air beku, yang di dalamnya salju menjadi cair,

17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

yang surut pada musim kemarau, dan menjadi kering di tempatnya apabila kena panas;

18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

berkeluk-keluk jalan arusnya, mengalir ke padang tandus, lalu lenyap.

19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;

Kafilah dari Tema mengamat-amatinya dan rombongan dari Syeba mengharapkannya,

20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

tetapi mereka kecewa karena keyakinan mereka, mereka tertipu setibanya di sana.

21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

Demikianlah kamu sekarang bagiku, ketika melihat yang dahsyat, takutlah kamu.

22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,

Pernahkah aku berkata: Berilah aku sesuatu, atau: Berilah aku uang suap dari hartamu,

23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?

atau: Luputkan aku dari tangan musuh, atau: Tebuslah aku dari tangan orang lalim?

24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

Ajarilah aku, maka aku akan diam; dan tunjukkan kepadaku dalam hal apa aku tersesat.

25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

Alangkah kokohnya kata-kata yang jujur! Tetapi apakah maksud celaan dari pihakmu itu?

26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?

Apakah kamu bermaksud mencela perkataan? Apakah perkataan orang yang putus asa dianggap angin?

27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!

Bahkan atas anak yatim kamu membuang undi, dan sahabatmu kamu perlakukan sebagai barang dagangan.

28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

Tetapi sekarang, berpalinglah kepadaku; aku tidak akan berdusta di hadapanmu.

29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

Berbaliklah, janganlah terjadi kecurangan, berbaliklah, aku pasti benar.

30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?

Apakah ada kecurangan pada lidahku? Apakah langit-langitku tidak dapat membeda-bedakan bencana?"