Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
Canst thou draw out leviathan with a fishhook? Or press down his tongue with a cord?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Canst thou put a rope into his nose? Or pierce his jaw through with a hook?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Will he make many supplications unto thee? Or will he speak soft words unto thee?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Will he make a covenant with thee, That thou shouldest take him for a servant for ever?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Wilt thou play with him as with a bird? Or wilt thou bind him for thy maidens?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Will the bands [of fishermen] make traffic of him? Will they part him among the merchants?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Canst thou fill his skin with barbed irons, Or his head with fish-spears?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Lay thy hand upon him; Remember the battle, and do so no more.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Behold, the hope of him is in vain: Will not one be cast down even at the sight of him?
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
None is so fierce that he dare stir him up; Who then is he that can stand before me?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Who hath first given unto me, that I should repay him? [Whatsoever is] under the whole heaven is mine.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
I will not keep silence concerning his limbs, Nor his mighty strength, nor his goodly frame.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Who can strip off his outer garment? Who shall come within his jaws?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Who can open the doors of his face? Round about his teeth is terror.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
[His] strong scales are [his] pride, Shut up together [as with] a close seal.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
One is so near to another, That no air can come between them.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
They are joined one to another; They stick together, so that they cannot be sundered.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
His sneezings flash forth light, And his eyes are like the eyelids of the morning.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Out of his mouth go burning torches, And sparks of fire leap forth.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Out of his nostrils a smoke goeth, As of a boiling pot and [burning] rushes.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
His breath kindleth coals, And a flame goeth forth from his mouth.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
In his neck abideth strength, And terror danceth before him.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
The flakes of his flesh are joined together: They are firm upon him; they cannot be moved.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
His heart is as firm as a stone; Yea, firm as the nether millstone.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
When he raiseth himself up, the mighty are afraid: By reason of consternation they are beside themselves.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
If one lay at him with the sword, it cannot avail; Nor the spear, the dart, nor the pointed shaft.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
He counteth iron as straw, [And] brass as rotten wood.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
The arrow cannot make him flee: Sling-stones are turned with him into stubble.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Clubs are counted as stubble: He laugheth at the rushing of the javelin.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
His underparts are [like] sharp potsherds: He spreadeth [as it were] a threshing-wain upon the mire.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
He maketh the deep to boil like a pot: He maketh the sea like a pot of ointment.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
He maketh a path to shine after him; One would think the deep to be hoary.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
Upon earth there is not his like, That is made without fear.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
He beholdeth everything that is high: He is king over all the sons of pride.
