Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
Canst thou draw out the crocodile with a fishhook? or cause his tongue to sink into the batted rope?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Canst thou put a reed through his nose? or bore his jaw through with a thorn?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Will he address many supplications unto thee? or will he speak submissively unto thee?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Will he make a covenant with thee? that thou couldst take him as a servant for ever?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Canst thou play with him as with a bird? and tie him up for thy maidens?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Can companions waylay him? can they divide him among merchants?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Canst thou fill his skin with barbed irons? and [pierce] with a fish-spear his head?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Lay thy hand upon him; think of the battle: thou wilt never do it again.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Behold, his expectation was deceived: even at his mere sight is he cast down.
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
None is so daring that he would stir him up: and who is there that will stand up before me?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Who hath shown me favor, that I should repay him! whatsoever is under the whole heaven is mine.—
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
I will not conceal [the account of] his limbs, nor the relation of his might, nor the grace of his proportion.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Who hath ever laid open the front of his garment? or who can penetrate into his double row of teeth?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Who hath opened the doors of his face? all round about his teeth abideth terror.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
What pride is there in [his] strong shields; he is locked up as with a close seal.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
One is joined to another; and no breath can come between them.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
They are fitted closely one to another: they are interlocked, that they cannot be severed.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
From his sneezing there beameth forth a light, and his eyes are like the eyelids of the morning-dawn.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Out of his mouth issue burning torches, sparks of fire escape [therefrom].
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Out of his nostrils cometh forth smoke, as out of a seething pot or caldron.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
His breath kindleth coals, and a flame cometh out of his mouth.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
In his neck abideth strength, and before him danceth terror joyfully.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
The flakes of his flesh are fitted closely together: they are as molten metal on him, immovable.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
His heart is firm like a stone: yea, as firm as the nether millstone.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
At his lifting himself up the mighty are terrified: the waves also are lessened.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
If one overtake him with the sword, it cannot hold; nor the spear, the dart, and armor.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
He esteemeth iron as straw, [and] brass as rotten wood.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
The child of the bow cannot make him flee: into stubble are slingstones changed unto him.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Clubs are esteemed as stubble, and he laugheth at the whirring of the lance.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Beneath him are sharp-pointed potsherds, he spreadeth out, [as it were, a] threshing-roller upon the mire.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
He causeth the deep to boil like a pot: he rendereth the sea like an apothecary's mixture.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
Behind him he causeth his pathway to shine, [so that] men esteem the deep to be hoary.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
There is none upon earth that ruleth over him, who is made to be without dread.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
He looketh upon all that is high: he is the king over all the ravenous beasts.
