Job 6

1 Då tog Job till orda och sade:

Alors Job prit la parole et dit:

2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!

Oh! S’il était possible de peser mon affliction, et de mettre toutes ensemble mes calamités dans la balance!...

3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.

Elles seraient plus pesantes que le sable de la mer: voilà pourquoi mes paroles vont jusqu’à la folie.

4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

Car les flèches du Tout-Puissant me transpercent, et mon âme en boit le venin; les terreurs de Dieu sont rangées en bataille contre moi.

5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

Est-ce que l’onagre rugit auprès de l’herbe tendre? Est-ce que le bœuf mugit devant sa pâture?

6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?

Comment se nourrir d’un mets fade et sans sel, ou bien trouver du goût au jus d’une herbe insipide?

7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.

Ce que mon âme se refuse à toucher, c’est là mon pain, tout couvert de souillures.

8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

Qui me donnera que mon vœu s’accomplisse, et que Dieu réalise mon attente!

9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

Que Dieu daigne me briser, qu’il laisse aller sa main et qu’il tranche mes jours!

10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

Et qu’il me reste du moins cette consolation, que j’en tressaille dans les maux dont il m’accable: de n’avoir jamais transgressé les commandements du Saint!

11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

Quelle est ma force, pour que j’attende? Quelle est la durée de mes jours, pour que j’aie patience?

12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?

Ma force est-elle la force des pierres, et ma chair est-elle d’airain?

13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.

Ne suis-je pas dénué de tout secours, et tout espoir de salut ne m’est-il pas enlevé?

14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

Le malheureux a droit à la pitié de son ami, eût-il même abandonné la crainte du Tout-Puissant.

15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

Mes frères ont été perfides comme le torrent, comme l’eau des torrents qui s’écoulent.

16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,

Les glaçons en troublent le cours, la neige disparaît dans leurs flots.

17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

Au temps de la sécheresse, ils s’évanouissent; aux premières chaleurs, leur lit est desséché.

18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

Dans des sentiers divers leurs eaux se perdent, elles s’évaporent dans les airs, et ils tarissent.

19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;

Les caravanes de Théma comptaient sur eux; les voyageurs de Saba espéraient en eux;

20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

ils sont frustrés dans leur attente; arrivés sur leurs bords, ils restent confondus.

21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

Ainsi vous me manquez à cette heure; à la vue de l’infortune, vous fuyez épouvantés.

22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,

Vous ai-je dit: « Donnez-moi quelque chose, faites-moi part de vos biens,

23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?

délivrez-moi de la main de l’ennemi, arrachez-moi de la main des brigands? »

24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

Instruisez-moi, et je vous écouterai en silence; faites-moi voir en quoi j’ai failli.

25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

Qu’elles ont de force les paroles équitables! Mais sur quoi tombe votre blâme?

26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?

Voulez-vous donc censurer des mots? Les discours échappés au désespoir sont la proie du vent.

27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!

Ah! Vous jetez le filet sur un orphelin, vous creusez un piège à votre ami!

28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

Maintenant, daignez vous retourner vers moi, et vous verrez si je vous mens en face.

29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

Revenez, ne soyez pas injustes; revenez, et mon innocence apparaîtra.

30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?

Y a-t-il de l’iniquité sur ma langue, ou bien mon palais ne sait-il pas discerner le mal?