Job 41

1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?

Poderás tirar com anzol o leviathan? ou ligarás a sua língua com a corda?

2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?

Podes pôr um junco no seu nariz? ou com um espinho furarás a sua queixada?

3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?

Porventura multiplicará muitas suplicações para contigo? ou brandamente falará?

4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?

Fará ele concertos contigo? ou o tomarás tu por escravo para sempre?

5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?

Brincarás com ele, como com um passarinho? ou o atarás para tuas meninas?

6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?

Os teus companheiros farão dele um banquete? ou o repartirão entre os negociantes?

7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?

Encherás a sua pele de ganchos? ou a sua cabeça com arpéos de pescadores?

8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.

Põe a tua mão sobre ele, lembra-te da peleja, e nunca mais tal intentarás.

9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.

Eis que a sua esperança falhará: porventura também à sua vista será derribado?

10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

Ninguém há tão atrevido, que a desperta-lo se atreva: quem pois é aquele que ousa pôr-se em pé diante de mim

11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

Quem me preveniu, para que eu haja de retribuir-lhe? pois o que está debaixo de todos os céus é meu.

12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

Não calarei os meus membros, nem a relação das suas forças, nem a graça da sua formação.

13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

Quem descobriria a superfície do seu vestido? quem entrará entre as suas queixadas dobradas?

14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

Quem abriria as portas do seu rosto? pois em roda dos seus dentes está o terror.

15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.

As suas fortes escamas são excelentíssimas, cada uma fechada como com selo apertado.

16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

Uma à outra se chega tão perto, que nem um assopro passa por entre elas.

17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

Umas às outras se apegam: tanto se travam entre si, que não se podem separar.

18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

Cada um dos seus espirros faz resplandecer a luz, e os seus olhos são como as pestanas da alva.

19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.

Da sua boca saem tochas: faiscas de fogo arrebentam dela.

20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.

Dos seus narizes procede fumo, como de uma panela fervente, ou de uma grande caldeira.

21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.

O seu hálito faria incender os carvões: e da sua boca sai chama.

22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.

No seu pescoço pousa a força: perante ele até a tristeza salta de prazer.

23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.

Os músculos da sua carne estão pegados entre si: cada um está firme nele, e nenhum se move.

24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.

O seu coração é firme como uma pedra e firme como parte da mó de baixo.

25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.

Levantando-se ele, tremem os valentes: em razão dos seus abalos se purificam.

26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.

Se alguém lhe tocar com a espada, essa não poderá penetrar, nem lança, dardo ou couraça.

27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.

Ele reputa o ferro por palha, e o cobre por pau podre.

28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;

A seta o não fará fugir: as pedras das fundas se lhe tornam em rastolho.

29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.

As pedras atiradas estima como arestas, e ri-se do brandir da lança.

30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.

Debaixo de si tem conchas ponteagudas: estende-se sobre coisas ponteagudas como na lama.

31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.

As profundezas faz ferver, como uma panela: torna o mar como quando os unguentos fervem.

32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.

Após ele alumia o caminho: parece o abismo tornado em brancura de cãs.

33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.

Na terra não há coisa que se lhe possa comparar, pois foi feito para estar sem pavor.

34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.

Todo o alto vê: é rei sobre todos os filhos de animais altivos.